Budget som spricker

Regeringens nya finansplan, som i vanlig god ordning läckte ut i förväg, innehåller inga större överraskningar. Det mesta ska gå bra. Tillväxten trummar på, utgiftstaket håller, arbetslösheten sjunker och sjukskrivningarna halveras. Det är väl någonstans där, just när man kommer till att minskade sjukskrivningar och arbetslöshet ska bekosta framtida reformer, som hela tankeapparaten havererar. Men det finns även gott om andra analytiska klavertramp.

Missar målet

Det kanske mest allvarliga, i alla fall från regeringens horisont, är att man inte klarat att hålla överskottsmålet. Enligt regeringens självpåtagna mål ska överskottet i de offentliga finanserna vara två procent av BNP som genomsnitt över en konjunkturcykel. Det här klarar man inte under perioden 2002-2004 trots att tillväxten måste betecknas som god. Vad ska då ske om ekonomin går sämre än väntat?

Utgiftstaket är ett annat problem. Med lite hjälp av avancerat sifferfiffel klaras troligen utgiftstakt under det här året. Men för att klara det även under 2003 tar man hjälp av önskedrömmar.

Arbetslösheten stiger

Den totala arbetslösheten ska falla kraftigt, från 6,5 procent 2002 till 6,0 procent 2003. Vi har visserligen sett motsvarande fall tidigare år men då från betydligt högre nivåer och med en betydligt högre tillväxt i ekonomin. Så är inte fallet i dag och så sent som i måndags kom ett bevis på kalkylens tvivelaktighet. Enligt statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen steg arbetslösheten i september för första gången på dryga sju år. Redan i utgångsskedet är det därför uppförsbacke för regerings prognoser. Situationen försvåras av att det är denna tänkta minskning av arbetslösheten som ska bekosta i stort sett hela det 20-30 miljarders utgiftskalas som uppgörelserna med miljöpartiet och vänstern kostar.

Löneökningarna

Om man ändå leker med tanken att regeringens prognoser blir sanning så uppstår det också analytiska problem För trots god tillväxt och sjunkande arbetslöshet ska de svenska arbetstagarna besinna sig när det är dags att förhandla fram nya löneavtal. Enligt prognoserna ska timlöneökningarna sjunka till 3,5 procent under nästa år. Samtidigt aviserar regeringen åtgärder för kraftigt höjda löner i offentlig sektor.

Redan i inledningen av finansplanen slås det också fast att Sverige är ett land “där inkomstklyftorna minskar och girigheten trängs tillbaka” och att “Sverige skall vara ett friskt land”. Hela konkarongen sammanfattas i slutsatsen att “Sverige skall vara de många möjligheternas land. Inte de stora motsättningarnas samhälle.”

Inte konstigt att erfarna analytiker som Affärsvärlden talat med, kännetecknar hela finansplanen som en förhandlingsprodukt med gott om medvetet oklara formuleringar och en grogrund för framtida konflikter i regeringssamarbetet.

Det här betyder att uppgörelsen mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern dog redan på förhandlingsbordet. Frågan är vilken part som blev mest blåst. Affärsvärldens stalltips är att miljöpartiet redan nu kan ställa in sig på en kommande svekdebatt. Inte nog med att man övergav kravet på ministerposter, troligen kommer de flesta politiska framgångarna med tiden att försvinna i budgetens svarta hål.