Börsens Tjalle Tvärvigg

– Har du någon gång legat och solat på en gräsmatta och fått på dig ett gäng pissmyror blir du aldrig av med dem, det är alltid någon kvar, säger Alf Göransson.

Skåningen tillträdde som Securitas koncernchef i mars i år och cheferna på huvudkontoret vid Lindhagensplan i Stockholm har snabbt fått lära sig vad hans slagord “på det som en pissmyra” betyder.

Att Alf Göransson är envis bekräftar även flera personer som arbetat med honom tidigare. Om han har bestämt sig för att förändra något sägs han göra det även om hela organisationen är emot honom.

– Både ja och nej. Jag tror att det är viktigt att hitta någon sorts balans mellan övertygelse och ödmjukhet i allt ledarskap. Du måste vara övertygad om att du har rätt och samtidigt vara ödmjuk och lyssna på invändningar, säger han.

– När man kör förändringsprocesser kan man vara säker på att 15-20 procent av en organisation säger “ja, det här låter bra”. Sedan säger 10 procent “aldrig i livet, det här har vi provat hur många gånger som helst, senast 1972, och det gick inte då heller”. De 70 procenten i mitten säger “vet inte, kanske.”

– Många lägger då all energi på att övertyga de 10 procenten, men det är helt fel för då blir det ingenting av eftersom de här bakåtsträvarna, gnällspikarna, pessimisterna och förståsigpåarna tar så fruktansvärt mycket istid.

– I stället ska man koncentrera sig på de 70 procenten och vara envis som sjutton. På dem måste man också lyssna och ibland modifiera förändringen.

Precis så gjorde Alf Göransson, Sveriges kanske just nu främsta bolagsstädare, då han lyckades vända det problemfyllda byggbolaget NCC. Under hans dryga fem år på NCC gick aktien från 60 kronor till mer än 200 kronor. På NCC förändrade han hela byggbranschens inköpsbeteende genom att försöka köpa billigt från Kina, Mellanöstern och delar av Europa i stället för att köpa lokalt som tidigare.

Och nu har han bestämt sig för att förändra säkerhetsbranschens struktur genom att byta från en geografisk organisation – Securitas är aktivt i 30 länder – till en kundorienterad organisation. Allt för att få upp de låga, och fallande, marginalerna.

– I säkerhetsbranschen är det ingen som riktigt har gjort det, åtminstone inte bland de större aktörerna, säger han.

Securitas förre vd Thomas Berglund, som satt i drygt 14 år, expanderade bolaget genom ett otal köp runt om i världen. Alf Göransson ska nu alltså foga ihop delarna och göra om hela organisationen, samtidigt som han fortsätter expansionen. Här kan nog en hel del envishet behövas.

Ett exempel på hans envishet är när han började med durspel, ett slags enradigt dragspel som endast går att spela i C-dur.

– Jag lärde mig spela durspel 1982 på Sonesson, som sedan blev Cardo. Ekonomichefen hade börjat sin musikkarriär med att spela lergök på systembolagen i Skåne på lördagar för att finansiera sina studier. Efter ett tag hade han gått över till durspel. När jag började som juniorcontroller och vi fann varandra sade han “du måste spela durspel”. Så vi åt lunch en halvtimme och spelade durspel en halvtimme varje lunch i tre månader.

Varje lunch. Alf Göransson är en engagerad person. På NCC gjorde han sig känd som en fokuserad man som undvek småprat. Hans korthuggna mailsvar på långa utläggningar och utförliga förslag löd i sin helhet: “OK, Alf.”

Första gången jag träffade honom för en intervju, i december 2001 när han blivit chef för NCC och börs-vd för första gången i sitt liv, var han rätt stel. Visserligen svarade han rakt och tydligt på frågor om bolaget och dess problem, men han gjorde snabbt klart att han inte ville prata om sig själv som person.

Här på Lindhagensplan är det dock en betydligt mer avspänd Alf Göransson som sitter kavajlös i det neutrala mötesrummet, inrett i ljust trä och blått tyg. Han skrattar och bjuder på sig själv, även om han har sin informationsdirektör med sig och inte vill bli intervjuad eller fotograferad på sitt arbetsrum.

Kanske beror det på att han nu har succén med NCC i ryggen, kanske på att han i går kväll släppte loss på en jobbkonferens där han spelade gitarr i ett rockband som drog John Fogertys gamla låt Proud Mary.

Det finns likheter mellan NCC och Securitas. Båda är personalintensiva, båda starkt decentraliserade. Men medan NCC var ett skakigt bolag som behövde göra en helomvändning, tuffar Securitas på.

Säkerhetsbolagets omsättning har växt till 60 miljarder kronor och vinsten låg på nästan tre miljarder 2004 och 2005. På grund av nedskrivningar blev dock vinsten endast knappt 900 miljoner kronor för 2006.

Förra hösten knoppade Securitas av Securitas Direct, som säljer villa- och småföretagslarm, och Securitas Systems, som säljer skräddarsydda säkerhetslösningar till storföretag i finansbranschen och detaljhandeln. Kvar är alltså bevakningstjänsterna samt kontanthanteraren Loomis. Alf Göransson ska dock notera Loomis så fort han får ordning på det, tidigast nästa höst.

Securitas stora problem är att bolaget har låga bruttomarginaler som därtill faller.

– Den här organisationen är tio gånger större (än NCC:s, reds. anm.) med 220 000 anställda. Här kan man inte experimentera. Här får man förändra 0,1 procent i taget. Här duger inga snabba fixar och kluriga grepp. Här måste man tänka sig för. Man får ta ett, två eller tre steg i taget och så kör man dem och håller sig till dem.

I NCC hade Alf Göransson ett tydligt förändringsmandat och fick fria tyglar att stuva om hur som helst. När han nu kommer till Securitas har förre koncernchefen Thomas Berglund redan gjort en reservering på 1,5 miljarder kronor år 2006 och bytt ut delar av ledningen.

De flesta vd:ar vill nog helst göra sådana förändringar själva. Men Alf Göransson erkänner inte det utan talar om att han visste att han skulle “ta över stafettpinnen”. Ändå har han möblerat om i Thomas Berglunds nya laguppställning.

– Vissa förändringar i ledningsgruppen har jag gjort, tagit med vissa och tagit bort andra. Vi har till exempel ingen CFO (finansdirektör, reds. anm.).

Dessutom har han flyttat hem huvudkontoret från London till Stockholm så att han kan bo kvar här.

När Alf Göransson får ett nytt uppdrag sägs han dela upp de högsta cheferna i dem han litar på och dem han inte litar på. Dem han inte litar på går han förbi, pratar med deras underställda och gräver ner sig till botten av deras organisation för att se vad som händer och vad som behöver förändras. På NCC sägs han ha känt vissa platschefer och arbetschefer bättre än deras egna högsta chefer.

– Ja, så kan det nog vara. Man måste ha rätt att prata med alla i en organisation, ingen kan förbjuda någon att prata med någon annan. Däremot måste man respektera hierarkin när man fattar beslut och inte fatta beslut på andras bekostnad. Det är jag oerhört noga med, fast det kanske har hänt någon gång att jag gjort det. I grund och botten är syftet gott och sedan är det alltid någon som känner sig trampad på och det får väl vara då.

Sedan han tillträdde har han grävt ner sig i Securitas, “haft fingrarna i alla syltburkar” som han själv uttrycker det. Så här lyder hans recept i sin helhet:

– Nummer ett. Vi ska göra bolaget mycket mer kundstyrt. Vi kommer att göra de förändringar som krävs för att klara det. Vi ska ha en högre grad av specialisering. Vi ska ge mer service och mer värde för kunden. På så sätt ska vi tjäna lite bättre och betala våra anställda högre löner.

– Nummer två. Vi ska öka vårt internationella fotavtryck i Latinamerika och Asien, när det gäller Asien framför allt i Kina och Indien. Där har jag satt en organisation på plats.

– Nummer tre. Den verksamhet som vi kallar Mobile, där väktarna inte är stationära utan åker runt till många olika kunder på ett dygn, ska få fart på tillväxten. Den verksamheten ska vi expandera ordentligt genom förvärv och framför allt genom organisk tillväxt.

När det gäller det första blocket, som han även pekar ut som det klart största och viktigaste, låter han som många andra vd:ar i lågmarginalbranscher. Även de pratar om att sluta ta betalt per timme, öka specialiseringen och få kunderna att betala för prestation – något som för många har visat sig vara lättare sagt än gjort.

– I många stycken är vi ett bemanningsföretag. Stora delar av vår organisation säljer allt per timme. Det tror jag inte utvecklar verksamheten utan förpassar oss till ett lågmarginalträsk.

Alf Göransson tror att specialiseringen kan nå runt en tredjedel av marknaden.

– Jag tror att det är viktigt att förflytta sig längs värdekedjan. Vi har kunskap som vi ska tillföra kunden och göra det kostnadseffektivare än att bara sälja timmar och tillhandahålla personal. Kunden kanske inte ska ha tre stationära väktare på sitt kontor utan två och en som ronderar. Vi ska försöka hitta kombinationslösningar, använda modern teknik som videokamera och GPS, optimera säkerheten och minimera kostnaden för kunden samtidigt som vi förbättrar vår marginal.

Det låter som om ni ska ha färre anställda?
– Det är inte nödvändigt, men det kan ju bli så. Men förhoppningsvis växer vi ju samtidigt. I USA prioriterar vi lönsamhet före volym. Vi växer 3-4 procent per år i USA men det är 1-2 procent under marknadens tillväxt. Vi har fått upp våra marginaler och marginalerna i nyförsäljningen är bättre än orderstocken i snitt.

– I Europa har vi en bra tillväxt. Här växer vi 7-8 procent, medan rörelseresultatet är oförändrat. Marginalen i nyförsäljningen i Europa är lägre än i orderstocken i snitt. Det är lite oroväckande. Här måste man fundera. Finns det ett pris vi måste betala i växten för att få upp marginalerna? Det ska vi känna på nu under hösten.

När ska hela omvandlingen vara klar?
– Det har jag inte sagt. Man ska inte sätta någon tidtabell för då blir man bara besviken, det är en process som måste leva.

Alf Göranssons jobb är svårare än det kanske kan se ut. Det finns ett oräkneligt antal säkerhetsbolag i världen och marginalerna är pressade.

Kommer du att klara det?
– Det utgår jag ifrån. Det tror jag.

Har du bra självförtroende?
– Ja, det tror jag. Men när man är ute och träffar människor får man en massa synpunkter och då måste man fundera: Är det här rätt eller inte? Men så ser man att det nog är rätt och så är det pissmyra igen.

NCC gjorde han om från en skakig tillväxtkoncern med byggande i norra Europa till ett fokuserat nordiskt byggbolag. Securitas ska alltså växa i världen med lönsamhet. Efterfrågan finns. Säkerhetstjänster växer med 7 procent per år, även om delmarknaden bevakningstjänster som Alf Göransson ska hålla sig till växer något långsammare.

Alf Göransson har inget emot att lämna det snäva Nordenfokus han satte för NCC. När Securitas storägare och ordförande Melker Schörling, som en gång byggde upp bolaget som vd, frågade om Alf Göransson var intresserad av vd-posten, var det mycket det internationella som drog.

– Att jobba i en stor internationell miljö, med mycket människor och ledarskap, det attraherar mig.

Alf Göransson känner Melker Schörling sedan de båda jobbade på verkstadsföretaget Cardo tillsammans. Och när Melker Schörling frågade behövde städaren ingen lång betänketid.

– Långa beslutsprocesser har aldrig varit min starka sida. Jag träffade ordföranden, lyssnade på vilken förväntansbild som fanns, läste snabbt på, kollade på webben, tog några nätter och bestämde mig sedan.

Nej, Alf Göransson sägs vara snabb, beslutsför och hårdför. En otålig man som inte alltid orkar höra en komplicerad problembild innan han fattar beslut.

Att Stuart Graham, koncernchef för NCC:s konkurrent Skanska, sitter i Securitas styrelse var heller inget problem.

I Securitas kommer Alf Göransson även att få ha kontakt med Latinamerika som har en speciell plats i hans hjärta.

När han ska nämna något stort som hänt i hans liv är det då han 26 år gammal blev ekonomichef för Cardo i Brasilien. Han åkte dit helt ensam till en ny position utan att kunna språket, portugisiska, och utan att känna landet.

– Det var en stor händelse. Det kunde både bära och brista. Jag tänkte: Hur ska det här gå? Kommer det att funka? Var ska jag bo? Hur ska jag ta mig fram? Hur ska jag hitta dit? Det var ganska kämpigt i början, men när jag kom över den första puckeln gick det bra sedan.

Helt ensam var han inte heller. Hans hustru Suzanne kom över efter ett halvår. Dessutom kunde han spanska, vilket ligger portugisiskan nära.

– Jag är Tjalle Tvärvigg. Jag läste spanska på gymnasiet för att ingen annan gjorde det och så läste jag ekonomi i Göteborg när alla andra läste i Lund.

Han läste internationell ekonomi med spansk inriktning för att hans gymnasielärarinna i spanska inspirerade honom så mycket.

I medierna har han verkligen inte framställts som en Tjalle Tvärvigg, utan som en rätt tråkig, men rak och tydlig ekonom som gjort en lysande karriär (se ruta här intill).

Securitas aktie steg när han blev utsedd men föll sedan när han presenterade den nya strategin i samband med halvårsrapporten 7 augusti. Det finansiella målet satte han endast till en ökning av vinsten per aktie med 10 procent per år. Något som många på aktiemarknaden ansåg som alltför försiktigt.

– Jag bryr mig inte så mycket om negativa reaktioner. Ibland är man hjälte, ibland är man en besvikelse. Jag samlar alla pressklipp.

Egentligen har han aldrig varit illa ute i medierna. Visst har det funnits negativa kvartal, men inga skandaler runt honom själv. Och han har aldrig fått sparken från något jobb.

Problem har han dock fått sin beskärda del av. När han kom till NCC fick han en asfaltskartell i knäet, bolaget åkte fast i en gryningsräd, och när han kom till Securitas fick han skandalerna i brittiska kontanthanteraren Loomis Cash Management Ltd (LCM) på halsen.

I LCM finns två problem. Dels finns det sedan tidigare en differens mellan siffrorna i LCM:s böcker och den fysiska mängden pengar i bolagets kassavalv. Detta har Securitas tidigare reserverat 824 miljoner kronor för.

Dels fick Alf Göransson reservera 200 miljoner kronor i augusti för att LCM gjort feldeklarationer med Bank of England. Den brittiska centralbanken har inte fått ränta på pengar som LCM haft hand om.

Hur har ni det med kontrollsystemen?
Alf Göransson skruvar lite på sig och verkar för första gången under intervjun besvärad.

– De finns, men det här har inte upptäckts. Det är oerhört olyckligt att de inte följt regelverket i Storbritannien, säger han.

Han påstår dock att han inte blev arg när han fick veta detta.

– Det är bara att kavla upp och hugga i. I tre fyra månader har jag ägnat sju dagar i veckan, inte fem, sju, åt Loomis.

Han har nämligen lett den förhandling som ledde till att storbankerna HSBC och Barclays tar över den kontanthantering som LCM skött åt dem.

Vd:n för LCM hade redan fått lämna sitt uppdrag, annars hade han säkerligen åkt ut när den nye koncernchefen kom in. Alf Göransson sparkade cirka 55 chefer på huvudkontoret när han tog över NCC.

Hur känns det att sparka folk?
– Jag förbereder mig för den situationen i månader innan jag kommer till skott, om jag ska göra det personligen.

På NCC lyckades han bli populär trots att han bantade bolaget kraftigt, från 28 000 till 22 000 anställda, främst genom att sälja verksamheter och fastigheter. Han lyckades skeppa i väg fastigheter för hela 21 miljarder kronor.

– Det som värmde mest i hjärtat när jag slutade på NCC var när arbetsledarna och platscheferna kom in och avtackade mig, säger han.

Han fick en spade och andra verktyg.

– Det där känns bra. Det är en bekräftelse på att man har betytt något, gjort något, byggt något, förändrat organisationen, förändrat en bransch.

Vad han får när han slutar på Securitas torde bero på hur det går.

______________________________________________________

50-årsfest i december

Ålder: 49, fyller 50 i december.

Uppvuxen: Skivarp i Skåne, pappa var bankkamrer och sedan fastighetsmäklare, mamma hemmafru.

Familj: hustrun Suzanne, som är grundskolelärare, och två döttrar på 18 respektive 16 samt en son på 13.

Bor: Stockholmsområdet.

Årslön: Drygt 9 miljoner kronor plus bonus.

Karriär: Ekonom i verkstadskoncernen Sonesson som blev Cardo, vd för entreprenadföretaget Swedish Rail Systems 1993-1998. Affärsområdeschef för Cardo Rail 1998-2000, vd Svedala Industri 2000-2001 och vd NCC 2001-2007, därefter Securitas.

Det visste vi inte: “Jag har spelat durspel på Kiviks marknad en gång för att locka kunder till ett försäljningsstånd. Vi sålde ål, filttofflor och lösöre.”