Börsgolvet: I väntan på en IPO – lyssna på finanselitens udda talare

En värdering på 2,5 miljarder USD, omsättning på över 200 miljoner USD och Ola Rolléns investmentbolag som en av de största ägarna.

Det är några av ingredienserna i svenskgrundade datagrafbolaget Neo4J. Även om huvudkontoret numera ligger i Silicon Valley finns grundaren och VD:n Emil Eifrém kvar i Malmö tillsammans med 150 anställda.

Bolaget seglade i år upp som en av de hetaste IPO-kandidaterna i USA jämte Klarna. I alla fall om man ska tro det som skrivits i media.

“I realiteten var det en reporter på Bloomberg som var sugen på att skriva en IPO-artikel”, viskar en person nära pudelns kärna. “Emil Eifrém har sagt samma sak som han sa till den reportern i fem, kanske tio års tid. Men en story är ju som bekant en story.”

“Står alla dörrar på vid gavel leder det ju till ett visst drag”, suckar en PR-begiven människa.

Det kan konstateras att bolags IPO-planer ofta är som hämtade ur en motsägelsefull dialog mellan huvudpersonerna Estragon och Vladimir i Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot.

Så även för mångsysslande Stiga som med jämna mellanrum vädrar IPO-luft. Planer som hittills inte varit särskilt nära förestående, men likväl är “en del av den långsiktiga tanken”… “en viktig och naturlig del”… Och så vidare.

“I väntan på börsen kan man trösta sig med att Truls Möregårdh tog ett VM-brons förra veckan”, säger en sysslolös ankarinvesterare och zappar vidare.

En IPO som de facto verkar bli av är Ratos notering av byggbolaget Sentia i Norge.

“Ett nytt lackmustest för IPO-marknaden. Det finns ju massor av noteringskandidater i form av Noba (gamla Nordax), Meds Apotek, Tradera och Verisure“, säger en förväntansfull corpare.

På Västkusten “rullar” det dock inte som det ska. Volvo Cars säger upp 3 000 personer. Sedan Håkan Samuelsson kom tillbaka som VD har direktivet varit att alla måste jobba från kontoret.

”Det handlar inte om att han anser att ingen ska få jobba hemifrån, utan är ren taktik för att röka ut en del personer. Nu ska de säga upp 15% av arbetsstyrkan. Många talar om att aktien är billig på P/E 6x på 2025. Men det är snarare en värdefälla”, säger en analytiker och nybliven Volkswagen-ägare.

Och så ett frågetecken runt stjärnkonferensen Brilliant Minds som drivs av ett antal av Sveriges kändaste finansfamiljer, däribland Wallenberg och Rausing. I år har arrangörerna gjort ett udda val av talare.

Den amerikanska techentrepenören Bryan Johnson har bjudits in som “ledande expert på långt liv”. Johnson har två anti-dödsprojekt igång och skapade rabalder när han genomförde en större blodtransfusion med sin 17-åriga son för att reversera sitt eget åldrade. Något som chockerande nog inte fungerade.

Man kan fråga sig hur väl Johnsons transfusioner linjerar Brilliant Minds tag-line för året: “In a world where you can be anything, be kind.”

Något som definitivt går i graven är VC-firman Healthcap fond Healthcap V som likvideras och innehavet i Bonesupport delas ut till andelsägarna.

”Att Healthcap håller på att checka ut från Bonex har varit tydligt. De äger 4% av aktierna och troligen kommer de flesta andelsägare att sälja”, säger en trader som ser framför sig ett kommande nedställ i aktien.

“De har väl sonderat terrängen för att blocka ur sig och sälja rubbet, men inte funnit tillräckligt intresse, eller så har rabatten varit för stor. Fondägandet i Bonesupport har faktiskt minskat senaste kvartalet, vilket sällan är en bra signal…”

I veckan gick även författaren Camilla Läckbergs och maken Simon Skölds bolag Powrs i putten. Ägare i bolaget har varit en av börsens fulare ankungar – investmentbolag Front Ventures – som också ägt en stor stek i skandalomsusade Intergiro.

“Det dröjde flera dagar innan Front Ventures behagade komma med ett pressmeddelande om konkursen i Powrs. Trots att det omskrivits i varenda svensk tidning. Ingen expressfart på deras IR-avdelning direkt”, säger en luttrad jurist.

Förmodligen finns det mer att hämta i den källan.

“Front Ventures har åtminstone ett innehavsbolag kvar, som nyligen fick en ‘muntlig order’ från en pakistansk bank. Alla vet ju att det är oerhört typiskt banker att ingå viktiga avtal om finansiell infrastruktur muntligen. Det kommer nog att bli åka av där med.”