Allianz alltyska grepp

Ska det bli tredje gången gillt för Dresdner Bank? Efter fjolårets misslyckade försök att slå ihop banken med först Deutsche Bank och sedan Commerzbank är det dags igen. Den här gången är det den egna huvudägaren, försäkringsbolaget Allianz (21,4 procent), som lägger ett bud i en kombinerad kontant- och aktieaffär värd över 200 miljarder kronor.

Strategiskt dilemma

Det är en komplicerad affär som indirekt även berör Hypo-Vereinsbank och försäkringsbolaget Münchener Rück, eftersom det finns planer på att minska det existerande korsägandet mellan försäkringsbolagen och bankerna. Resultatet blir bland annat att Münchener Rück får kontrollen (23 procent) över Hypo-Vereinsbank, Tysklands näst största bank. På så vis skapas strängt taget två nya försäkrings- och finansgrupper i Europa, även om det inte verkar som om Münchener Rück ska gå vidare och lägga ett bud på banken.

För Allianz är poängen med affären att bolaget får kontroll över en distributionskanal för sina långfristiga sparprodukter. I Tyskland, liksom i Sverige och övriga Europa, växer marknaden för fond- och pensionssparande. För ett år sedan hamnade Allianz i ett strategiskt dilemma då affären mellan Deutsche Bank och Dresdner Bank sprack. Tanken var att försäkringsbolaget skulle få tillgång de två bankernas sammanslagna detaljiströrelse, men av detta blev intet när affären sprack.

Fler affärer krävs

Nu väljer bolaget att köpa Dresdner istället. Det är inte första gången något liknande sker i Europa, där branschglidning varit ganska vanlig – oftast med bankerna som de mest aggressiva. Idén bygger på korsförsäljning mellan bank- och försäkringsrörelserna, men det är omstritt hur framgångsrik strategin egentligen är. Alla är heller inte övertygade om att samverkan kräver förvärv eller fusion.

Om affären alltså är ett sätt för försäkringsbolaget att säkra distributionen av sparprodukter, så är den knappast någon lösning på de strukturproblem som finns på bankmarknaden i Tyskland, som anses överetablerad och dras med lönsamhetsproblem. För att lösa det problemet krävs nya strukturaffärer inom en banksektor som domineras av offentligt ägda banker, något som hittills visat sig svårt att genomföra. Dessutom väcker affären frågan om vad som ska ske med Commerzbank, den fjärde största banken, som efter detta i ännu högre grad verkar vara lämnad ute i kylan.

Däremot kan affären få stora konsekvenser för hela näringslivsstrukturen i Tyskland. Nedmonteringen går vidare av det uppmärksammade korsägandet, där banker och försäkringsbolag äger varandra – och en stor del av näringslivet i övrigt – i ett svåröverskådligt nätverk. Korsägandet har blivit alltmer otidsenligt och sannolikt försämrat företagens internationella konkurrenskraft och motverkat önskvärda strukturförändringar. En kommande skattereform underlättar en avveckling av aktieägandet eftersom reavinsterna blir skattefria.