Sverige behöver en skattereform

Det svenska skattesystemet behöver moderniseras. Även efter värnskattens avskaffande  har vi mycket höga skatter på arbete. Det driver fram omfattande undantag och avdrag som gör systemet svåröverskådligt och krångligt. Det försvagar också vår internationella attraktionskraft. Samtidigt har vi en rad olika skattesatser – med i många fall irrationella motiv – både på konsumtion, boende och kapitalinkomster. ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, gav mig därför i fjol i uppdrag att skissa på en övergripande skattereform. Rapporten är nu publicerad och jag föreslår bland annat:

• Marginalskatterna på inkomst av tjänst sänks med 5-20 procentenheter över brytpunkten och en ny, större skattereduktion ersätter jobbskatteavdraget där under.
• Kapitalinkomstskatten blir mer enhetlig på en lägre nivå än i dag. Utdelningsskatterna blir lika för olika bolag.
• Fastighetsavgiften för ägda bostäder blir proportionell med en lägre skattesats än i dag, medan taket tas bort. Fastighetsavgiften på hyreshus slopas. Det ger en mer neutral bostadsbeskattning, som inte lägre är regressiv.
• Stämpelskatt och ränta på uppskov avskaffas för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Värdet på bolånens ränteavdrag reduceras vilket ger neutralitet gentemot den sänkta skatten på kapitalinkomster.
• Bolagsskatten bör sänkas och möjligheterna att göra ränteavdrag reduceras. Möjligheten att nyttja personaloptioner utvidgas.
• Mervärdesskatten bör bli enhetlig igen.
• Miljöskatterna får tydligare fokus på just miljö.

Reformen skulle ge högre sysselsättning, ett engångslyft av BNP och högre tillväxt framöver. Drivkrafterna att inkomstomvandla minskar. Investeringar blir mindre skattedrivna. Skattebetalarna får behålla mer av sina arbetsinkomster, medan staten inte längre detaljstyr individernas val av konsumtion och bostad.

De olika delarna hänger ihop. Särintressen kommer säkerligen att protestera mot delkomponenter. Men vi är inte enögda stuprör. Inte bara villaägare eller bilägare, enbart pensionärer eller föräldrar. De flesta av oss är allt detta på en och samma gång. Det viktiga är att försöka få till stånd ett skattesystem som gynnar Sverige som helhet.

Reaktionerna på förslaget har varit övervägande positiva. Åtskilliga bedömare tvivlar dock på att det är genomförbart, även om det vore önskvärt. Så skriver  t.ex Mikael Odenberg i Arbetsvärlden att det nog krävs en rejäl ekonomisk kris innan politikerna orkar samla sig.

Jag hoppas han har fel. Men en kommentar förtjänar en replik. I Affärsvärlden skriver Carolin Dahlman (den 22 november) att det viktigaste är att sänka det totala skattetrycket. Och hon ger exempel på en rad som hon tycker onödiga kommunala projekt som borde skrotas för att ge utrymme för sänkta skatter.

SkattKrönika

Sänk fler skatter i stället

Att sänka skattekvoten är inte svårt. Det enklaste är antagligen att kapa några procentenheter tvärsöver på dagens moms. Men skulle det ge alla de positiva resultat för samhällsekonomin som en övergripande reform enligt ovan skulle ge? Mitt svar är nej. Skälet är naturligtvis att det inte ger de effekter på arbete, studier och investeringar som mina förslag ger.

Exemplet visar att det viktigaste är hur systemet av skatter interagerar och påverkar människors beteende.

Missförstå mig inte. Det är naturligtvis fullt legitimt att vilja sänka skattekvoten. Liksom det är legitimt att från andra utgångspunkter vilja höja den – såsom LO-ekonomerna å sin sida reagerat när de läst min rapport och menar att jag inte ger välfärden tillräckligt med finansiering

Men mitt uppdrag var explicit att presentera en reform som går ihop och som förhoppningsvis är politiskt genomförbar. Det är faktiskt också en legitim uppgift. Att rätt ut i luften påstå att en sänkt skattekvot – oavsett hur det görs eller finansieras – är att föredra framför en genomarbetad, omfattande reform med de samhällsekonomiska effekter jag presenterar, det är däremot slarvigt i övermått.

Rapporten ”Vårt framtida skattesystem” går att ladda ner i sin helhet från ESOs hemsida.