Strunta i formerna, Ingves

På måndag, den 19 april, sammanträder Riksbanken för årets andra penningpolitiska möte. Sannolikheten för att direktionen höjer räntan är mycket liten. Banken har nämligen kommunicerat att reporäntan kommer att höjas från och med sommaren eller tidig höst. Finansmarknaderna gillar inte överraskningar och Riksbanken har utsatts för kritik tidigare när den har varit proaktiv utan förvarning.

Men jag anser att Riksbanken är för formbunden. Direktionen borde inte snegla så mycket på omvärlden utan i stället fråga sig: Ska vi göra saker rätt? Eller ska vi göra rätt saker?

Från ett kommunikationsperspektiv är det alltså rätt av banken att sitta still i båten. Annars talar egentligen allt för att höja räntan redan nu i april.

I dag är reporäntan 0,25 procent. Där har den legat sedan juli förra året. Det är en katastrofränta som skriker ut att något är allvarligt fel i ekonomin. Förra året vidtog Riksbanken dessutom en del extraordinära åtgärder som speglade det då utomordentligt allvarliga ekonomiska läget. Bland annat utökades penningmängden. Med facit i hand måste man också säga att Riksbanken skötte det hela utomordentligt väl tillsammans med såväl Riksgälden som Finansinspektionen.

Men i dag har läget förändrats ordentligt. Till exempel har börsen gått upp nästan 40 procent sedan räntan sänktes senaste gången för nio månader sedan. Riksbanken har samtidigt skrivit ned sina prognoser vad gäller arbetslösheten. Konjunkturinstitutets barometerindikator signalerar att hushåll och företag tycker att stämningsläget är starkare än normalt. För 2011 spår KI en BNP-tillväxt på 3,8 procent.

En titt på omvärlden visar också att Sverige har bland de lägsta basräntorna i världen.

EU har 1 procent, Norge har 1,75 procent, Storbritannien 0,5 procent. Bara USA ståtar med samma låga ränta som Sverige. Vi kan dagligen höra att Sverige har bland de starkaste statsfinanserna i Europa. Vi vet också att de låga räntorna skapat en debatt om en eventuell bolånebubbla, och Riksbankens egna undersökningar visar att trenden på bolånemarknaden är att allt fler tar rörliga lån. Vad värre är, flera undersökningar visar att många lånar pengar på sitt hus till ren konsumtion. Kanske lånar man kort och gott för mycket.

Inflationen då? KPI visar i dag på måttliga 1,2 procent. Men KPIF – KPI rensat för boräntor – som Riksbanken ofta refererar till, ligger på 2,7 procent. När väl Riksbanken höjer räntan kommer KPI att stiga ganska snabbt. Allt pekar på högre reporänta och en långsiktigt normal reporänta, ligger också någonstans mellan 3,9 och 4,4 procent enligt Riksbanken som också deklarerat att man kommer att höja.

Så varför höjer Riksbanken inte nu? Jag vet faktiskt inte. Det finns ingen bra anledning att vänta. Det är snarare så att det finns ytterligare poänger med att normalisera räntan så snabbt som möjligt. Ponera att börsen, KI, Riksbanken och många andra har fel. Det kanske händer något som gör att den globala ekonomin får sig en snyting till. Orsaken skulle kunna vara allt från minskad kinesisk efterfrågan till terrordåd eller vad som helst. Att då börja stimulera ekonomin med en reporänta på 0,25 procent är som att slänga in en tändsticka i en falnande brasa. Effekten blir i bästa fall visuell – och kort.

Att göra saker rätt eller att göra rätt saker? Ekonomin medger en normalisering. Och att skicka rätt signaler till såväl presumtiva bolånekunder som finansiella aktörer som upplever att pengar är gratis är en bonus.

Jag hoppas alltså att jag har fel när jag spår att Riksbanken inte höjer i april. Jag föredrar en pragmatisk, otydlig Riksbank som gör rätt saker.

Olof Manner är chef för Öhman Fixed Income.