Virussmäll för portföljen

Efter två riktigt starka år 2018 och 2019 har inledningen på 2020 varit allt annat än angenäm för Avkastningsportföljen. Sedan årsskiftet har portföljen tappat 10,7 procent, klart sämre än Stockholmsbörsens -5,9 procent. Coronavirusets härjningar har på kort tid gått från något investerarna negligerade (Stockholmsbörsen noterade ett kursrekord den 19 februari!), till en betydande rädsla över att en global pandemi ska leda till en global lågkonjunktur (Stockholmsbörsen ner 12,5 procent på sju börsdagar efter rekord­noteringen).

När placerarnas riskaversion hastigt ökar slår det normalt hårdare mot tillgångar som uppfattas som riskfyllda.

Småbolag ses som mer riskabla än storbolag, och dessutom kan den sämre likviditeten i småbolagsaktier ofta leda till stora, överdrivna rörelser. För tillfället är portföljen väldigt småbolagstung.

När riskaptiten minskar förändras också placerarnas syn på skulder. Bolag med starka finanser föredras, medan bolag med relativt hög skuldsättning undviks. I Avkastningsportföljen finns flera bolag med hög eller relativt hög skuldsättning, där­ibland Allgon, Mekonomen, Recipharm, Attendo och Gunnebo.

Bilservice, läkemedelstillverkning och äldrevård får alla sägas vara relativt ocykliska affärer, men kan naturligtvis tyngas av andra faktorer. Exempelvis har Attendos problem med alltför snabb expansion i Finland illustrerat att äldrevård inte behöver vara stabilt och ”tråkigt”. I ett läge med försämrad konjunktur borde dock Mekonomen, Recipharm och Attendo inte möta några större efterfrågetapp. Lägg därtill danska tobaksbolaget STG, finländska vin- och sprithandlaren Altia och latinamerikanska operatören Millicom och cirka 60 procent av portföljen har exponering mot relativt konjunktur­okänsliga intäkter.

Ett mer cykliskt innehav är Gunnebo. Verkstadsbolaget tog emellertid in nytt kapital i en nyemission så sent som under tredje kvartalet i fjol och går dessutom mot ett år då redan genomförda omstruktureringsåtgärder stärker lönsamheten. Teknikbolaget Allgon har också en cyklisk komponent, men bolaget verkar på en strukturellt växande marknad vilket kan dämpa effekterna av en vikande konjunktur. Tele Radio-förvärvet har resulterat i en rejäl lönsamhetsförbättring till nära 17- procents ebitda-marginal i fjol och i kassan finns nära 100 miljoner. Även om det skulle bli lite störningar i Kina, där bolaget har en del produktion, saknas inte marginaler att rida ut stormen.

Ett av innehaven som uttryckligen talat om effekter från coronaviruset är bygghissbolaget Alimak. Vd Tormod Gunleiksrud talade i bokslutet om effekter på verksamheten, främst i Kina, och åtminstone under första kvartalet. Alimaks avgående vd verkar dock inte särskilt oroad. Några dagar efter bokslutet köpte han Alimak-aktier för knappt en halv miljon kronor. Styrelsens beslut att höja utdelningen från 2,75 kronor till 3,25 kronor signalerar också självförtroende. Vidare ger en låg nettoskuldsättning svängrum.

Det är fullt förståeligt att många kortsiktiga spekulanter har bråttom ur vinnaraktier som stigit kraftigt, ofta med rejäl multipelexpansion som viktig drivkraft. För vem vet var botten finns i de papprena? Men varför lämna bolag som fundamentalt alltjämt framstår som lågvärderade, bara för att investerarnas riskaptit kortsiktigt förändrats? Visst kan billigt bli billigare, men Avkastningsportföljen ser inga skäl att ”paniksälja”.