“Håll käften!”

Den tilltagande aktivismen i amerikanska medier har börjat sprida sig till Sverige. Det finns både ideologiska och kommersiella skäl till det men det leder också till ett uselt debattklimat.
Peter Wolodarski. Foto: TT-Bild

”Jag håller inte med om det du säger men är beredd att gå i döden för din rätt att säga det” är ett citat som sägs sammanfatta filosofen Voltaires livssyn. Det är också ett motto som känns alltmer nattståndet i dagens debattklimat.

Trenden med polarisering och aktivism inom medierna har som mycket annat sitt ursprung i USA. Nu har utvecklingen också tagit fart i Sverige.

Det finns två anledningar till aktivismen, ideologiska och kommersiella.

Låt oss börja med det ideologiska. Nationalekonomen John Maynard Keynes talade om ”animal spirit”. Med detta avsågs den starka känslan eller till och med instinkten att aktivitet måste vara bättre än inaktivitet om man tror sig veta vad som är rätt. Det innebär också att det inte finns något behov av att göra en massa djuplodande analyser som väger fördelar mot nackdelar.

Aktivismen genomsyras av just denna ”animal spirit”. Därför är det sannolikt att aktivismen kommer att få fler saker gjorda, frågan är bara om det är rätt saker. Aktivismen genomsyras oftast av en nära nog religiös övertygelse om att man har rätt varför ändamålen i alla lägen helgar medlen.

I USA har nu i stort sett alla frågor idag blivit föremål för aktivism vilket i sin tur lett till en närmast oöverstiglig polarisering. Det kan gälla miljö, coronaviruset, munskydd (det var onekligen lätt att se vem som skulle rösta på vad utanför de amerikanska vallokalerna häromveckan), sjukförsäkring, frågor om ras och kön med mera, med mera.

En del av detta går att spåra tillbaka till grundandet av FOX News (titta gärna på den lysande serien ”The loudest voice” på HBO). Grundaren Roger Ailes insåg att det fanns en stor grupp människor i USA som inte kände igen sig i de liberala medierna. En grupp som Donald Trump senare red på ända till Vita Huset.

Ailes skapade helt enkelt ett skräddarsytt medium för en viss grupp tittare.

Sedan dess har det mediala landskapet i USA förvandlats till en krigszon. Fox och några till på den konservativa sidan, NY Times, CNN, MSNBC och många andra på den liberala.

En nylig exponent för polariseringen och aktivismen har varit Coronafrågan. President Trump ville inte ha lock-down. Om man inte gillar Trump (vilket gäller 90 procent av de stora medierna i USA) är den linjen därför automatiskt korkad. Länder som valt samma linje är därmed också automatiskt korkade, detta trots att vi tidigast om ett år lär kunna dra tillräckliga slutsatser av vad som fungerade och inte.

Således har Sverige kölhalats i många av de stora engelsktalande liberala medierna. Ibland har till och med uppenbara och rimligen medvetna felaktigheter publicerats (inte minst i NY Times och engelska The Guardian). Det har varit en ynklig föreställning. Bekanta i USA har undrat om någon fortfarande är vid liv i Sverige, utifrån vad de kunnat läsa sig till.

Mercy Mercy Me (The Ecology)

Föredrar man en analytisk snarare än en aktivistisk ansats i miljöfrågan rekommenderas SNS Konjunkturrådsrapport 2020, skriven av ett antal av Sveriges ledande forskare på området (”Lyssna på forskarna!” var det väl som gällde?).

Utredningen ger i korthet följande vid handen:

– Människans agerande skapar uppvärmning. Det råder stor osäkerhet om hur stor denna blir, IPCC har scenarier på mellan 1 grad och 8 grader varmare över en osäker tidsperiod.

– Oavsett vilket är det en billig försäkring att agera i klimatfrågan.

– Kol är den största boven och borde stanna i marken. Kina använder mest, Indien och Afrika är på väg i den riktningen.

– Det bästa vore att införa en global koldioxidskatt/minimipris. Detta har inte varit uppe på klimatmötena ännu.

– Det svenska klimatarbetet gör mest nytta om det riktas internationellt, till exempel genom klimatbistånd, snarare än domestikt. Om vi producerar fossilfri energi, tex genom kärnkraft, kan denna exporteras och minska kolanvändningen i andra EU-länder tex Polen.

– Att tvinga fram alternativt subventionera CCS (lagring av koldioxid) på de 27 industrier som släpper ut mest i Sverige vore extremt effektivt. Det är mer än vad hela den svenska biltrafiken släpper ut.

Allt för att ge bränsle inför det nyss avslutade valet i USA. Och ytterst har det, ur ett liberalt perspektiv, varit framgångsrikt, sannolikt hade Trump blivit omvald om det inte varit för coronaviruset.

En annan fråga som lämpat sig utmärkt väl för aktivism är miljöfrågan, i vilken det också hettat till i svenska medier på sistone.

Det började med att DN meddelade att de skulle göra Sveriges mest kända miljöaktivist Greta Thunberg till chefredaktör för en dag (vilket möjligen bidrog till att göra DNs ordinarie chefredaktör till Sveriges näst mest kända miljöaktivist).

Jag har inga synpunkter i den frågan, chefredaktören råder. Men det fanns de som inte gillade idén, till exempel den största morgontidningskonkurrenten SvD. Något som i naturligtvis är deras fulla rätt. ”Diskussionen” tog därefter en snabb dödsspiral ner i sandlådan där DNs chefredaktör stämplade SvD som klimatförnekare och i föga förtäckta ordalag bad dem hålla käften.

Det kan finnas goda kommersiella skäl till att göra som DN gör. Tidningen säger att deras läsare vill ha mer miljörapportering och då går man dem till mötes med Thunberg-greppet. Det är helt i linje med vad Roger Ailes gjorde på FOX News, man så att säga skräddarsyr budskapet.

Det är också ekonomiskt rationellt. DN stoltserar, med all rätt, över sin starka ekonomiska utveckling och att bestå de egna läsarna med ”confirmation bias” är ur det perspektivet ingen dålig idé.

En annan kommersiell grund till utvecklingen är att dagstidningarna sedan länge akterseglats i nyhetsflödet. De ”nyheter” man kan förmedla har helt enkelt redan gjorts obsoleta av realtidsmedia. Således får man satsa på mindre tidskritiskt material, inte sällan med en stor dos tyckande som ledare, debatt och kultur.

Som grädde på aktivistmoset har vi de sociala medierna i allmänhet och Twitter i synnerhet som spär på antagonismen i diskussionsklimatet och där inget tillmäle kan vara för osakligt eller nedsättande.

Eller som superentreprenören Peter Thiel uttryckte det ”Vi drömde om flygande bilar, vi fick 140 tecken” för att beskriva hur trivial mycket av teknikutvecklingen faktiskt varit. Och där tyngden på dina inlägg bedöms efter hur många följare du har och inte utifrån vad du faktiskt säger.

Det skall bli intressant att se om det amerikanska presidentskiftet kommer att leda till ett mindre toxiskt debattklimat både i USA och Sverige. Tyvärr är jag långt ifrån säker på att det blir så.

Staffan Salén är företagare och tillsammans med sin bror Erik Salén ägare till en grupp hel- och delägda bolag, alltifrån nystartade till noterade, som omsatte cirka 17 miljarder kronor 2019.



    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här