CW Ros slår tillbaka mot kritiken

CW Ros är ett av landets mesta styrelseproffs, med uppdrag i bland andra Atle och VLT (där han sitter i båda fallen sitter som styrelsens ordförande) och ledamot i Assidomän, SEB, Profilgruppen och NCC. När han 1999 tog över klubban i den då så hippa internetkonsulten Framfab drog marknaden en suck av lättnad. Industriell erfarenhet, stadga och kompetens från storföretag som Ericsson skulle ge bolaget en motvikt till talet om den nya ekonomin och Jonas Birgerssons visioner om världsherravälde. Idag står bolaget på randen till konkurs, Birgersson är ute ur leken och själv har han ställt sin plats i styrelsen till förfogande. Beslutet har medfört skarp kritik för att smita undan ansvar, senast från den tidigare storägaren Gustaf Douglas som menar att CW Ros vägrat ta av sig ”finkostymen” och ”sjappat”.

”Douglas vet ingenting om bolaget och har följaktligen ingen aning om vad han talar om. Han känner inte till de interna angelägenheterna i bolaget, och vet inget om det styrelsearbete som pågått. Ur en sådan aspekt blir hans kritik rätt svävande, jag har egentligen inget skäl att bemöta den”, säger CW Ros till Ekonomi24.

Hur ser de ”interna angelägenheterna” ut? ”Det finns inget skäl till att de interna faktorer jag känner till ska stå i tidningen. När jag har lämnat ett bolag som jag suttit i styrelsen för anser jag att det är min skyldighet att INTE kommentera det.”

Kritiken har kommit från flera håll om att du har misslyckats i Framfab och smitit från ditt ansvar genom att lämna bolaget i ett så känsligt skede? ”Det finns flera sätt att ta ansvar. Antingen stannar man kvar och ’rider ut stormen’ eller så anser man att det är bättre att få in nya krafter och nytt blod i bolaget och försöka den vägen. I Framfab-fallet har man nu tillförts kompetens av EDS som kan bidra med den kompetens det innebär att vara ett stort, solitt bolag och Antfactory som investerare med ett stort kontaktnät utomlands.”

I Ericsson, som är ett annat företag du är väl förtrogen med, valdes det första alternativet. Vilken typ av ansvarstagande är generellt sett att föredra? ”Det är omöjligt att säga, det beror på den situation bolaget befinner sig i. Men det krävs mod för båda delarna. Vad gäller Ericsson tänker jag inte kommentera någonting runt vare sig bolaget eller styrelsen.”

Du är bara en av flera ”industrirävar” som den senaste tiden lämnat sina uppdrag i den nya ekonomin och därmed ”smitit från notan” – vad har du för kommentar till det? ”Naturligtvis är det ett misslyckande, och det finns förklaringar till det. Bolagen verkade på en marknad som vek mycket snabbare än man tänkt sig. Det gällde det för de äldre företagsledarna att ha kraft att övertyga de yngre om att gå varligt fram och där har vi, med facit i hand, kanske inte lyckats fullt ut.”

Många har reagerat över att en av dina förklaringar när du lämnade styrelsen var att uppdraget tog för mycket tid. Är det verkligen ett fullgott skäl? ”Jag har aldrig sagt att det tog för mycket tid, bara att det tog tid. När man går in i ett uppdrag ska man vara beredd på att avsätta den tid som det kan tänkas kräva, men i mitt fall orkade jag inte med att fortsätta jobba motsvarande halvtid, som det faktiskt var, med Framfab.”

Du har fortfarande både många och tunga styrelseuppdrag, kommer du att trappa ner framöver? ”Ja, jag kommer att minska mina åtaganden successivt. Det är också ganska naturligt med tanke på min ålder.”

Hur har ditt rykte som industriman påverkats av kritiken i och med Framfab-uppdraget och den negativa spiralen runt bolaget? ”Det vet jag inte, det är upp till andra att bedöma. Naturligtvis påverkas man personligen av en sådan här händelse, det är oundvikligt. Möjligtvis kan det dock innebära att man fått en erfarenhet som gör en bättre i andra styrelseuppdrag.”

Finns det ett Framfab efter sommaren? ”Det har jag inga som helst kommentarer till.”