Boo.com hypen tillbaka

Boo.com-kraschen har kallats allt från århundradets fräckaste affärskupp till IT-erans värsta magplask, och kommit att stå som ett monument över allt vad dotcom och vilda entreprenörsidéer hetat och de senaste veckorna har den nu knappt ett och ett halvt år gamla konkursen återigen aktualiserats. I dagarna utkommer den första av de två böcker som under hösten gör anspråk på att förklara något av livet före, under och efter boo-bubblan. Den som landar först på de svenska bokdiskarna, ”Boo.com – och IT-bubblan som sprack” ges ut av DN förlag och är skriven av Gunnar Lindstedt, journalist på Veckans Affärer och tillika mannen bakom Trustoravslöjandet.

Boken är skriven som ett klassiskt reportage och baseras på intervjuer med ”ett stort antal inblandade i historien, och inte minst med Patrik Hedelin, finanschef och styrelseordförande som sedermera fick sparken från Boo.com. Hedelin är inte nådig i sin kritik av vare sig Ernst Malmsten eller Kajsa Leander, som nästintill bimbofieras och framställs som en allmänt neurotisk person. Och trots att hans berättelse av Lindstedt beskrivs som ”självkritisk” och ”uppfriskande” är det inte utan att det känns konstigt att han står tämligen emotsagd i boken.

Varken den största investeraren i Boo.com, Nader Hariri och riskkapitalfirman Omnia, eller investmentbankerna JP Morgan och Goldman Sachs som både investerade och fungerade som dörröppnare i kapitalraggningen, är med och kommenterar uppgifterna. Inte heller har bolagets tidigare finanschef Dean Hawkins eller de övriga huvudpersonerna, Kajsa Leander och Ernst Malmsten, velat medverka. Lindstedt skriver att det naturligtvis hade varit ”önskvärt” med deras kommenterar men att dessa troligen återfinns i den andra av höstens böcker.

Leanders & Malmstens egen historia är nämligen den som återges i ”Boo Hoo – a dot.com story”, som i november kommer ut på brittiska förlaget Random House. Turerna kring dessa böcker är och har redan varit många, och kan liknas vid en PR-kampanj om sanningen – på samma sätt som Lindstedts skriver om att det sedan konkursen pågår en PR-kampanj om ansvaret för hela haveriet.

Påpassligt nog gick Kajsa Leander redan förra helgen ut i en exklusiv intervju i Dagens Industri om sin syn på historien. Där poserar hon med sitt yngsta barn i armarna och beskriver sig som en ”utsliten tvåbarnsmamma med svarta ringar under ögonen” – vilket är långt från den glamorösa Concorde-älskare hon periodvis framställts som. I denna påtalar hon både faktafel i Lindstedts bok – bland annat att Ernst Malmsten skulle varit kär i henne hela tiden och att hon utnyttjat detta för att manipulera honom – och lägger i sin tur skulden för mycket på Patrik Hedelin. ”Vi blev chockade när vi insåg att han inte var intresserad av att hålla koll på bolagets ekonomi”, säger hon till exempel i DI.

Den ultimata sanningen bakom pengarullningen i Boo.com ligger säkert, som så ofta, någonstans i mitten av de många versionerna. Även tidigare anställda i Boo.com ger nu mer än gärna sina egna versioner. Salka Hallström, före detta anställd på Boo.com som hade arbetat tillsammans med Leander & Malmsten redan på Bokus-tiden, skriver på debattsajten Sourze;

”Mina år i Kajsa och Ernsts värld är en enda dimma, som en tonårsfylla man helst vill airbrusha bort från det förflutna.”

För den som arbetar på att skapa sig en egen bild av vad som verkligen hände är Gunnar Lindstedts bok en bra pusselbit – men långt ifrån hela pusslet.