Alla mot en – tveeggad kundkraft

Inledningstalet på ett socialdemokratiskt stormöte kunde mycket väl ha inletts med orden “Tillsammans är vi starkare”. Ur det perspektivet är det inte så konstigt att det är en socialdemokratisk regering som med stöd från vänsterpartiet och miljöpartiet till sist baxat det omdiskuterade förslaget om grupptalan ända till lagrådet. Om justitieminister Thomas Bodström får som han vill blir Sverige det första EU-landet som inför möjlighet till grupptalan från nyåret.

Systemet med grupptalan används i USA, Kanada och Australien och kallas i anglosaxisk rätt för class action. Det innebär att enskilda personer, organisationer eller myndigheter kan väcka talan i domstol för en grupps räkning.

Konsumenter som inte skulle ha råd eller ork att bråka i vanliga fall för att få upprättelse och ekonomisk kompensation, ska enligt förslaget kunna ansluta sig till en grupptalan i tingsrätt.

Strid med mäklare

Enligt förslaget måste den privatperson som vill väcka grupptalan själv tillhöra den utsatta gruppen. Med den nya möjligheten blir det till exempel möjligt att ta strid med mäklarhus som lovat runt men hållit tunt vid nyemissioner, researrangörer som inte tagit hand om strandsatta passagerare på flygplatser och så vidare.

Finansinspektionen, Konkurrensverket och Konsumentverket hör till de myndigheter som hittills varit mest positiva till förslaget. Dessa myndigheter värnar om konsumentintressena och ges nu ett nytt och kraftfullt påtryckningsmedel.

Får mothugg

Mothugg saknas inte. Organisationen Svenskt Näringsliv och juridisk expertis menar att det finns bättre sätt att stärka konsumentskyddet, exempelvis har det talats om mer kraftfulla reklamationsnämnder.

I andra europeiska länder har möjligheten till grupptalan setts över, men med hänsyn tagen till den utveckling som systemet tagit i USA finns det en utbredd tvekan.

De problem skeptikerna pekar på gäller inte den kollektiva handlingen utan att den amerikanska civilrätten ger fritt spelrum för okynnesstämningar. Skadeståndsnivåerna i USA kan få vilken europé som helst att blekna. Även om käranden har liten chans att vinna ett mål väljer svarandena, ofta företag, att betala förlikning för att sätta stopp för en fortsatt dyr process. Systemet kallas legal blackmail – legal utpressning.

Överstyr

Det råder inget tvivel om att användningen av grupptalan i USA sedan länge har gått överstyr. Processerna förs inom alla kända problemområden: asbestskador, läckande silikonbröst eller lungsjukdomar efter rökning. Förvaltare har stämts av uppretade sparare som förlorat pengar vid börsnedgångar och dåliga rekommendationer.

Ett grundläggande problem är att många av dessa kollektiva stämningar har svällt till att inkludera så många företeelser, och så många människor, att de som verkligen har kommit till skada och som borde ha haft rätt till (och nytta av) stora skadestånd inte har fått några pengar, eftersom det stämda företagets pengar inte räckt så långt.

Det finns inga tecken på att Sverige skulle gå en sådan överdriven utveckling till mötes. Att till exempel Konsumentverket eller Naturvårdsverket skulle börja okynnesstämma företag låter lite väl långsökt. Med de låga skadeståndsnivåer som finns i Sverige, och den ersättning som kan ges till ombud som är advokater, finns det heller ingen anledning att tro att svenska advokater skulle flockas som gamar kring möjligt lukrativa konsumentfall.

Ensidigt i EU

Under hösten har det förts en livlig debatt i juristkretsar huruvida svenska domstolar kommer att locka till sig tvivelaktiga stämningsansökningar från övriga Europa. Sverige är bundet av konventioner som medför att svenska domstolar kan tvingas pröva talan i grupprättegångar som inte har någon närmare anknytning till Sverige.

Att ensidigt införa grupptalan i EU är farligt, säger kritiker som menar att det åtminstone borde ha gjorts inom ramen för EU. Förespråkare kan på sin kant hävda att fler länder kommer att följa Sveriges exempel när den första skrämselhickan har lagt sig.