De vill höja räntan i sommar

Det sade förste vice riksbankschefen Svante Öberg i en sammanfattning av den penningpolitiska diskussionen vid mötet den 19 april.

“Direktionsledamöterna skiljer sig lite i bedömningen om huruvida räntan bör höjas i juli eller september”, konstaterade Svante Öberg.

Protokollet visar att Lars Nyberg och Barbro Wickman-Parak anser att det är mer rimligt att börja höja i juli, medan Karolina Ekholm har stärkts i uppfattningen om att räntan bör höjas först i september.

Redan känt var att vice Riksbankschefen Lars EO Svensson reserverade sig mot räntebana och anförde att reporäntan skulle ligga kvar på 0,25 procent till och med det fjärde kvartalet 2010. Han hävdade att en sådan räntebana skulle ge bättre utfall för både resursutnyttjande och inflation.

Protokollet visar att Lars EO Svensson delar synen på den ekonomiska utvecklingen, men ville ha en räntebana med en första räntehöjning i december och därefter något snabbare räntehöjningar.

Barbro Wickman-Parak sade att hon redan i februari hade lutat mot att räntan borde höjas i sommar snarare än i höst.

– Nu har det gått ytterligare en tid med fortsatt förbättring på finansmarknaderna, nästan orubbade tillväxt- och inflationsprognoser, en arbetsmarknad som utvecklas starkare och en fortsatt stark hushållsupplåning, sade Barbro Wickman och tillade att hon “snarare stärkts” i uppfattningen att “en lämplig tidpunkt att påbörja en normalisering är i sommar.

Lars Nyberg sade att den inkommande informationen sedan i februari i huvudsak har varit positiv, men inte så kraftigt avvikande att den föranledde en justering av räntebanan. Han anser dock att juli skulle vara en mer naturlig startpunkt för räntehöjningar än september, något han delvis motiverade med att “det är också viktigt att markera för hushållen att tiden med låga räntor inte varar för evigt”.

Karolina Ekholm stödde förslaget om oförändrad räntebana, men tyckte att det var svårt att ta ställning till hur reporäntebanan ska se ut.

Beträffande det aktuella beslutet ansåg hon att sannolikheten har ökat för en räntehöjning i september snarare än i juli. Skälen till detta är att resursutnyttjandet fortsatt är lågt, och väntas fortsätta vara det under i princip hela prognosperioden. Dessutom ser inflationstrycket ut att bli lågt framöver.

Svante Öberg ställde sig bakom bedömningen att det fortfarande var rimligt att börja höja reporäntan i sommar eller början på hösten. Hans kommentarer fokuserade främst på de pågående löneförhandlingarna.

Svante Öberg konstaterade att de avtal som hittills hade slutits hade utfallit “ungefär som förväntat”, men industriavtalet har inte fungerat lika samlande som tidigare. Det har lett till avtal med varierande längd och det ser också ut att bli fler varsel och konflikter än vid den senaste avtalsrörelsen.

– Det kan i förlängningen leda till att lönebildningen inte kommer att fungera lika väl framöver som den har gjort de senaste femton åren, sade Svante Öberg.

Svante Öberg påpekade också att direktionen måste ta hänsyn till avvecklingen av de tre stora lånen till fast ränta vid utformningen av penningpolitiken. Avvecklingen av fasträntelånen kommer i någon mån att verka uppdrivande på de korta räntorna.

– Den effektiva styrräntan ligger nu på 0,15 procent i och med att banksystemet är överlikvidiserat genom fasträntelånen, men den kommer vid en avveckling att återgå till 0,25 procent eller vad reporäntan då kan ligga på för nivå, sade Svante Öberg, som tillade att även längre marknadsräntor sannolikt hålls nere av fasträntelånen.

– Om inga nya fasträntelån erbjuds, vilket inte verkar troligt i dagsläget, så innebär förfallen i sig en viss åtstramning av penningpolitiken, fortsatte Svante Öberg.

Han noterade att även andra åtgärder kan leda till en viss åtstramning, exempelvis den begränsning av lånens storlek i förhållande till värdet på bostaden som Finansinspektionen föreslagit.

– Överhuvdtaget kommer en striktare reglering av de finansiella marknaderna troligen att på sikt leda till stigande räntor för låntagarna, sade Svante Öberg.