Vinnarskallens svåraste match

Frans Lindelöw är högintensiv, har lätt att få vänner och nästan lika lätt att få fiender. Om två veckor tillträder han som vd för den luggslitna investmentbanken Carnegie, ett av Finansstockholms tyngsta och svåraste jobb. Men det återkommer vi till. Först ska den här artikeln nämligen handla om basket. ”Frasse”, som vännerna kallar honom, trimmades nämligen till en tävlingsmaskin i den idrotten.

Han är uppvuxen under enkla förhållanden och flyttade under de tidiga tonåren till miljonprogrammets betonghus i Södertäljeförorten Geneta.

– Jag förstod tidigt att det är upp till mig vad jag gör med mitt liv. Ingen annan kommer att ta hand om mig, säger Frans Lindelöw i dag.

År 1979 spelade Lindelöw final i junior-­SM för Södertälje. Efter att ha vunnit den första av två matcher – dessutom på bortaplan – tycktes segern i hamn. Men motståndarlaget KFUM Central gjorde en sensationell återhämtning i returen, inte minst tack vare bröderna Christer och Rickard Gardell. När röken hade lagt sig var det KFUM Central som hade högst totalpoäng och det JSM-guldet är fortfarande klubbens främsta merit.

Tjugo år senare är finansmannen Christer Gardell inte nödbedd att påminna om segern. I ett mejl beskriver Cevians vd Frans Lindelöws spelstil:

 –??Han är stark, ettrig och skjuter bra. Usel vristspänst, har aldrig kunnat hoppa till ringkanten.

Och Frans Lindelöw kan bara hålla med. Han träffar Affärsvärlden på Carnegies snart tomma huvudkontor på Västra Trädgårdsgatan. Bara dagar återstår innan Tändstickspalatset ska överges för Regeringsgatan.

–??Christer har rätt, säger Frans Lindelöw. Han talar en omisskännlig stockholmska där vokalen ä får ge vika för e. Men han finner sig snabbt och kontrar på sitt karaktäristiskt oblyga vis.

–??Men jag har vunnit skytteligan i division ett, snittade på 29 poäng. Så bristen på spänst var inget stort problem.

Frans Lindelöw är inte intresserad av basket. Han är besatt. I somras spelade han veteran-VM i Prag. Han kan rabbla alla amerikanska college- och NBA-lag och namnen på en inte föraktfull andel av spelarna. Självklart också siffror och statistik nog att fylla en bok.

Han spelade nio säsonger på toppnivå, varav fem som elitseriespelare för Södertälje. Och det är inte längden det kommer an på. Han är 180 centimeter lång. Under sin första säsong på tidigt 1980-tal var han kortast av alla spelare i elitserien. Men han slog oddsen genom att träna hårdare än alla andra (”mest i min generation”), springa dubbelt så långt under matcherna, kämpa för varje boll.

År 1987, då han vann skytteligan i division ett, hade han redan börjat arbeta på Handelsbanken, då topplaget Alvik hörde av sig. Under sin sista säsong som elitseriespelare arbetade han alltså samtidigt heltid som optionsmäklare. Han lämnade jobbet vid fyra och gick direkt till Alviks fyra timmar långa träning. Totalt nio pass i veckan.

Under 1990-talet gjorde Frans Lindelöw karriär i London City och på Wall Street. Han var handlare och chef på Handelsbanken, Salomon Brothers och HSBC. Och han fortsatte att spela basket. I New York deltog han på den ofta hårdföra street basket-scenen, med oreglerade utomhusmatcher, ofta i fattiga områden.

–??Jag har spelat på ställen där du helst inte stannar bilen för rött. Jag har sett pistoler bland publiken under matcher. Men hur du ser ut eller vad du jobbar med är helt oväsentligt där. Inom street basket-kulturen får du respekten utifrån hur du spelar, inget annat.

Frans Lindelöw har alltså en stor förmåga att anpassa sig i alla sammanhang. Att han har stor social talang råder ingen tvekan om. Men han har ett irriterande drag, påpekar en person som känt honom länge.

–??Står du och pratar med Frans Lindelöw och en viktigare person kommer in i rummet, då tappar han omedelbart intresset.

Sommaren 2002 hade Frans Lindelöw sagt upp sig från jobbet som jättebanken HSBC:s chef för handeln med europeiska aktier. Han och hustrun Kristina hade redan hunnit flyttat hem till Sverige när chefsrekryteringsföretaget ringde. Var han intresserad av ta över Nordea Securities, bankkoncernens investmentdel?

Lars G Nordström minns det första ordentliga samtalet han hade med Frans Lindelöw. Det var hösten 2002 och tuffa tider i spåren av it-kraschen och terrordåden i USA. Båda var färska på sina poster. Frans Lindelöw presenterade sina idéer om att investmentbanken aldrig skulle kunna bli tillräckligt stor på aktiehandel och aktieanalys, och hur verksamheten borde omorganiseras, vissa delar läggas ned, andra flyttas. Lars G Nordström lyssnade med stigande förvåning.

–??Det var häpnadsväckande. Han ville avveckla sitt eget jobb. Jag frågade: ”Och vad ska du göra då?” och han svarade: ”Det ordnar sig”. Skillnaden var stor mot en del andra människor jag mött, där det i stället handlade om att vilja behålla så stora organisationer som möjligt, säger Lars G Nordström, som genast fattade tycke för den unge chefen.

–??Han kan verka lite snabb vid ett första intryck, kan ha en öppen, lite frejdig stil. Vad kan vi göra i dag? Men Frans har också andra kvaliteter. Hans strategiska förmåga är underskattad av många.

Två år efter det att Frans Lindelöw hade tillträtt som chef för Nordea Securities hade han avvecklat hela verksamheten. Stora delar av investmentbanken skrotades eller flyttades till andra delar inom Nordea. Jobbet gjorde honom berömd (och hos somliga ökänd) i Stockholms finanskretsar. Många välbetalda bankirer fick sparken och hans regim på Nordea Securities väcker fortfarande starka känslor.

Aktieanalysen lades ut på entreprenad till Standard & Poor’s. Affären var en sensation. Frans Lindelöw är dock fortfarande inte förlåten av alla.

–??Standard & Poor’s-äventyret blev dyrt. Väldigt dyrt. Och kvaliteten blev aldrig tillräckligt bra, säger en källa som vill vara anonym. Andra går så långt som att kalla upplägget ett praktfullt fiasko.

Själv har Frans Lindelöw inga problem med att ta kritiken. Standard & Poor’s-affären var rätt tänkt när den genomfördes, hävdar han och pekar på att Nordea hade 60 analytiker och ändå rankades som nummer 13 av 14 svenska analyshus.

–??Vill man vinna en popularitetstävling, då kan man ställa upp i ”Idol”. Och jag hade ett mandat från styrelsen att göra Securities lönsamt. Men det är klart att det inte var roligt, varken för mig eller för dem som drabbades av neddragningarna.

Genom nedmonteringen av Securities skapade sig Frans Lindelöw ett rykte som handlingskraftig och fullständigt orädd. Hösten 2004 föryngrade koncernchefen Lars G Nordström ledningsgruppen och tog in bland andra Frans Lindelöw i den lilla gruppen av toppchefer.

Han utsågs samtidigt till vice vd och andreman för kontorsnätet i Norden, ansvarig bland annat för produkt­utveckling och marknadsföring.

Den snabba befordran samt inskolningen inom traditionell bankverksamhet noterades både internt och i media. Frans Lindelöw ansågs på sina håll ämnad att bli Nordeas näste vd. Och Lindelöw besväras aldrig av falsk blygsamhet. Enligt uppgifter till Affärsvärlden gjorde han ingen hemlighet av att han själv ansåg sig vara den lämpligaste kandidaten. Inte minst eftersom han vid sidan av chefsjuristen Lena Eriksson var yngst med sju års marginal i ledningsgruppen. Men när Lars G Nordströms avgång aviserades i november 2006 var det dansken Christian Clausen som vann styrelsens gillande.

–??Många i ledningsgruppen var ämnade till att bli min efterträdare. Det är ju styrelsen som utser vd, men jag för min del förespråkade en intern lösning, säger Lars G Nordström.

Blev Frans Lindelöw besviken? Ja, troligen. Men det är inget han erkänner.

–??Jag är inte säker på att jag hade varit rätt val just då. Och jag ligger inte vaken på nätterna för att jag inte fick bli vd för Nordea.

Hade du tackat ja om du fått frågan?

–??Om du ser till min bakgrund och vad jag gjort hittills, så är det svårt att tro att jag skulle tackat nej. Jag kliver upp till de utmaningar som ställs framför mig.

Den nye Nordea-vd:n Christian Clausen behöll Frans Lindelöw i ledningsgruppen och utsåg honom till chef för den svenska kontorsrörelsen. Själv säger Lindelöw att han trivdes bra i den nya rollen. Men omflyttningen i ledningen sågs med en viss förvåning av utomstående betraktare. Liksom att karriäristen Lindelöw faktiskt stannade kvar på banken.

–??Jag tror aldrig Frans var riktigt bekväm med kulturen på Nordea, särskilt inte när banken blev mer danskdominerad efter att Christian Clausen tillträtt. Han är en kille som vill ratta de stora affärerna. Att hålla på med Svensk Kassaservice var liksom lite för smått. Han verkade ha en hatkärlek till sitt uppdrag, säger en av Affärsvärldens källor.

Frans Lindelöw berättar själv historien om hur hans närmaste chef Peter Schütze kallade honom till sig. Det var år 2005 och han hade jobbat som biträdande chef för kontorsverksamheten något år. Peter Schütze frågade: ”Trivs du på Nordea, Frans?”.

–??Jag hade aldrig ens tänkt i de banorna, jobbet tog all tid och all energi och jag är inte typen som går omkring och ojar mig.

–??Var det kul då? Nåväl, jag har haft roligare på andra ställen. Men jag lärde mig otroligt mycket och lärde känna många duktiga människor. Det var en helt ny miljö: kort, cash management och nätbanken.

Investmentbanken Carnegie är i dag ett företag med två ansikten. Fortfarande högt rankat av kunderna. Men också en tilltygad och förnedrad marknadsledare. Efter två år av mer eller mindre överlappande skandaler, alla tecken på grav misskötsel, drog Finansinspektionen till sist in banktillståndet den 10 november i fjol. Staten tog över banken och Carnegie såldes efter några månader vidare till investmentbolaget Bure och riskkapitalbolaget Altor, som leds av Harald Mix.

Efter ägarskiftet möttes Harald Mix och Frans Lindelöw på ”en tillställning” (han vill inte säga var). Mix ställde frågan om han ville bli chef för Carnegie. Frans Lindelöw sade nej. Men uppenbarligen inte tillräckligt bestämt. Även Carnegies ordförande, Nordeas förre CFO Arne Liljedahl, var inblandad i processen att övertyga Lindelöw.

Men Frans Lindelöws Carnegie-karriär kunde faktiskt ha börjat betydligt tidigare, redan för ett drygt år sedan. Sommaren 2008 tillträdde Handelsbanksmannen Mikael Ericson som ny vd för den redan då skandalinfekterade investmentbanken. Enligt uppgifter till Affärsvärlden var det mycket nära att Frans Lindelöw i stället fick jobbet.

–??Det var en diskussion då också, bekräftar Lindelöw.

Varför blev det inget?

–??Av olika anledningar. Jag vill inte gå in på varför.

Erbjöds du även vd-posten i Swedbank?

(Tystnad)

–??Jag har varit associerad i pressen med många roliga och spännande jobb.

Carnegie står inför flera stora utmaningar framöver. Frans Lindelöw blir betydligt mer återhållsam när framtidsfrågorna dyker upp. Han konstaterar kort att Carnegie har fått oproportionerligt mycket utrymme i media under de senaste två åren.

–??Vad den här firman behöver är stabilitet, långsiktighet och lugn och ro. Att man känner: ”Nu ska det vara så här ett tag”.

–??Min bedömning är att det är bra människor som jobbar på Carnegie. Sen har det förekommit incidenter som fått alla på firman att framstå på ett visst sätt.

Som Carnegies högste chef sätter Frans Lindelöw sitt namn i pant på att Sveriges tyngsta investmentbank blir en stor, aktad och lönsam aktör igen – utan att åter drabbas av vanvett.

Till sin hjälp får han ett av Sveriges absolut tyngsta team. Mest spektakulärt är den duo som knycktes från Enskilda i somras. Då rekryterades analys- och strategichefen Björn Jansson och aktiemäklerichefen Henric Falkenberg. De är två av den svenska finansbranschens högst rankade och betalda individer. Och de behöver inte jobba gratis på Carnegie heller. I det nya Carnegie ska personalen äga 25 procent av aktierna. Och liksom tidigare delas vinsten lika mellan personalen och ägarna.

–??Vi kommer att ha en femtioprocentig split mellan personal och ägare i ett bonussystem. En nivå som är kutym i branschen. Men vi ska se till att bonussystemet uppmuntrar långsiktighet och ansvarsfullhet. Jag tror att ägarandelarna ger ett intresse hos personalen att bygga värde långsiktigt. Har vi bra produkter och ger bra service till kunderna fixar sig allt annat.

Samtidigt var det ju lite väl bra service till en enskild kund som gjorde att tillståndet drogs in i höstas?

–??Då kommer vi till styrning och corporate governance, att det finns klara beslutsprocesser och transparens. Det är upp till mig och styrelsen att vi har det.

Frans Lindelöw fick aldrig bli Nordeachef. Det kan han säkert leva med när han nu får ansvaret för en investmentbank, en verksamhet som av allt att döma ligger honom betydligt närmare hjärtat än den lite tröga storbanken. Hans verkliga livstrauma är i stället något annat; nämligen att han aldrig fick spela i svenska basketlandslaget. Han börjar dock få perspektiv även på detta.

–??Nu slutade jag i tid, flyttade till London och kom in i finanssvängen. Hade jag blivit uttagen till landslaget när jag spelade på elitnivå på 1980-talet hade jag troligtvis inte suttit där jag sitter nu. Då hade jag haltat runt i korridorerna utan korsband.

***

Granne med Gardell

Aktuell: Tillträder som vd på Carnegie den 15 september, den femte vd:n på två år.

Född: Den 19 maj 1962 i Västerås. Uppvuxen i Södertälje.

Bor: Saltsjöbaden (två minuters promenad från kompisarna Michael Wolf, vd för Swedbank, och Christer Gardell, vd för Cevian Capital).

Familj: Hustrun Kristina, som han träffade 1982 i Södertälje. Två barn.

Hobby: Idrott i allmänhet, basket i synnerhet. Elitseriespelare under 1980-talet.

Karriär: 1985–1995: Efter civilekonomexamen vid Stockholms universitet jobbade han på SAS i två år. Sedan finansmarknaden i Stockholm, London och New York, på bl.?a. Handelsbanken och Salomon Brothers.

1995–2002: Chef för HSBC:s Stockholmskontor, senare stationerad i London som ansvarig för den europeiska aktieverksamheten.

2002–2004: Chef för Nordea Securities, koncernens investmentbank. Monterade ned verksamheten och avskaffade därmed sin egen tjänst. Belönades 2004 med en plats i Nordeas koncernledning.

2004–2009: Utses i oktober 2004 till vice vd för Nordeas kontorsnät ansvarig för marknad och produktutveckling. Blir senare ansvarig för storföretagsaffärer samt region Stockholm och är de sista två åren chef för hela det svenska kontorsnätet.