Den nya kärnkraftsfrågan

Sällan har en fråga framstått så komplex och svårutredd som den om köttet. Här finns risken att själv dö en plågsam och oundviklig död i en hemsk sjukdom. Här finns medlidande med djur som lever liv under svåra förhållanden på väg mot en våldsam och tidig död. Här anas en långsiktig normförändring där en del människor börjat ifrågasätta om vi över huvud taget har rätt att döda våra släktingar. Det är inte att undra på att statsministern är ute och prövar glidet på den tunna opinionsmässiga isen.

»Vi ser starka värderingsförskjutningar«, säger Gunnela Ståhle, agronom på LRF, lantbrukarnas riksförbund. »Hela rörelsen mot kött har fått oerhört starka argument. Vi försöker nu formulera vilket ansvar vi har när vi nyttjar våra djur för att producera livsmedel, vilken särställning människan har, för att motivera vår rätt att överhuvudtaget nyttja djur.«

EU:s jordbrukskommissionär, Franz Fischler, markerade för knappt två veckor sedan en vändpunkt i EU:s jordbrukspolitik. Han uttalade sitt offentliga stöd för det radikala omtänkande som Tyskland med nytillsatta ministern Renate Künast, miljöpartist, i spetsen krävt efter att allt fler fall av BSE (galna kosjukan) upptäckts de senaste månaderna.

»BSE-skandalen har lärt mig att vi måste uppmuntra och främja miljövänliga produktionsmetoder som respekterar djurens välbefinnande«, sade Fischler.Fram till nu verkar kött främst ha varit en plånboksfråga. Det märks tydligt på till exempel den svenska konsumtionen under 1990-talet. Konsumtionen har ökat kraftigt, med 33 procent i volym, och det beror helt på att köttet blivit billigare sedan jordbruket reformerats och vi gått med i EU. Ökningen består nästan helt av utländskt kött trots att de flesta svenskar, efter en rad debatter och förändringar under framförallt 1980-talet, anser att det svenska köttet och den svenska djurhållningen är mycket bättre än förhållandena utomlands.

Galna-ko-paniken

Till och med under 1996, när den första BSE-paniken bröt ut i samband med att kopplingen mellan galna kosjukan och en variant av den mänskliga sjukdomen Creutzfeldt-Jacobs gjordes i Storbritannien, ökade konsumtionen av kött i Sverige eftersom priset föll. Det var dessutom konsumtionen av utländskt kött som ökade.

I EU har däremot köttkonsumtionen under 1990-talet, fram till den senaste paniken, visat en svagt nedåtgående trend.

Nu har köttet blivit en hälsofråga i allt fler länder. Skräcken för BSE har fått konsumenterna att fly kött. I till exempel Tyskland har försäljningen av nötkött sedan slutet av förra året rasat med 80 procent. Andelen som slutat äta nötkött är 40 procent just nu. I Sverige har konsumtionen minskat med 15 procent, med krisdebatt och brakförluster som följd i näringen.

Men frågan är om inte denna matskandal öppnar vägen för en etisk motrörelse. BSE-risken går antagligen att eliminera, även om kostnaderna just nu framstår som höga. De stora långsiktiga förändringarna i konsumtionen och djuruppfödningen kommer om köttkonsumtion blir en fråga om etik.

Antalet vegetarianer ökar bland de unga. Det märker Svenska Vegetariska Föreningen i efterfrågan på seminarier om vegetarisk mat från skolor och från samtal från föräldrar som oroar sig för att deras barn inte får tillräckligt mycket proteiner. Lärare bekräftar bilden av att fler unga kvinnor väljer bort kött. Och militanta veganer är ett uppmärksammat fenomen, även om de är få.

Grisens flockbeteende

Totalt är dock inte vegetarianerna så många ännu. Några färska siffror finns inte, enligt föreningen. Men så sent som 1996 uppgick andelen i Sverige i åldersgruppen 16 till 79 år till fem procent, enligt en undersökning som refererades i Dagens Nyheter. I det talet ingår vanliga vegetarianer (laktovegetarianer) som dricker mjölk och äter ost och ibland också ägg och fisk och skaldjur. Där finns också veganer som avstår både fisk- och mjölkprodukter.

Många köttätare gillar inte vad de ser när BSE-debatten tvingar dem att lyfta på locket, det märks tydligt. Tidigare har de valt att låta bli att fundera på hur köttproduktion går till. Inte ens exemplen på särskild svenskmärkt och etikstämplad godhet mot djuren inför slakt, som de uttrycks i miljö- och etikredovisningen från böndernas bolag Swedish Meats, kan kännas så smakliga för de känsliga: »Grisarna drivs lugnt och stilla i grupper och går i egen takt in i en bur. Denna sänks sedan ned i koldioxid varvid grisarna förlorar medvetandet. Upp till fem grisar kan bedövas åt gången och man utnyttjar alltså grisens flockbeteende.«

En person som vuxit upp på landet kan förvisso konstatera: »Äsch, det är väl inget. Man minns väl skriken från grisbilen när man var liten«. Likväl har branschen en formidabel utmaning framför sig när det gäller att locka tillbaka konsumenterna.

Det blir svårt att hitta en gemensam internationell norm för djurhållningen. Även om 70 procent av det nötkött vi äter är svenskt så innebär den avreglering som skett och som drivs vidare inom EU och internationellt att kött håller på att bli en global fråga. Och på global nivå är normskillnaderna mycket stora.

Skillnaderna är stora redan inom EU, till och med inom Norden. Finland, till exempel, har inget förbud mot köttmjöl. Synen på djurhållning skiljer sig också kraftigt mellan länderna.

USA har enligt den svenska synen en mer teknokratisk syn än EU. Hormondebatten är ett exempel. EU har förbjudit hormontillskott till djur eftersom man inte kunnat bevisa att det är ofarligt. I USA får djuren hormoner eftersom det inte är bevisat att det är farligt; alltså försiktighetsprincipen kontra en mer tekniskt formell syn. Och u-länderna misstänker förstås, i de pågående globala förhandlingarna om att avreglera jordbruket, att försiktighetsprincipen är förtäckt protektionism.

Många söker syndabockar. En vegetarian beskriver problemet som en konflikt mellan stor- och småskalighet; det är den storskaliga djuruppfödningen som är grym.

Köttkomplexet

Den som tycker att det känns onaturligt med tusentals kor framavlade för att bli levande mjölfabriker instämmer kanske. Men de klassiska bilderna på djurplågeri i TV kommer ofta från mindre jordbruk.Vi ser alltså en komplicerad värderingsfråga som sträcker sig från den egna plånboken till globala förhandlingar. Kanske blir det, till skillnad från fallet kärnkraft, en gradvis utveckling. Det har i alla fall börjat röra på sig.

»När jag läste till agronom på 1960-talet såg vi köttmjöl enbart som ett protein, aminosyror«, berättar Gunnela Ståhle på LRF. »Det handlade om att ta tillvara resurser, ungefär som att koka buljong på benet i köttsteken. Det var först på 1980-talet som det blev en debatt om att vi använde kadaver för att göra mat, en debatt som ledde fram till förbudet mot sjuka och självdöda djur i köttmjöl i foder till nötkreatur i Sverige 1986. Men det var en äckeldebatt, inte en hälsodebatt.«

Att antibiotika till djur kunde leda till resistens visste man redan under 1950-talet, beskriver hon. Men det var ingen som tyckte att det var något stort problem då. I dag är antibiotika till friska djur förbjudet i Sverige.

Slutsatsen skulle alltså kunna vara att vi redan är inne i en långsiktig normförändring. Det vi kunde acceptera för tio år sedan kan vi inte tillåta i dag. Och det kommer med största säkerhet att finnas nya tabun och förbud om ytterligare tio år.

Våra matvanor, beteenden och smakupplevelser bär vi med oss från unga år. En stor industri har byggts upp för att tillfredsställa våra önskemål. Och normerna har bildats under en lång historia. Det är inget litet komplex som köttmotståndet utmanar.

Osäkerheten ligger i om vi kommer att se en fortsatt långsam evolution eller en revolution. Den stora medieuppmärksamheten kring BSE och djurhållning kanske har bäddat för en utveckling snabbare än den vi kan föreställa oss i dag.