Världsbörserna: Bra, så här långt

Visserligen kanske de nya otrohetsanklagelserna mot Bill Clintonkan ruska om dollarn och USA-räntorna. Men ett byte påpresidentposten är rätt osannolikt – och om det skulle händavore det inte hela världen. Effekterna för finansmarknadernasdel lär bli tillfälliga, precis som de var efterbokslutsbeskeden från dataföretagen Intel och Compaq. Just denorosungen har redan lagt sig. Stabilitet och stadigt stigandeaktiekurser är det bärande temat på västvärldens börser. Visstfinns det långsiktiga hot. Det spekulativa inslaget på dagensfinansmarknader är betydande och en räntehöjning i USA måstekomma förr eller senare.

EXPORTERAR DEFLATIONJust nu verkar det dock som börserna har hittat en nybalanspunkt. Visserligen ägnar sig länderna i Asien fortfarandeåt att exportera deflation i producentledet, som SBC Warburgsstrategichef Julian Edwards formulerar det. Men deflationsoronses inte längre som det livsfarliga gift som en del analytikertrodde det skulle kunna bli för bara några månader sedan. Ävenunder 1998 förväntas börsbolagen leverera hyggliga vinstpåslag.Samtidigt är det inget som tyder på att den goda farten iNordamerikas och Västeuropas ekonomier skall leda till snarinflation. Här i Europa har vi ett guldläge. Det cykliskauppsvinget fyller på företagens kassor medan den fortfarandehöga arbetslösheten håller nere kostnaderna. I USA är signalernaom stigande kostnader bara marginellt fler.

INGEN INFLATIONLänder som USA, Storbritannien och Norge har haft högkonjunkturi bra många år vid det här laget. Ändå finns det inga tecken påatt kostnaderna skenar iväg. Man måste förstås görareservationer. Inflationstalen är ju genomsnitt avprisstatistiken för tusentals olika varor och tjänster. Prisraspå varor som olja och teletjänster väger till exempel uppstigande priser på flygbiljetter.

Miljön för finansiella placeringar är alltså god i dagens läge.När värderingarna verkade väl höga vid mitten av förra året slogAsienkrisen till – med knäckande effekter för aktieplaceringarpå vissa håll i Asien, men med gynnsam inverkan påinflationsförväntningarna.

Det som gör att man kan se med skepsis på börsvärderingarna ärtvå saker. För det första att den Asieninspirerade nedkylningenav världsekonomin har börjat klinga av; för det andra självakraften i uppsvinget under februari och mars.

Först det asiatiska argumentet. Sant är att de flesta asiatiskaländerna, med det viktiga undantaget Indonesien, verkar hapasserat botten. Men någon snabb återhämtning är det inte frågaom. Det kommer att ta år att hämta in värdeförlusterna, vilkethar betydelse eftersom Asien svarar för en fjärdedel av världenssamlade produktion.

JAPAN KOMMER INTE LOSSNågot som ytterligare fördröjer återhämtningen är att Japan inteverkar komma loss ur sin snart decennielånga lågkonjunktur.Japan är beroende av Sydostasien och tvärtom, vilket gör atttristessen på Tokyobörsen ser ut att fortsätta ett tag till. Detär ett bevis på styrkan hos Sony och de andra i landetsindustrielit att de lyckats överleva och frodas som producenteroch börsbolag under de bistra omständigheter som rått de senasteåren.

Sannolikt går det att ana en vändning till det bättre även omden genomsnittlige japanske medborgaren eller aktieinvesterareninte upplever det så. Ravi Bulchandani, valutaekonom på MorganStanley, anser att en försvagning av yenen är att vänta. Ensvagare yen är ingen garanti för ökad skjuts på tillväxt ochbörskurser – lika litet som enprocentiga räntor varit det desenaste åren. Men utan en mer konkurrenskraftig valutasits lärdet bli praktiskt taget omöjligt att baxa igång den japanskaekonomin.

PRESTATION I TOKYOTokyobörsen har stigit betydligt långsammare än de flesta andrabörser i år. Att index överhuvudtaget har gått upp får betraktassom en prestation med tanke på läget i landets finansiellasektor. Ännu åtta år efter att krisen inleddes återstår mycketav reformarbetet inom bankväsendet. Härom dagen tillkännagavsett stödprogram värt motsvarande 100 miljarder kronor för attstötta de största affärsbankerna.

Men börserna diskonterar förstås framtida värden. Det är i densvåra klättringen upp ur bråddjupen som de största kursvinsternakan göras. Från den utgångspunkten kan Tokyo vara en godplacering för den riskvillige.

Denne kan också bege sig till den av finans- ochfastighetsaktier dominerade Hongkongbörsen. Värderingarna ärsköra som kinesiskt porslin. Priserna på kommersiellafastigheter har fallit 25 procent från toppen och Giles Keating,chefekonom på Credit Suisse First Boston, tror de kan falla likamycket till. Någon krasch på börsen i dess helhet verkar dockinte vara i faggorna. Hongkong är, liksom Singapore, entillflyktsort dit mycket kapital söker sig från övriga Asien.Kinas övertagande av Hongkong i juli i fjol kan i efterhand havisat sig vara en välsignelse, eftersom riksfäderna i Pekingnumera har ett direkt ansvar för den särskilda administrativaregionens finansiella stabilitet. Kina har formidablahårdvalutareserver och en jättelik ekonomi för Hongkong att lutasig mot.

I höstas fick sig Latinamerika en rejäl släng av den asiatiskasmittan, även om man inte drabbades lika hårt som exempelvisRyssland. En stor del av det företrädesvis amerikanska kapitalsom flydde de latinamerikanska börserna i höstas har kommittillbaka.

De förut så skakiga valutorna har stabiliserats. Kopplingen tillUSA-dollarn har inte brutits. Den tongivande börsen, den i SaoPaulo, har fått näring av president Cardosos intensifieradearbete för att städa upp i de offentliga finanserna. Till dettakommer privatiseringsprogrammet, som nu sträcks ut till attomfatta fler och fler branscher.

I USA får börsanalytikerna leta länge efter köpvärda papper medsjälvklar potential. Salomon Smith Barney föreslår oljeaktiermed motiveringen att dagens råoljepris (exceptionellt låga 13dollar per fat) inte är hållbart på sikt. Det kan mycket välvara sant. Den så kallade El Ni o-effekten har bidragit till attden gångna vintern varit synnerligen mild i Nordamerika ochEuropa, vilket hållit nere energiförbrukningen.

BÄTTRE ALTERNATIVMen nog är oljeaktier en riskfylld placering. Det är antagligenbättre att välja internationellt verksamma koncerner med starkavarumärken, god tillväxtpotential och skickligaföretagsledningar som Coca-Cola, Microsoft och General Electric.För placerare i vår del av världen är det kanske ännu bättre attsöka sig till Europabörserna – trots indexlyft på tvåsiffrigaprocenttal. Motivet bör i första hand vara riskspridning. Deflesta svenska placerare har alldeles för mycket kapital iSverige.

BÄST I EUROPANär det gäller de viktiga europeiska börserna har Milano varitklart bäst i år. Uppluckringen av ägandet i det italienskanäringslivet fortsätter i god takt, samtidigt som konvergensenmed D-marksräntorna innebär balsam för avkastningskraven påbörsbolagen. Uppgången i Milanoindex kan tyckas dramatisk, mendå skall man komma ihåg att de senaste tio åren varit extremtsvaga vad gäller italienska börsaktier.

Även i Paris är bolagens omstrukturering ett väsentligt argumentför uppvärderingen under 1998 och detsamma får sägas om dentyska aktiemarknaden. Londonbörsens goda utveckling ärremarkabel med tanke på pundets förstärkning, som slår hårt påexportbolagens intäkter.

Förklaringen är dock att börsvärderingar i London liksomannorstädes i allt mindre grad bestäms av vilka nationsflaggorsom fladdrar utanför börshusen. I stället avgörs de avbranschmässiga och globalt bestämda avkastningsförväntningar.

BILDTEXT: Nästan alla börser världen över har fått en lysandestart på 1998. Bilden visar ökningar i svenska kronor.