15 börsbolag på köplistan

Var är uppköpen? Den frågan ställer sig allt fler bedömare efter att kurserna rasat i över 2,5 år och värderingarna kommit ner rejält. Under 1999-2000 försvann faktiskt över trettio företag från Stockholmsbörsen genom uppköp. I år är det bara en handfull, exempelvis Avesta Polarit, Esselte och Munksjö. Det finns tre starka anledningar till att uppköpen inte tar fart:

1) Köparna oroar sig för världsekonomin och även om många aktier är billiga så kan de ju bli ännu billigare lite längre fram. Dessutom är många nöjda med att hålla i de kontanter de har; särskilt i tider som dessa.

2) Bankerna har blivit tuffare. Oron för kreditförluster gör att bankerna är försiktiga när det gäller finansieringen. Det har stoppat flera affärer, eftersom avsikten med flera av utköpen från börsen – i alla fall från riskkapitalbolagens sida – är att få en hög avkastning på det egna kapitalet. Det får man genom köp av kassakor som kan betala räntorna på lånen och ändå lämna någonting kvar till de nya ägarna.

3) Ägarna vill inte sälja på dessa nivåer. I flera av de klassiska uppköpskandidaterna finns det ägare som varit med länge och gärna väntar in bättre tider innan de säljer. De har ingen anledning att ha bråttom.

Ovanstående anledningar duger som förklaring till varför uppköpen hittills utblivit. Frågan är om det blir några affärer.

Affärsvärlden tror det. Börsen hittar snart tillbaka till en stabilare rytm, där svängningarna inte är så stora som under de senaste månaderna. Det kommer att lugna placerarna. Bankerna kommer troligen inte att ändra strategi, men under tiden har eventuella köpare redan hunnit hitta andra finansieringsalternativ. Flera av riskkapitalbolagen, vilka är några av de mest tänkbara köparna, har kapital kvar i sina fonder och de börjar bli redo att slå till. Tänkbara köp för dessa är bland annat Beijer Alma, Svedbergs och Studsvik.

Huvudägarna i framför allt de mindre bolagen är också en möjliga köpare. De har nämligen tröttnat på börsens njugghet och kan säkert vara sugna på att köpa tillbaka bolagen från börsen. Om inte annat så är de i alla fall intresserade av att göra det i tillsammans med riskkapitalbolagen. Lilla etikettillverkaren Nilörngruppen är ett sådant exempel; Itab, som tillverkar butiksutrustning är ett annat och Nordstjernan i KMt ett tredje.

Utländska konkurrenter är också en kategori som vi kommer att se mer av i framtiden. Inom teknikkonsultbranschen har det ju skett flera utländska köp i Sverige, bland annat WSJ som plockade ut anrika J&W från Stockholmsbörsen. En kandidat i samma bransch är Semcon, som är inriktat på telekom, fordon och läkemedel. Bolaget har drabbats hårt av

Ericssons nedskärningar, men går fortfarande bra inom de övriga två branscherna. Värderingen har rasat till den nivån att varje omsättningskrona värderas till 20 öre.

Historiskt har Semcon ofta haft marginaler på 5-10 procent, varför nuvarande värdering gör bolaget till en munsbit för utländska intressenter.

Carnegie är inte lika billig, men faktum kvarstår att fondkommissionärsfirman är bäst i Sverige på analys. Dessutom har den en bra position på kapitalmarknaden och ett urstarkt varumärke. Om någon av de utländska jättarna vill få en nordisk plattform är Carnegie ett perfekt köp. Av den anledningen köpte ABN Ambro en gång i tiden Alfred Berg. I Carnegie är personalen ägare och de säljer mer än gärna sina aktier.

Slutligen finns det ytterligare en kategori av potentiella köpare. Vi kan kalla dem “svälta räv-köparna”, det vill säga huvudägare som har väntat länge på att kursen ska falla så att de billigt kan ta in hela bolaget.

Med dagens aktiekurser är det upplagt för sådana affärer. Här återfinns bland annat Vodafone, Hufvudstaden, Gorthon Lines och Scania.