Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Så dribblar bankerna med amorteringskravet

2017-11-15 15:51
Foto: Danske Bank

Under 2016 höjdes den genomsnittliga amorteringen med 600 kronor i månaden - samtidigt som bankernas estimat över låntagarnas levnadsomkostnader sänktes med 700 kronor. "Det är lite konstigt", säger Henrik Larsson, analytiker på Finansinspektionen.

I Finansinspektionens rapport för den svenska bolånemarknaden 2017 går det att läsa att amorteringskravet, som infördes i juni 2016, har haft stark effekt. Den genomsnittliga amorteringen har ökat med 600 kronor per låntagare och månad.

I en passage nämns också att bankernas prognoser över en vuxen persons genomsnittliga levnadsomkostnader har minskat från 9 200 till 8 500 kronor. Dessa schablonkostnader ingår i bankernas kalkyl över låntagarnas återbetalningsförmåga. Ju lägre schablonkostnader, desto lättare blir det för bankerna att låna ut pengar.

Trots inflation och tillväxt i ekonomin har alltså bankernas schablonmässiga levnadsomkostnader minskat jämfört med året innan. Henrik Larsson, analytiker på Finansinspektionen, håller med om att det är anmärkningsvärt.

– Det är lite konstigt kan man tycka. Bankerna håller på och styr de där (schablonkostnaderna reds anm.) lite upp och ned. Det är väl ett fåtal banker som gör ganska stora förändringar som får ett genomslag i medelvärdet.

I samma stycke i rapporten står att beräkningarna är centrala från ett konsumentskyddsperspektiv men även en viktig del av bankernas riskhantering. Därför ska FI noga följa upp bankernas metoder.

– Vi gör ju en egen schablonberäkning som gör att vi kommer runt den problematiken, eftersom vi gör egna stresstester, säger Henrik Larsson.

Det är ju delvis en kvalitativ undersökning. Bankerna måste ju ha behövt motivera sina lägre schablonkostnader?

– De gör det, men det är väl inget vi exakt kan gå ut med.

Kan detta vara ett sätt för bankerna att komma undan amorteringskravet?

– Det är väl klart, det kan vara en viss taktik av bankerna att ändra kostnaderna. De kan ju laborera med både kalkylränta och omkostnader. Om vi kommer med ett amorteringskrav kanske de kan få igenom fler kunder genom att tjuva lite grann.

Vad tycker du om det?

– Så länge som helheten är godtagbar är det okej. Jag får kolla upp vilken bank det är som har sänkt sina schablonkostnader. Det känns lite skumt när du lägger fram det sådär.

Henrik Larsson återkommer senare med en förklaring till de sänkta genomsnittskostnaderna.

– FI:s undersökning är baserad på information från de åtta största bolåneaktörerna. Tre av dessa har sänkt sina schablonkostnader, en har sänkt kraftigt. Det är det som har dragit ned medelvärdet

Vilka aktörer det är som har sänkt så kraftigt att medelvärdet dragits ned med 700 kronor kan han inte avslöja.

Men det är ju anmärkningsvärt att de har sänkt kostnaderna? Har ni inte någon motivering?

– De har helt enkelt sänkt den rakt över linjen, de har gjort en lägre schablonberäkning. Anledning till att vi inte reagerar är att de fortfarande ligger över konsumentverkets riktlinje. Vi får detaljerad information och ställer flera frågor till aktörerna.

Men varför har de sänkt kostnaderna när vi fortfarande har inflation och tillväxt?

– Exakt varför de har sänkt? Den detaljeringsgraden kan jag nog inte gå in på, men de sänker ganska rejält. Vi är nöjda med den förklaringen för tillfället - de ligger över konsumentverkets linjer.

Nästa gång Henrik Larsson återkommer berättar han att banken helt enkelt har justerat ned sin tidigare schablonkostnad till Konsumentverkets riktlinjer för levnadsomkostnader. Varför banken har gjort den stora sänkningen just nu framgår inte.

– Så länge de håller sig ovanför eller på Konsumentverkets riktlinjer brukar inte vi säga att de har för låga kostnader.

Vad beror de andra två sänkningarna på?

– Jag har svårt att se det exakt faktiskt. Jag ser bara hur de räknar.

Vad tycker du själv om detta?

– Att bankerna har en bra kreditprövning är ju väldigt viktigt och där är ju då denna KALP- beräkningen det främsta verktyget. Den består av schablonkostnad och kalkylränta, som vi ju har sett att bankerna lyckas skruva lite på.

KALP- kalkylen, kort för "Kvar att leva på- kalkylen", innebär att bankerna drar av skatter och bostadsrelaterade utgifter, som amorteringar och den justerbara räntan, samt de sänkta schablonkostnaderna från hushållens inkomster.

– Men jag håller med dig, man vill ju inte se att schablonkostnaden går ned år för år. Vi har ju inflation och vi är en tillväxtekonomi. Det är lite konstigt.

Han menar att bankerna hittills inte har klivit över någon gräns.

– Sedan måste man ju också ta i beräkning att de kan ha justerat upp kalkylräntan samtidigt som man minskat schablonkostnaderna.

Men då blir det ju ingen effekt?

– Ja, då kan de ju ta ut varandra.

Även Gustav Jolstedt, riskexpert på FI, har noterat att bankerna ibland justerar kalkylräntan och kan möta det med ändrade schablonbelopp. Han berättar också att beloppen som dragits från schablonkostnaderna ha hamnat på andra poster i bolånekalkylerna.

– Utan att ha gjort några beräkningar så tror jag att vissa av sänkningarna i schablonkostnaderna möts med enskilda kostnader utöver vad en person kostar, kanske ligger på hushållet eller bostadskostnader, eller kalkylräntan

Men då blir det ju en utebliven amorteringseffekt om bankerna sänker kostnaderna samtidigt som de höjer kalkylräntan?

– Ja om det är så som du säger att de sänker schablonkostnaderna för att amorteringen har ökat så skulle ju amorteringskravet inte bita.

Men enligt Gustav Jolstedts bedömning är så inte fallet.

– Min uppfattning, utan att ha tittat tillräckligt på detta, är att det snarare har blivit tuffare för bankerna.

Madeleine Lundberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom