Afrikas stjärna

Afrika är inte bara råvaror, konflikter och fattigdom. Flera länder börjar få fart på ekonomin och inser att ökad handel med omvärlden är vägen till välstånd. Receptet verkar åtminstone fungera i Östafrika. Några svenska företag, som Ericsson, växer kraftigt i till exempel Kenya och sedan ett år tillbaka finns Exportrådet i huvudstaden Nairobi.

– Svenska företag var tidigt på plats i Baltikum, lite senare i Kina och nu är helt rätt tidpunkt för Afrika. Det är en sådan optimism i regionen. Det finns goda möjligheter för svenska företag att göra bra ifrån sig här, säger Johan Marcus som ansvarar för Exportrådets verksamhet.

Tillväxten i regionen ser lovande ut. Förra året ökade BNP med 7,0 procent i Kenya, 7,3 procent i Tanzania och 6,8 procent i Uganda. I år väntas tillväxttakten i Kenya minska till 3-5 procent medan Tanzania och Uganda väntas hamna på de senaste årens genomsnitt runt 6 procent, enligt prognoser från tidningen the Economist.

Utsikterna bedöms som goda för företag som arbetar med infrastruktur, telekom, hälsovård, turism, jordbruk och gruvindustri. Många storföretag, som Ericsson, Sandvik och Scania, är etablerade i regionen och bara i Kenya finns redan ett 50-tal svenskrelaterade bolag.

– Ericsson har etablerat egen verksamhet i Kenya och har på ett år gått från en handfull anställda till i dag 200. Vid årets slut kommer det att vara närmare 300. Den största delen av ingenjörerna och annan arbetskraft som anställs är kenyaner, säger Johan Marcus.

Förutom fördelen med att engelska är officiellt språk finns det flera privata och statliga universitet i Kenya som ger en förhållandevis hög utbildningsnivå. Kombinationen språket, god utbildning och låga löner är attraktiv. Samma faktorer har lockat många callcenterföretag till Indien. När lönerna nu stiger där flyttar de vidare och flera bolag av denna typ dyker nu upp i Kenya. Att många företag förlägger verksamheten till Nairobi beror på att staden är lite av ett nav för regionen med direktflyg till flertalet andra afrikanska länder. Och för en småföretagare som funderar på att lägga tillverkning utomlands kan Kenya vara ett alternativ till Indien eller Kina.

– Ja, absolut. Det finns en stark vilja bland människor att förbättra sin vardag och jobba hårt. I Kenya finns en entreprenöranda, säger Johan Marcus.

Han avlivar därmed myten om att det är svårt att jobba med afrikaner – att det inte går att lita på att de dyker upp på jobbet varje dag och om de gör det så kommer ingen i tid.

– Det är en gammal uppfattning. Vad det gäller Östafrika och Kenya stämmer det inte. Människorna här vill framåt och har god arbetsmoral. Det vet jag, säger Johan Marcus.

Sverige har ett gott rykte i regionen tack vare långvarig missionärsverksamhet och biståndsorganisationernas arbete. Samtidigt är svenska företag kända för produkter med hög kvalitet. Johan Marcus har rest runt med handelsdelegationer i Kongo, Kenya, Rwanda och Burundi och i höst blir det besök i Uganda och Tanzania.

– Då träffar vi både folk från näringslivet och politiker. Jag har märkt att svensk kvalitet är väldigt uppskattad i dessa länder – köper man Scania så vet man att det är kvalitet, säger han.

Givetvis finns också nackdelar att ta med i beräkningen. Korruption och politiska risker är faktorer som hamnar högt upp på den listan.

– Naturligtvis finns det politiska risker i Afrika. Men samtidigt är marknaden så intressant att företagen är villiga att ta rimliga risker. Och ju fler företag som faktiskt kommer, desto mer ökar trycket på genomlysning, stabilitet och ett fungerande samhälle, säger Johan Marcus.

Våldsamheterna i Kenya efter valet i vintras är exempel på vad som kan hända, men Johan Marcus betecknar ändå Kenya, Uganda och Tanzania som förhållandevis stabila länder.

I likhet med Indien är det också si och så med elförsörjningen i Afrika, strömavbrott är ett dagligt inslag i de flesta afrikanska länder, även om problemen inte är särskilt stora just i Kenya. En annan likhet är de dåliga vägarna.

– Det är rätt att det finns problem när det gäller infrastruktur som vägar, men det är också de problemen som skapar möjligheter för svenska företag med stort kunnande, säger Johan Marcus.

_____________________________________________________________________

Med socker i tankarna

Om något år slår Sekab upp dörrarna till första etanolfabriken i Tanzania. Ambitionen är att producera etanol i så stora mängder att det skulle kunna hålla nästan hela den svenska bilparken rullande.

På Sekabs luftkonditionerade kontor i Dar es Salaam i Tanzania jobbar en handfull svenskar tillsammans med lokalt anställd personal under ledning av Anders Bergfors. Uppdraget är att odla sockerrör och starta den första svenska etanolfabriken i Tanzania.

I dag importerar Sekab nästan all sin etanol från Brasilien, där det finns runt 400 anläggningar för etanolframställning. I Afrika finns inte en enda, trots att förutsättningarna i grunden är desamma. Sockerrör kan odlas i alla länder kring ekvatorn. Det som krävs är lämpligt klimat, samt tillgång till land och vatten.

– Afrika har bra förutsättningar, det finns mycket land och vatten. Det finns ett otroligt behov av social och ekonomiskt utveckling. Det finns mycket arbetskraft, oskolad i dag men möjlig att skola. Det finns en stor möjlighet att bioenergi kan bli en viktig exportindustri en dag, säger Anders Bergfors, vd för Sekab Bio Energy Tanzania.

Till skillnad från i Brasilien finns det i dag ingen lokal marknad för etanol i Tanzania.

– Vad vi också kan erbjuda är en marknad i Skandinavien, i och med att vi är så stora kan vi garanterat sälja etanol i Europa, säger Anders Bergfors.

Steget från norrländsk träindustri till etanoltillverkning i Tanzania kan verka långt. Sekab, som står för Svensk Etanolkemi AB, startades i mitten av 1980-talet som ett företag för att behålla svensk kunskap om etanol. Sedan dess har bolaget utvecklas till att svara för nästan all svensk etanolimport och har uppfunnit egen teknik för att utvinna etanol ur cellulosa. Om allt går som planerat dröjer det inte länge innan klivet tas från pilotprojekt till kommersiell produktion.

– Cellulosatekniken är inte helt framme, men vi har kommit så långt att tillgängligheten i vår pilotanläggning i Örnsköldsvik ligger på över 90 procent. Nu gäller det bara att skala upp produktionen, säger Anders Bergfors.

Tekniken som från början utvecklats för att göra etanol av träflis går också att använda för sockerrör. Poängen är att genom att också använda de fibrer som blivit över när sockerjuicen pressats ut, bagass, går det att få ut ungefär 50 procent mer etanol än med de metoder som används i dag.

– Tanken är att utveckla tekniken för att sedan kunna sälja licenser runt om i världen, säger Anders Bergfors.

Även om andra tillverkare också använder bagassen skiljer sig metoderna åt. Vanligast är att göra biomassa som används för elproduktion. En annan är att förgasa bagassen och på så sätt producera både el och bränsle. Sekab använder sig av hydrolys, klyvning med vatten, i kombination med enzymer i sin process.

– Det är svårt att säga vad som kommer att bli “bäst” i framtiden. Jag tror att det kommer att finnas kombinationer av vad som tas fram, och utvecklingen kommer att gå fram på alla håll, säger Anders Bergfors.

Men planen är också att ha egen produktion. Redan i dag är det lönsamt att tillverka etanol av sockerrör. Med ny teknik blir kalkylen ännu bättre. Det är också ett sätt att använda den odlingsbara marken på ett bättre sätt. För målet är inte bara att tillverka etanol – det ska också ske på ett sätt som är bra för miljön och främjar hållbar utveckling.

– Vi jobbar med hållbart biobränsle, där är vi bland de främsta i världen, säger Anders Bergfors.

Olika grödor ger olika mycket etanol. Enligt Sekab ger majs och vete ungefär 2 000 liter etanol per hektar jordbruksmark och år. Med sockerrör får man ut fyra gånger så mycket och genom att även använda bagassen ökar produktionen till 12 000 liter per hektar och år. Det betyder att det går åt ungefär 650 000 hektar sockerrör för att täcka in hela det svenska årsbehovet för personbilar.

– Kör alla svenskar sedan en bränslesnål hybridbil med etanolmotor går det åt mindre bränsle, då behövs det bara 450 000 hektar. Med ny plug in-teknik reduceras arealen ytterligare, säger Anders Bergfors.

Det är nästan lika mycket som Sekab på lite sikt planerar för etanolproduktion i Tanzania och Moçambique. Målet är att utveckla 400 000 hektar för bioenergiproduktion. Men dit är det en bra bit kvar. Den första fabriken väntas tas i bruk 2011.

________________________________________________________________

Omsatte två miljarder

Sekab har 140 anställda och omsatte 2 miljarder kronor förra året. Sekab importerar och levererar 90 procent av all etanol i Sverige som används till bussar och tunga fordon. Bolagets huvudkontor och pilotanläggning för produktion av etanol ur cellulosa ligger i Örnsköldsvik. Sekab ägs till 49 procent av tre kommunala bolag i Norrland, Övik Energi, Umeå Energi och Skellefteå Kraft. Resten ägs av Länsförsäkringar i Västerbotten, OK Ekonomisk förening och Eco Development.