Den okände radiomannen

Det är julaftonskväll 1906. Vi befinner oss ombord på en ångare i trampfart utanför amerikanska östkusten. I telegrafhytten sitter Gnisten och halvsover med hörlurarna på huvudet. Plötsligt rycker han till. Drömmer han? I stället för det vanliga knattret av morsesignaler hör han en röst i lurarna.

– Mitt namn är Reginald Fessenden, säger rösten på engelska. Jag ska be att få önska alla lyssnare en riktigt god jul.

Därpå stämmer en annan röst upp i O helga natt.

Gnisten tar av sig en träsko och slår den mot skottet så det sjunger i plåten. Några ögonblick senare rusar förstestyrman in i hytten och undrar vad som står på. Har det kommit nya varningar om isberg eller befinner sig ett närbeläget skepp i sjönöd?

– Det är någon som talar till mig i tele­grafen, säger Gnisten.

– Omöjligt! Du yrar.

– Lyssna själv, säger Gnisten och lämnar över lurarna.

Till styrmannens stora förvåning hör han hur julsången klingar ut och följs av någon som spelar fiol. Halva besättningen har nu kommit in i telegrafhytten och trängseln är obeskrivlig. Så småningom meddelar Fessenden att en ny utsändning kommer att ske på nyårsaftonskvällen. Därefter önskas lyssnarna åter en god jul, och rösten försvinner. Bara ett stilla brus av kosmiska sprakanden hörs i lurarna.

Riktiga ljud i etern

Reginald Fessenden var en förmögen kanadensisk ingenjör som intresserat sig för radiotelegrafi. Men varför inskränka sig till telegrafins pip, varför inte försöka att sända riktigt ljud över etern? Det borde gå om man hade en tillräckligt stark bärvåg.

Visserligen var både dioden och trioden uppfunna, men de kunde inte ge bärvågor av tillräckligt hög effekt. Alternativet var att bygga en snabbt roterande mångpolig generator – alternator, som det heter på engelska.

Fessenden gick med sitt problem till det ledande företaget i branschen, General Electric i brukssamhället Schenectady i delstaten New York. Här bad han att få beställa en växelströmsgenerator för extremt högfrekvent ström, över tio kilohertz.

På General Electric ställde man sig tveksamma till om Fessendens beställning över huvudtaget gick att effektuera. Men så mindes chefen för konsultavdelningen, Charles Proteus Steinmetz, att man nyligen provanställt en ung svensk ingenjör, Ernst Alexanderson.

– Låt svensken göra ett försök, sa Steinmetz. Klarar han det är det utmärkt, och misslyckas han är ingen skada skedd.

Till allas stora förvåning lyckades Alexanderson verkligen konstruera en fungerande alternator som uppfyllde Fessendens specifikationer. Och på själva julaftonen 1906 kunde alltså Fessenden, tack vare Alexandersons hjälp, utföra världens första offentliga ljudradiosändning. Visserligen bestod lyssnarna enbart av telegrafister, och de flesta dessutom till sjöss, men i alla fall.

Rundradion var född, och några decennier senare skulle Alexanderson bli chefsingenjörer på RCA – Radio Corporation of America.

345 beviljade patent

Ernst Alexanderson föddes 1878 i Uppsala. Efter att ha tagit examen vid KTH begav han sig 1901 först till Tyskland och därefter till USA för att praktisera inom elektroteknikindustrin. Här fick han jobb vid General Electric, och efter att ha konstruerat Fessendens alternator var hans lycka gjord. Han fick allt friare händer och kunde ägna sig åt praktiskt taget alla samtidens stora elektrotekniska problem – från växelströmsmotorer för ellok till trådlös överföring av bilder.

Under sin karriär fick Alexanderson inte mindre än 345 patent beviljade inom en rad områden. En av hans mer bisarra uppfinningar gällde en magnetisk förstärkare, en apparat som utan radiorör kunde förstärka signaler. Den blev dock snart utkonkurrerad av rörtekniken.

Han uppfann vidare en fungerande teknik för telefoto, och han var inblandad i utvecklingen av de första televisions­apparaterna. På 1960-talet sysslade han också med en egen teknik för färgtelevision. När han avled 1975 hade han tilldelats praktiskt taget alla hedersbetygelser en ingenjör kan få, både amerikanska och svenska.

På 1920-talet beslöts att Sverige skulle bygga en radiostation för trådlös telegramtrafik över Atlanten. Alexanderson reste till Sverige, och efter mycket om och men fick General Electric ordern att leverera två Alexandersongeneratorer till en ny långvågsstation. Sändaren förlades till Grimeton utanför Varberg medan mottagarstationen placerades i Kungsbacka.

Anläggningen är fortfarande i körbart skick, och år 2004 togs Grimeton upp på Unescos världsarvslista. Två gånger per år startar den ideella vänföreningen Alexander alternatorn för att sända meddelanden till världen. Dels på julaftonskvällen och dels på Alexandersondagen – söndagen i månadsskiftet juni/juli (som i år infaller den 29 juni). Sändningarna sker kl 11.00 och 14.00 (9.00 och 12.00 UTC). Frekvensen är 17,2 kHz, långvåg. Anropssignal SAQ.