Bästa aktierna – om styrelsen får välja

SAS må vara ett krisbolag just nu, men vad sägs om ett erbjudande att köpa flygbolaget till låga tre gånger vinsten? Om inte det passar kanske byggbolaget NCC och kökstillverkaren Nobia kan vara något i stället. De fås till attraktiva sju gånger vinsten. Eller känns stabila SCA till tio gånger vinsten mer lockande?

Låter det för bra för att vara sant? Finns det inget krux bakom de låga värderingarna?

Jo. Dels måste du lita på att styrelserna har satt rimliga och nåbara finansiella mål, dels att den vd de valt kommer att leverera. Byggstenen i värderingarna är nämligen ingen vanlig vinstprognos. I stället baseras de på vinsten bolaget når om de finansiella målen för lönsamhet och marginaler infrias. Låt oss kalla det här vinstmåttet för bolagets ”vinstmål”.

I första hand har företagets målsättning för avkastning på sysselsatt kapital använts som utgångspunkt. Det är det populäraste målet bland industriföretagen. I andra hand har avkastning på eget kapital utnyttjats och i tredje hand rörelsemarginalen. En komplikation är att flera företag anger ett golv och inte en specifik siffra.

För att kompensera det större åtagandet har golvet för dessa bolag höjts med 20 procent.

En förutsättning för att målsättningarna ska vara värda något är naturligtvis att de inte bara är luft. De flesta lekmän och forskare är ense om att rätt utformade mål ökar människors prestationsförmåga och därmed sannolikheten att nå målen.

Nyttan för en styrelse av att styra börsbolag med breda, långsiktiga finansiella mål råder det däremot delade meningar om.

Ändå har nästan alla bolag sådana. Ett skäl är att aktiemarknaden älskar hårda siffror. Ofta utgör de utgångspunkten i analytikernas prognosdiskussioner kring tillväxt, marginaler och lönsamhet. Att inte ha några finansiella mål är att ge sig själv en konkurrensnackdel i kampen om placerarnas kapital.

Ur aktieägarsynpunkt är en annan aspekt att styrelsen genom mål sätter både sitt och vd:ns förtroende på spel. Att konstant missa målet skapar misstroende och rop på avgång för både vd och styrelseledamöter. Att överträffa dem tolkas som ett styrkebesked. Ingen vettig styrelse borde därför sticka ut hakan utan att ha gjort en kvalificerad bedömning av realismen i målen.

Är skillnaden stor mellan mål och den verklighet som analytiker och aktiemarknad tror på uppstår en vadsituation. Så är det i många bolag.

I tabellen (se länk till Excel-fil ovan) har bolagens ”vinstmål” jämförts med vad analytikerna tror om vinsterna 2005. Det borde vara en snäll jämförelse för bolagen. Nästa år spås bli ett högkonjunkturår och då ska det vara lätt att uppfylla sina mål. Ändå visar tabellen att analytikernas kroniskt optimistiska prognoser ligger under målsättningarna för mer än hälften av bolagen.

Underpresterarna – i denna stora skara finns många bolag i kris eller som just är på väg att återhämta sig. Utifrån SAS målsättning att avkasta minst 20 procent på sysselsatt kapital skulle vd Jörgen Lindegaard ha redovisat ett resultat på åtminstone 5,2 miljarder kronor före skatt i fjol.

Analytikerna tror enligt SME inte att flygbolaget kommer att vara i närheten av detta de kommande två åren. I år räknar de med en vinst på 750 miljoner.

För 2005 är prognosen 2,8 miljarder kronor. Stora Enso, Assa Abloy, NCC och Volvo tros inte heller nå sina lönsamhets- och marginalmål under de kommande två åren. Det tyder på stort misstroende men också på möjligheter för bolagen att överraska positivt.

Överpresterarna – i en handfull bolag kalkylerar analytikerna med att bolagen ska överträffa sina mål. Axfood bedöms i år tjäna nästan dubbelt så mycket som sitt mål att avkasta minst 20 procent på sysselsatt kapital. Eniro spås tjäna nästan 50 procent mer och Billerud en femtedel mer.

Styrelser brukar inte uttala sig om huruvida priset på den egna aktien är högt eller lågt annat än i uppköpssituationer. Men tror styrelsen verkligen på sina mål så är börsvärdet i förhållande till ”vinstmålen” en tydlig indikation på vad den tycker om aktien. Ett lågt sådant här ”p/e-tal” tyder på köp, ett högt på sälj.

In på köplistan slår sig många bolag i turn around-läge. Det är naturligt eftersom de är långt i från sina mål och därmed också löper den största risken att missa dem. Men här finns också bolag som tjänar hyfsat med pengar såsom SCA och Cardo.

En grupp som missgynnas av värderingsmetoden (som bara ser till lönsamhet och marginaler) är de med tillväxtsstämpel som Securitas. Andra är de som redan har nått sina målsättningar. De premieras av aktiemarknaden som tror att de ska prestera mer än de har sagt. Eniro, Axfood och Alfa Laval är bolag där styrelsens målsättning signalerar sälj.