Stålaktien saknar styrka

Sälj. Förutsättningarna för att tillverka stål har onekligen förbättrats i år. Men då ska man ha i minnet att fjolåret var så nära en katastrof ett stålverk kan hamna i innan ­masugnen slocknar. De rekordlåga priserna, botten nåddes i slutet av året med stålpriser strax under en krona per kilo, berodde på en kombination av fortsatt överkapacitet och svag efterfrågan runt om i världen. Inte minst i Kina där stålverken fortsatt att rulla trots att infrastruktur- och bostadsbyggande minskat.

Några månader efter bottenkänningen, i juni i år när dagspriset på stål stigit till 3–4 kronor per kilo, gick aktieägarna i SSAB in med 5 miljarder kronor i nytt kapital. Emissionen gick till att minska skuldsättningen och genomfördes trots tidigare försäkringar om att det inte var ­aktuellt att dra in nya pengar. Med kvartalsrapporten i juli kunde aktieägarna andas ut. ­Efter tre raka förlustkvartal redovisade stålkoncernen äntligen överskott i rörelsen – och även om det var nära föll aktien aldrig under teckningskursen 10,50 kronor per aktie.

Högre stålpriser, samordningsfördelar efter fusionen med finländska Rautaruukki för två sedan som uppgår till cirka 2 miljarder kronor, väl över ursprungligen angivna 1–1,4 miljarder, liksom fortsatt sparande och gnetande är några av förklaringarna till plusresultatet.

Men när Martin Lindqvist, som är inne på sitt sjätte år som vd, blickar framåt är tongångarna inte så muntra. Får man tro på hans magkänsla om konjunk­turen dröjer det innan tiderna blir bättre. Han spår fortsatt svag efterfrågan på företagets båda huvudmarknader, Nordamerika och Europa. I Nordamerika ­väntas efterfrågan på grovplåt, som är bolagets viktigaste produkt, sjunka under det tredje kvartalet. Och på båda kontinenterna väntas säsongsmässiga effekter missgynna ståltillverkarna.

Sammantaget väntar sig SSAB lägre leveranser under årets tredje kvartal. Stålpriserna förmodades dock bli högre, hette det i juli. Sedan dess har oberoende observatörer emellertid pekat på att priserna legat stilla, eller till och med sjunkit något.

Andra omvärldsfaktorer gör också sitt till för att förmörka bilden. I USA har myndigheterna infört tullar för att mota bort billigt stål från Kina. Och konsolideringen fortsätter. Tyska Thyssen Krupp för enligt pressuppgifter samtal om att slå samman delar av sin ståldivision med österrikiska Salzgitter, och sedan i våras har den indiska jätten Tata försökt bli av med sin förlustbringande europeiska verksamhet Tata Steel Europe, i vilket bland annat ingår gamla British Steel. Som köpare pekas åter Thyssen Krupp ut.

I den här kärva miljön lyckades alltså SSAB överraska positivt. Analytikerna var inte sena att lyfta bolaget till skyarna. En månad efter halvårsrapporten visade en samlad bild att analytikerna höjt prognosen för rörelseresultatet under 2016 med en tredjedel till 1,5 miljarder kronor. SSAB går alltså mot sitt första vinstår sedan 2011. Fortfarande är dock den underliggande skepticismen utbredd. Av 18 bedömare har fem sälj och fyra köp.

SSAB var en veritabel vinstmaskin och levererade under åren 1996 till 2008, år efter år, rejäla överskott. Femårsperio­den 2004–2008 var exceptio­nell. SSAB presterade en snittmarginal på 19,2 procent och toppade perioden med en rörelsevinst 2008 på 10 miljarder kronor. Affärsvärlden gör bedömningen att överkapaciteten i branschen består, vilket betyder att SSAB:s anställda och aktieägare tyvärr bara kan drömma om att bolaget återgår till sitt gamla mönster.

För två år sedan bedömde vi att aktien var fullvärderad. Sedan dess är kursfallet 32 procent. Hittills i år har aktien ­däremot stigit, med närmare 50 procent efter att ha stagats upp av ­nyemissionen. Nu är det för sent att hoppa på. Aktien är med vårt synsätt, med p/e-tal för i år och nästa år på 34 respektive 24, i ­dyraste laget. Sälj och köp tillbaka A-aktien på nivåer under 21 kronor.