”Cancervården måste ändras”

Utbildning är överskattat. Det är livets hårda skola som räknas för Elektas vd Tomas Puusepp. När han får frågan om sin senaste ledarskapsutbildning lutar han sig tillbaka en aning för hastigt i den småslitna stolen i medicinteknikföretagets kala besöksrum. Hans kroppspråk uttrycker irritation, som om han undrar varför han får frågan. Svaret kommer efter några sekunders tystnad:

– Det var länge sedan. 1992 vid IMD i Lausanne. Skolan har väldigt liten betydelse om man är 54 år. Jag tycker att man överdriver den parametern signifikant. Det är vad man är utsatt för under sin yrkeskarriär som är det viktigaste.

Själv har han i över 20 år varit utsatt för verkligheten i det av familjen Leksell kontrollerade snilleföretaget Elekta. Under dessa år har mycket hänt på Elekta. Bolaget har vid några tillfällen varit illa däran, eller i alla fall hankat sig fram på halvfart, för att sedan sätta fart igen. Elekta är fortfarande mest känt för sin gammakniv – en pjäs på 10-15 ton som behandlar neurologiska sjukdomar inklusive cancer, i huvudet – men den står numer inte för mer än 20 procent av försäljningen.

Tomas Puusepp har under sina fem år vid spakarna kunnat se Elektas försäljning stiga med i snitt 16 procent per år samtidigt som vinsterna har klättrat till nya rekordnivåer. Börsvärdet har stigit från 4 miljarder till 17 miljarder kronor.

I denna på många sätt angenäma sits väljer Tomas Puusepp att sticka ut hakan. Målet för attacken är, något förvånande, de egna kunderna. Cancervården är, enligt vad han anför, ineffektiv i Sverige i förhållande till många andra länder:

– Vården är många gånger bra, men det som brister är tillgänglighet. Det kanske är lite mycket sagt att vi skulle kunna uträtta underverk, men vi skulle kunna göra mycket tillsammans med svensk sjukvård för att få den betydligt mer effektiv.

En partsinlaga från en säljinriktad verkställande direktör som vill se mer affärer på hemmaplan? Bolaget har haft erkänt svårt att få till avslut i Sverige där amerikanska Varian är stort. Av Elektas dyraste produkt, gammakniven, finns b ara två exemplar i landet, den nyaste har i dagarna tagits i drift på Karolinska sjukhuset utanför Stockholm.

Säljsnack skulle kunna vara den enkla sanningen om inte Tomas Puusepp talar med sådan hetta och intensitet och med sådan mångårig erfarenhet.

– Jag började min bana på forskningsinstitutet för atomfysik vid Stockholms universitet och har hållit på med medicinsk teknik sedan 1982. Hela min karriär. Och jag har haft ett motto: “Om vi kan hjälpa till att förbättra möjligheterna för kurativ behandling och bättre livskvalitet för patienterna, är det också bra för företaget”.

Det som är bra för sjuka är bra också för hans bolag. Och det är självklart därför han har synpunkter på effektiviteten inom cancerbehandling:

– Holland, USA och Kanada ligger i topp. Dessa länder har tydligt fokus på patientnära klinisk forskning, till skillnad mot vad vi har inom strålbehandling i Sverige. Nästan allt vi gör i den vägen sker numer utanför Sverige. För 15 år sedan gjorde vi nästan all klinisk forskning i Sverige.

Förändringen medverkar till att svensk strålbehandling inte ligger i frontlinjen, och ombedd att svara på vad ändringen beror på säger Tomas Puusepp så här:

– Svenska cancerläkare är det inget fel på. Men organisationen. Vid Karolinska, till exempel, ägs Karolinska Institutet av universitetet (staten, reds anm) och sjukhuset av landstinget. Den ena parten vill inte finansiera den andras kostnader och det är begränsat utbyte mellan forskning och det kliniska arbetet.

Betyder det att svenska patienter i lägre grad än holländska får ta del av nya cancerbehandlingar?

– Inom vårt område, radioterapi, är det så. Klinisk forskning måste alltid vara patientnära.

De bristerna kostar. Så här blir betyget på frågan om hur bra cancervården vid Karolinska sjukhuset är på en skala från ett till tio:

– Radiumhemmet är bra. När du får vården är den okej. Det är helt klart. Men när jag började 1982 var Holland och Sverige nummer ett och nummer två. Det är klart att Holland har blivit väldigt mycket bättre. Och Kanada, som har kommit rätt sent, har accelererat väldigt snabbt. Och vi har ett otroligt nära samarbete med sjukvården både i Holland och i Kanada.

Hur är det i Göteborg och Lund och Uppsala?

– Det är ju likartat. Det är ju så det är tyvärr i Sverige.

När han senare ser formuleringarna ovan i tryck är han orolig för att missförstås och poängterar att han inte vill peka ut cancervården som dålig – eller bara “okey” i Sverige. Han poängterar att det är bristen på klinisk forskning och tillgängligheten som inte är bra.

Om du fick bygga upp cancersjukvården från början, vad skulle du göra då?

– Det är precis vad som pågår med bygget av “Nya Karolinska” som ska stå klart 2015. Där hoppas vi att vi kan vara med. Men det krävs ganska radikala förändringar för att cancervården ska bli bra. Vi har 5 000 sjukhus som kunder att jämföra med och en sak är klar – Karolinska är inte bäst i världen.

Vad krävs mer konkret?

– Ska man göra en förändring måste man göra det nu. Innan det nya sjukhuset är byggt. Vi börjar se steg i rätt riktning, sjukhusledningen har en vilja att samarbeta med företagen. Vi har samma uppgift – att rädda liv och göra vården tillgänglig för så många patienter som möjligt.

Det låter nästan som om ni vill göra vad medicintekniktillverkaren Gambro gjorde inom njursjukvård en gång – starta egna kliniker?

– Nej. Gambro tog ett jättekliv, men det var inte rätt. Man underskattar alltid skillnaden mellan att vara leverantör och att driva en klinik. Däremot kan vi gå väldigt långt in i värdekedjan som att hantera informationsflödena.

***

Cancer i familjen

Puusepp har egen smärtsam erfarenhet av cancerns härjningar. Både hans far och syster har avlidit i cancer och han säger att det är något av ett kall för honom att jobba kvar i bolaget.

– Min familj är utsatt för cancer. Det är så nära för mig. Det är en anledning till att jag vill jobba här och kunna vara med och påverka framtida cancervård. Du kommer nog inte att få se mig i en operativ roll i något annat bolag framöver, säger han och förklarar, för i vart fall femte gången under samtalet, att han inte gärna vill prata om sig själv.

– Det är vad jag gör, inte vem jag är, som är viktigt, återkommer han till.

***

Maktbalans

Om relationen med huvudägaren i Elekta, Larry Leksell som är tre år äldre, pratar han däremot gärna.

Det visar sig att det är något av en maktbalansakt att styra bolaget. Larry Leksell är nämligen inte bara huvudägare och styrelseledamot. Han är också sedan ungefär ett år operativt ansvarig för bolagets lilla, men snabbväxande, region Asien och Oceanien och därmed formellt underställd koncernchefen Puusepp. Så ser det i alla fall ut enligt årsredovisningen.

– Han rapporterar till mig.

Men Leksell har 31 procent av rösterna i bolaget. Han äger ju i praktiken dig?

– Han har aldrig försökt hävda det.

Vem bestämmer egentligen?

– Larry och jag har väldigt mycket kontakt men här bestämmer jag i egenskap av vd. Allt annat vore ohållbart.

I Elekta råder samtidigt den ovanliga ordningen att vd inte har högst lön. Någon eller några av fem utländska chefer har högre lön än du har, enligt årsredovisningen?

– Vi anpassar lönerna efter lokala nivåer, så det kan mycket väl vara så att det finns någon annan i vårt brittiska eller amerikanska bolag som har högre lön än vad jag har.

Larry Leksell är inte amerikan. Och

har också högre totalersättning,

13 miljoner kronor mot dina knappa

6 miljoner under senaste verksamhetsåret.

– Det är framför allt hans pensionsersättningar. När avtalet skrevs var det vanligt att man ingick sådana pensionsavtal. I dag skriver vi inga sådana avtal.

Leksell fyller 60 och når avtalsenlig pensionsålder om två år. Ska han sluta då?

– Frågar du mig så kommer han alltid att vara engagerad här.

Ni jobbar med att bota cancer. Få sjukdomar är så associerade med döden. Hur påverkar det dig?

– Många associerar så, men numer går många cancrar att bota. I takt med att behandling av cancer förbättrats lever många under mycket lång tid med sin cancer – det har blivit alltmer en kronisk sjukdom. Det är egentligen bara lungcancer där långtidsöverlevnaden inte har förbättrats mycket. Och cancer i bukspottskörteln.

Hur har synen på strålbehandling mot cancer ändrats under dina 21 år?

– Dramatiskt. Man kurerade inte så mycket då, utan man tog bort smärtan. De senaste tio åren har det gjorts fantastiska framsteg, både för att kurera och för att minska komplikationerna.

Hur står utvecklingen för strålning jämfört med den för cellgifter?

– Operationer och pharma har också blivit bättre men strålning har haft en dramatisk utveckling. Det går inte att jämföra med hur det såg ut när jag började.

Hur ser det ut om ytterligare 10-15 år?

– Det vågar jag inte svara på. Men det är ingen tvekan om att strålning kommer att ha ännu större betydelse för cancerbehandling. Ett skäl är att diagnostiken förbättras.

Man hittar problemen lättare?

– Ja. Man kan identifiera cancertyperna tidigare och med en noggrannhet som man inte var i närheten av för tio år sedan. Ju bättre diagnostiken blir, ju större betydelse har strålningen som behandlingsform.

Fler patienter blir “botade” men de blir sjuka igen i metastaser. De får ett längre liv men ni får tillbaka patienterna?

– Patienter lever avsevärt mycket längre tid med sin sjukdom och sent i sjukdomen kan dottertumörer utvecklas. Ofta hamnar metastaser i hjärnan. Där ger strålkirurgi en möjlighet till behandling av varje enskild tumör med mycket hög precision. Om det kommer nya tumörer går det att behandla patienten igen. Det går inte om man strålar hela hjärnan.

Vad kostar era maskiner?

– En gammakniv med alla tillbehör, cirka 5,5 miljoner dollar (35-40 miljoner kronor). En linjäraccelerator mellan 0,5 och 3,5 miljoner dollar.

Ni är beroende av dollarutvecklingen. Hur är er syn på dollarn?

– Vi ska inte spekulera i valutor. Det blir bara fel. Vi hedgar oss på 24 månader vilket ger oss tid att parera valutarörelserna.

Ni säljer en budgetaccelerator som byggs i Kina?

– Vi har utvecklat den tillsammans med det bolag vi förvärvade i Kina 2007. Det är en lågenergimaskin som inte har samma prestanda som våra andra maskiner men som är designad för att ta hand om de skriande behoven av cancervård i utvecklingsländer. Man kan ha dem i mindre utrymmen och de anpassas till det faktum att cancer oftast upptäcks i ett senare skede i utvecklingsländer.

Era maskiner kostar upp till 5,5 miljoner dollar. Men du säger att ni är kostnadseffektiva?

– Absolut. Radioterapi används för upp till 50 procent av cancerpatienterna men står bara för 5 procent av kostnaderna. Det är ett förhållande som vi försöker ändra på men läkemedelsindustrin har tagit en stark position här.

Konkurrenten, amerikanska Varian, är dubbelt så stor som ni. Hur ser du på det?

– Dubbelt? Vi har 60 procent av deras försäljning och vi är störst på flera områden.

Men inte på det största, linjäracceleratorer för radioterapi?

– Det stämmer. Men vårt mål är att bli störst inom alla områden.

På vilken sikt då?

– Det har vi inte sagt, men vi växer med minst 10 procent per år.

Ni har köpt flera mjukvarubolag de senaste åren. Fortsätter den konsolideringen?

– Ja, vi är beredda på det. Vi har en stark balansräkning och har finansiell frihet. Vi har utrymme att förvärva bolag, säger Tomas Puusepp.

För hur mycket?

– Det kan jag inte säga men det är bara att räkna.

Affärsvärldens uppskattar att bolaget, inklusive låneutrymme, kan köpa konkurrenter för 5-7 miljarder kronor. Spekulationer om möjliga mål för sådana räder saknas inte, och ibland pekas det likaledes svenska Raysearch ut. Bolaget verkar inom strålbehandling, med matematiska modeller som kan användas till dosplaneringssystem.

Andra möjliga bolag att slå sina påsar ihop med kan vara de företag som satsar på nästa generation av strålbehandling, det som kallas protoncenter. Runt om i världen finns ett 20-tal sådana kliniker att jämföra med minst 6 000-7 000 med traditionell strålutrustning i form av linjäracceleratorer. Ett första svenskt sådant protoncenter ska byggas i Uppsala och beräknas kosta minst 800 miljoner kronor. Elekta är största leverantör av mjukvara till protoncenter, och har 80 procent av marknaden i dag. Men att Elekta utöver detta skulle kliva in på den marknaden avfärdas av bolagets vd:

– Det är vansinnigt dyr utrustning och den kommer aldrig att ta någon större andel av marknaden, säger Puusepp.

***

För livet

Vad förenar dem som jobbar här?

– Jag tror att alla känner att man måste känna mycket för patienten. För livet.

Hur mycket jobbar du?

– Jag räknar inte timmar och minuter men det har aldrig varit några 40-timmarsveckor. Jag jobbar till dess att det är klart. Man kan ringa mig mitt i natten om det behövs.

Du kom hem från USA i fredags och reser till London nu på måndag eftermiddag.

– Jag reser minst hälften av min tid men så har vi 98 procent av försäljningen utomlands.

På alla bilder jag sett på dig är du solbränd.

– Men inte i dag? Eller vad tycker du?

Nej. Och du solar inte i solarier?

– Nej, det skulle jag aldrig i mitt liv göra. Man behöver inte utsätta sig för mer sol än vad som är absolut nödvändigt.n

Gillar att köra fort

i hustruns röda Ferrari

Fö dd: Stockholm 1955,

uppvuxen i Norrland (Lycksele,

Kalix och Härnösand).

Bor: Saltsjöbaden.

Familj: Hustru Britt-Inger och två barn. Pappa var läkare och mamma utbildad sjuksköterska. “Vi var tre barn, men min syster, liksom min far, dog i cancer.”

Sommarbor: Nära Borgholm på Öland, sedan 1958.

Semester: Motorbåten

Karriär: Forskningsinstitutet för atomfysik, Stockholms universitet, Ericsson/Rifa Scanditronix, Elekta.

Tjänar: Inkomståret 2008, enligt skatteverket, 7,6 miljoner kronor. Under Elekta-räkenskapsåret 2008/2009 5,6 miljoner kronor.

Styrelseuppdrag: Svensk-amerikanska handelskammaren i Washington DC och i Amcham, amerikanska handelskammaren i Stockholm. I Bactiguard, ett medicinteknikbolag som omsätter 100 miljoner kronor och som ägs till största delen av EQT-partnern Thomas von Koch och Christian Kinch.

Kör: Snabbt. I den av hustrun ägda (vinteravställda) röda Ferrarin eller den egna (miljöbilsklassade) Lexusen.

Tomas Puusepp om…

…efternamnet:

– Pappa kom från Tartu, Estlands näst största stad, under andra världskriget.

…nära-döden-upplevelser:

– En motorcykelolycka för länge sedan. Jag var ung och körde motorcykel, men jag var inte orsaken till olyckan. Jag hamnade på sjukhus.

…aktieinnehav:

– Det varierar. Jag vet inte vad jag har utom Elekta. De affärerna sköts av en bankkontakt.

-att han vältajmat sålde aktier för 4,5 miljoner strax före jul:

– Jag behövde betala skatt på Elektaoptioner. Jag kunde ha sålt andra (typer av) aktier också, men med tanke på att jag sitter så tungt viktad i Elekta valde jag att sälja dessa.