Tvärvändningen

KRÖNIKA. Förra veckans storaffär mellan mobiloperatören Tele2 och kabel­operatören Com Hem togs inte emot med någon större entusiasm på Stockholmsbörsen. Tele2, som på papperet är köparen i samgåendet, och som kommer att utgöra 73 procent av det nya bolaget, tappade 7,5 procent sam­tidigt som Com Hem steg med försiktiga 3,4 procent. Att det köpande bolagets aktier faller initialt är dock en ganska vanlig reaktion när budet betalas med en kombination av aktier och kontanter.

De flesta på aktiemarknaden verkar rörande överens om att ­affären är industriellt logisk. Den var också väntad, även om den ­genomfördes betydligt tidigare än många analytiker trott. Kinnevik gjorde sitt intåg som största ägare i Com Hem så sent som i april förra året.

Det nya Tele2-bolaget blir nummer två i Sverige på såväl mobil- som fastnätsmarknaden efter ettan Telia. Inom digital-tv intas förstaplatsen. Under 2016 förvärvade Tele2 TDC:s svenska verksamhet, och bolaget har genom det även en stark verksamhet riktad mot företag.

Aktiemarknadens negativa reaktion beror bland annat på att budvärdet 25 miljarder är högt. Likaså att affären tar lång tid att genomföra, att de förväntade ­synergierna på 900 miljoner kronor är lite för små och att det tar tid innan de kan plockas fram. ­Under fem år ska 450 miljoner kronor hämtas hem på kostnadssidan. Den andra halvan utgörs av de desto mer osäkra intäktssynergierna som aktiemarknaden brukar ogilla. Det finns dock goda förutsättningar för korsförsäljning av mobiltjänster mot Com Hems kundbas. Liknande affärer i Europ­a har varit framgångsrika.

En annan faktor som fick aktiemarknaden att reagera negativt var att samgåendet grusade förhoppningarna om en extra­utdelning i Tele2. Den utlovades av Tele2:s vd Allison Kirkby så sent som i den senaste kvartals­rapporten, efter försäljningen av Tele2 Österrike. Extrautdelningen hamnar nu i stället hos Com Hems aktieägare. Affären innebär också en förbryllande strategisk helomvändning för Tele2, som under lång tid strävat mot att skapa en renodlad mobiloperatör.

Vad innebär då detta schackdrag för den nordiska telekommarknaden? Den initiala ­reaktionen har varit att pressen nu ökar på Telia och att samgåendet mellan konkurrenterna skulle stressa fram ett storförvärv av danska TDC. Riktigt så dramatiskt är det inte.

Com Hem är ingen prispressare. Bolaget har tvärtom lyckats driva prishöjningar på ett mycket framgångsrikt sätt. Det förklarar sannolikt varför Com Hems vd Anders Nilsso­n blir vd i det nya bolaget. Logiken brukar annars vara att det uppköpande bolagets vd fortsätter att driva det nya bolaget. Telias situation har inte försämrats nämnvärt jämfört med tidigare.

Utmaningen både före och efter affären ligger i att den nordiska telekommarknaden är mogen och utan tillväxt. För att öka värdet på bolagen måste skalfördelar plockas fram.

Telia är störst på marknaden och har därmed bäst förutsättningar för att dra nytta av skalfördelar. Telia bör fokusera på att stärka sin position där bolaget redan har en position av värde, det vill säga i Sverige, Norge, Baltikum och Finland. Ett förvärv av till ­exempel den norska EQT-ägda bredbands­operatören Broadnet är en affär som ligger i linje med sådana planer.

Den strukturella pressen hamnar snarare på nummer tre och fyra på marknaden, det vill säga norska Telenor och kanske framför allt mobiloperatören 3 Scandinavia, ägt av Investor och kinesiska Hutchison. Peder Ramel, styrelseledamot i 3, uttalade sig i DI förra veckan. Han sa att 3 håller fast vid sin mobila strategi. 3 blir därmed den enda operatören med en renodlad mobilstrategi på den svenska marknaden, vilket onekligen innebär en utsatt position.

Även om samgåendet mellan Tele2 och Com Hem inte egentligen ökar pressen på Telia, visar den tydligt på skillnaden i värdeskapande för aktieägare. Både Tele2:s och Com Hems – till nästan uteslutande del utländska – aktieägare har all anledning att vara nöjda med avkastningen de senaste åren. Com Hems aktiekurs har mer än fördubblats sedan börsintroduktionen sommaren 2014. För Telias hårt prövade aktieägare ligger betoningen på orden ”hårt prövade”. Totalavkastningen under de knappt fem åren som Marie Ehrling varit styrelseord­förande hamnar precis på rätt sida av nollstrecket, vilket är uruselt både i jämförelse med konkurrenterna och jämfört med Stockholmsbörsen, som nästan fördubblats under samma period. Med staten som en svag och ohotat största aktieägare kanske inte så mycket annat är att vänta. Egentligen har Telia nu ett gyllene läge. Tele2 och Com Hem lär ha fullt upp med att slå samman sina verksamheter, då finns förutsättningar för Telia att flytta fram positionerna. Men bolagets utveckling de senaste åren ger inte mycket hopp om att man lyckas.

Flera bedömare spekulerar i att nästa våg i konsolideringen är att operatörer kommer att förvärva innehållsbolag för att kunna fortsätta växa. Samma strategiska tanke­banor dryftades kring millennieskiftet. I USA är den typen av strukturaffärer i full blom. Den amerikanska teleoperatören AT&T har exempelvis lagt bud på Time Warner, som bland annat äger tv-kanalen CNN.

Med samma strategi tillämpad i Sverige vore nästa naturliga steg att Tele2 och Com Hem lägger bud på innehållsbolaget MTG. Det är dock inte självklart att den svenska marknaden utvecklas i samma riktning. I Sverige saknar innehållsleverantörer exklusivitetsavtal. De säljer sitt innehåll till alla distributörer i Sverige. Viasats tv-utbud har exempelvis också sålts av konkurrenterna Telia, Com Hem och Telenor. Det beror på att Sverige har en relativt liten befolkning. Därmed blir det viktigt att få så stor spridning på innehållet som möjligt. På andra större marknader är det betydligt viktigare att äga innehållet.