Atlas Copcos trolleritrick

De fyra jättarna Atlas Copco, ­Ericsson, ABB och Volvo hör till de klassiska svenska industrijuvelerna. De har ett börsvärde på närmare 1 150 miljarder kronor och står därmed för ungefär 20 procent av värdet på Stockholmsbörsen. Bolagen har tillsammans närmare 55 000 anställda i Sverige och kvartetten tillhör av hävd de mest ingenjörstäta, mest specialiserade, mest innovativa och därmed mest beundrade bolagen i riket. Betydelsen de har haft och har för landet kan med andra ord knappast överskattas.

Nu ligger ovanligt nog alla fyra bolagen i stöpsleven. Samtidigt. Vilket borgar för en turbulent tid.

En sak kan vi anta – förändringarna blir de vi minst väntar oss. Det visar måndagens bomb från Atlas Copco. Styrelsen, fast egentligen är det huvudägaren Investor, ­föreslår att verkstadsjätten ska styckas. Ett av de fyra affärsområdena, gruv- och bergbrytningsteknik, sprängs loss och separatnoteras på börsen. Samtidigt lämnar Ronnie Leten koncernchefsjobbet och ersätts av Mats Rahmström, fram till nu chef för ett av de tre kvarvarande affärsområdena, Industriteknik.

Om Atlas-affären hållits nära kroppen så brukar Ericsson i stället omgärdas av strukturspekulationer. Telekombolagets nye vd Börje Ekholm övertog formellt chefsstolen så sent som i måndags. Ekholm, med sin bakgrund som vd för investmentbolaget Investor i tio år, är den av de här fyra bolagens chefer som har mest erfarenhet av att sy ihop företagsaffärer. Han är följaktligen en man som i första hand kan antas vara tillsatt för att göra just det – strukturaffärer.

Ericssons affärsverksamhet har han hur som helst svårt att styra. För att nå dithän kan det onekligen behövas magiska krafter. Ekholm må vara civilingenjör och teknik­intresserad men han inte bara saknar tidigare erfarenhet av bolagets tekniska system. Företaget verkar dessutom i en accelererande eruptiv omvärldsmiljö där tekniktrender och affärsidéer alltmer tycks omöjliga att förutspå – också för dem som jobbat i branschen hela livet. Det är därför fullt möjligt att huvudägarna Investor och Industri­värden vill bli av med den svajiga Ericssonposten. När strategerna rört klart i häxkitteln kan det mycket väl sluta med att också Ericsson styckas. Blir en sådan styckning verklighet är den mest naturliga snittytan att servicedelen skiljs från produktverksamheten, det vill säga utveckling och försäljning av nätverksutrustning.

Servicebolaget kan bli en attraktiv direktavkastande värdeaktie. Samtidigt skulle uppdelningen av bolaget utgöra första steget i nästa strukturaffär som betyder en försäljning av den riskfyllda kärnverksamheten. Potentiell budgivare? Favorittipset är förstås det amerikanska nätverksföretaget Cisco som visat intresse för Ericsson.

Varken Ekholm eller ordföranden i Ericsson, Leif Johansson, har sagt annat än att bolaget ska fortsätta som tidigare, men osvuret är bäst. Det visar inte minst den osannolika utvecklingen under de senaste tio åren för branschkollegan Nokia som styckades och svaldes av ett annat amerikanskt teknik­bolag, Microsoft. En affär skulle applåderas av börsen och kan resultera i kurslyft till nivåer som Ericssonaktien inte har handlats till på ett år. Men bolaget blir sig aldrig likt igen.

Ett ögonkast på schweizisk-svenska ABB:s aktiekurs ger vid handen att el- och automationsjättens ledning, till skillnad från Ericssontopparna, borde kunna lägga in champagnen på kylning. Medan Ericssonaktien just hämtat sig från de lägsta nivåerna på 14 år handlades ABB-aktien till rekordnivåer under förra veckan.

Den eventuella glädje som vd:n Ulrich Spiesshofer och ordföranden Peter Voser känner fördunklas dock av att bolaget står inför en alldeles egen häxprocess. En styckningsutmaning också här, inte helt olik ­Ericssons. En avgörande skillnad märks dock. I ABB råder öppet gräl om saken och kombattanterna på bägge sidor har grävt ned sig i skyttegravar. Striden gäller vad som ska hända med den största av koncernens fyra divisioner: Power Grids, ABB:s högspänningsutrustning. Behålla eller sälja?

Att ABB-aktien noteras till rekordnivåer räcker inte för bolagets näst störste ägare, fondbolaget Cevian, som vill sälja av det mindre lönsamma Power Grids. Cevian har utfärdat ett ultimatum – vad det nu kan vara värt – där fonden och dess stridbare partner Christer Gardell har krävt att aktien ska nå 35 schweizerfranc (310 kronor) till våren 2018. Siffran ska jämföras med dagens nivå kring 22,5 franc. Ledningen har därmed ett drygt år på sig att lyfta kursen med 55 procent.

Grundtipset är att det kommer att behövas trolldom för att lyckas med den bedriften. Men det är inte helt omöjligt att ABB-cheferna backar från sitt beslut att Power Grids mår bäst inom ABB. Cevian får nämligen oväntat eldunderstöd från analytiker på den amerikanska storbanken Citi i en färsk trendspaning om framtidens fabriker.

Det heter i rapporten att ABB borde ha stora möjligheter att bidra till automatiserade och internetuppkopplade fabriker med sin inriktning på industrirobotar. Som strukturen i bolaget ser ut nu väger emellertid ­annan verksamhet för tungt för att ­bolaget ska vara attraktivt som en investering, ­menar analytikerna.

”… vi ser ABB:s höga exponering mot ­energi- och mineralmarknaden som ett hinder för tillväxt under den närmaste tiden”, skriver Citi som befarar en försäljningsminskning för ABB under 2017 och som ­menar att aktien är för högt värderad.

För Sveriges största företag, Volvo AB, ser det ut som om en knivsudd förvandlingskonst kan behöva tillsättas i grytan för att få till förändringar i bolagsbygget. Även för lastbilstillverkaren handlar det om eventuella avknoppningar eller försäljningar. Marindivisionen Penta ser numer ut att vara fjättrad vid lastbilstillverkaren. Och spekulerationerna om att anläggningsmaskinerna (VCE, Volvo Construction Equipment) ska säljas eller knoppas av kom på skam efter torsdagens besked att huvudkontoret för VCE flyttas hem till Göteborg från Belgien. Det tolkas allmänt som att divisionen, som står för en sjättedel av koncernens omsättning, kommer att stanna kvar i Volvogruppen.

Sedan tidigare är förhoppningarna enorma på att vd Martin Lundstedt med sina erfarenheter från motsvarande position i konkurrenten Scania ska lyckas trolla upp lönsamheten i Göteborgsföretaget till Sca­nianivåer, vilket skulle betyda 10–12 procents marginal. Aktiekursen har som bekant lyft med 40 procent under Lundstedts tid vid ratten, inte minst till följd av sådana spekulationer.

Men efter ett och ett halvt år av medvind möter Martin Lundstedt nu för första gången i sin nya roll motgångar på marknaden, något som framgår i en färsk Volvo-analys av den brittiska storbanken Barclays. Banken intar en betydligt mycket mer försiktig position än vad analytikerkollektivet som helhet gjort. Britterna tar i sin analys fasta på fjolårets försäljningsnedgång i USA och pekar på att en svag Nordamerika-marknad brukar betyda att försäljningen sjunker också i Europa med ungefär ett års fördröjning.

En konsekvens av det resonemanget är att Volvo AB:s marginaler troligen toppade på 7,5 procent år 2015. Då såldes 207 000 lastbilar, en siffra som föll med knappt 7 procent under fjolåret på grund av nedgångarna i Nordamerika och Sydamerika. Barclays räknar med att antalet sålda Volvolastbilar faller med 4 procent till 185 000 i år. I Europa blir nedgången 5 till 6 procent i år för att nästa år falla ytterligare. Marginalerna faller också

”Vi tror att de europeiska leveransvolymerna kommer att sjunka med 5 procent ­eftersom konjunkturcykeln nu vänder nedåt. I Nordamerika fortsätter den negativa trenden med en 11-procentig nedgång”, skriver Barclays om 2017.

Blir den utvecklingen verklighet riskerar också Lundstedt att föras ned i häxbrygdens oförutsägbara virvlar.

Efter Atlas Copco-affären, som överraskade marknaden står en trend klar. Nu är uppdelningarnas tid.

Atlas Copco-affären synliggör värden och gör de två delarna mer lättanalyserade. Nästa bolag att delas kan bli antingen ABB, Ericsson eller Volvo AB.