SPECIAL: EU – Så ska samordningen bli effektivare

De kom till för att skapa makro-ekonomisk konvergens införstarten av valutaunionen. Genom att utveckla dessa instrumentförsöker man nu komma längre i samordningen.Instrumenten överlappar delvis varandra, och det råder olikameningar om hur kraftfulla de är. Inget av dem är legaltbindande. Det betyder inte att de är helt frivilliga, ty detfinns mjuka påtryckningsmedel av varierande styrka för att fåmedlemsländerna att delta i processerna. Vi går här igenom treav instrumenten och två viktiga fora. Vi utelämnar härcardiffprocessen för strukturella reformer och kölnprocessen förmakroekonomisk dialog.

De allmänna ekonomiska riktlinjerna

är EU:s finansplan. De är det viktigaste instrumentet och denövergripande ramen. De innehåller EU:s ekonomisk-politiska måloch ger en samlad bild på bred front för hela EU, inte bara EMU.Målen härrör delvis från Maastrichtfördraget, delvis varierar defrån år till år. Alla andra instrument ska vara konsistenta medvad som sägs här.Med anledning av EMU-starten konstateras i sommarens riktlinjeratt det krävs disciplin av alla aktörer, inklusivearbetsmarknadens parter för att EMU ska bli en hållbar framgång.Det krävs också väl fungerande arbets-, produkt- ochkapitalmarknader, en fördjupad och adekvat samordning avekonomisk politik och en kontinuerlig och fruktbar dialog mellanRådet och ECB. Från och med i år får varje land direkta rekommendationerom vad de bör göra för att förstärka sin ekonomi. Frankrike får ettdiplomatiskt finger höjt när landet nu tänker genomföra35-timmarsvecka: Särskild uppmärksamhet bör inriktas på attundvika att reformen ökar kostnaden för arbetskraftenItalien varnas för att släppa greppet om utgifterna. Den svenskaregeringen bör försöka hitta sätt att minska den tungaskattebördan samtidigt som den håller fast vid sina budgetmål.Riktlinjerna ska i framtiden bli mera transparenta, ochpubliceras snabbare i tillgänglig form. Det ska vara ettbehändigt dokument, som visar vad EU tycker, enligt en källa iMinisterrådet.

Stabilitetspakten

är också viktig, men den har en mer begränsad roll änriktlinjerna. Den handlar om de budgetmässiga förutsättningarnaför eurons funktion och därmed är den praktiskt viktig. Denålägger varje land att göra ett stabilitetsprogram. Här gällerdet bara att hålla sig inom de överenskomna ramarna. Ett landkan till exempel satsa allt på sitt försvar, eller något annat,utan att bryta mot stabilitetspakten. Pakten gör ett intrång iden nationella suveräniteten genom sanktionsmöjligheten. Ettland som inte håller sin budgetpolitik inom de överenskomnaramarna kan bötfällas.

Luxemburgprocessen

handlar om att integrera sysselsättningspolitiken i denekonomiska politiken. Det är fråga om en helt frivillig övning,där EU-länderna har gått med på att låta sig undersökas ochjämföras med varandra. Numera har den också rekommendationerriktade direkt till enskilda länder om vad de bör göra för attöka sysselsättningen. Det kan handla om att görastrukturreformer för att få arbetsmarknaden att fungera bättre,eller att avskaffa eller ändra felaktiga incitament, tillexempel i arbetslöshetsersättningen. Det är i den här processen,som uttrycket anställningsbarhet har skapats.Att försöka öka sysselsättningen genom att minska arbetstiden,som den franska regeringen just nu håller på med, ingår inte irekommendationerna. I själva verkat visar analysen att Frankrikeär helt isolerat i sin syn på kortad arbetstid som metod att ökasysselsättningen. Processens betydelse ligger i att den fokuserarintresse på hur man hanterar sysselsättningspolitiken. Men kritikernamenar att best practice i ett land kanske inte är det i andra, eftersomförhållandena är så olika. Att tillämpa benchmarking påsysselsättningsområdet är delvis ett svenskt initiativ, och den tidigaresvenske finansministern Allan Larsson har haft en huvudroll i den härprocessen.

Euro-11

är EMU-ländernas diskussionsforum. Det äger alltid rum föreordinarie Ekofinmöte, alltså finansministermötena för hela EU. IEuro-11 fattas inga beslut, det ska ske i Ekofin. Men häravhandlas problemen, riskerna. Här förs de viktiga ochintressanta diskussionerna om växelkursen, budgetutvecklingen,det ekonomiska läget, det politiska läget. Här finns redan enverklig, in-på-skinnet-gemenskap mellan deltagarna, som blivitoerhört angelägna om att kollegorna sköter sin ekonomi på ettsådant sätt att det åtminstone inte missgynnar valutaunionen.Euro-11 har också fördelen av att vara ett mindre forum änEkofin, vilket underlättar meningsutbytet. Det gör också detfaktum att det är informellt. Ju mindre grupp, desto bättrediskussion, säger en källa med erfarenhet av mångaministermöten. I Euro-11 har man också börjat samordna sin syninför omvärlden, för att kunna uppträda som en enhet i fora somG7.Här växer det fram en gemenskap, noterar en svensk betraktare.