Den stora fondblåsningen

De svenska fondspararna har förlorat 400 miljarder kronor i börsraset. Vinnare är de stora bankerna som håvat in åtta miljarder i vinster. Ändå är de sämst i klassen av fondförvaltarna.

Gunnar Carleson är upprörd. I nio år satt han i styrelsen för SEB Fonder. I dag tillhör han bankernas argaste kritiker. Han har räknat ut att han och de andra kunderna i SEB förlorat sex miljarder bara sedan 2001 på grund av att bankens fonder gått sämre än index.

– Jag antar att det ser likadant ut hos alla storbanker. Det värsta är att man betalar för något som ska vara bättre än index men till och med är sämre, säger han.

Hans ilska delas av många. Nästan samtliga fondsparare har all anledning att vara ledsna och besvikna över fondernas resultat de senaste åren.

Affärsvärlden har granskat de 21 stora renodlade Sverigefonderna. Bara tre står på plus mätt på de senaste tre åren. På fem års sikt har bara 5 av 18 lyckats nå över nollstrecket (tre fonder har tillkommit under perioden).

För spararna handlar det om enorma belopp som gått upp i rök. I början av år 2000 var svenskarnas fondförmögenhet i aktie- och blandfonder 740 miljarder kronor, enligt firman Svensk fondstatistik. Vid halvårsskiftet i år hade den summan minskat till 555 miljarder. Under tiden har svenskarna pytsat in ytterligare 130 miljarder kronor i sina fonder. Under hösten gick botten ur börsen och vid tredje kvartalets utgång närmade sig spararnas förmögenhetsförlust 400 miljarder, enligt Affärsvärldens beräkningar.

Men fondbolagen kan inte bara skylla förlusterna på att börsen gått ned. Många av fonderna har inte ens klarat att slå index.

De senaste tre åren har 9 av 21 fonder gått sämre än Affärsvärldens generalindex, inklusive utdelningar. Utslaget på fem år har 7 av 18 gått sämre än index.

Sämst är de fyra stora bankerna. Trots sina stora analysavdelningar och hundratals anställda har de inte lyckats överträffa vad en indexprogrammerad dator hade klarat av. Av deras största Sverigefonder har noll gått bättre än index, både på fem och tre års sikt.

Storbankernas fonder har präglats av en strategi där förvaltarna lagt sig mycket nära index, vilket också gör att möjligheterna till en bra avkastning när börsen går dåligt är minimala.

Föreningssparbankens Robur ändrade medvetet strategi för ett par år sedan och sålde ut alla de stora kontrollposterna det hade i stora och medelstora bolag. I stället köptes indextunga aktier. Många av de medelstora bolagen där Robur sålde blev så småningom uppköpta. I det läget hade inte Robur så många aktier kvar i bolagen. I stället satt fonderna med aktier i bolag som Ericsson och Skandia.

I Roburs fall började det med att stjärnförvaltarna hoppade av och startade Lannebo Fonder (se sid 30). Nästan samma sak skedde i SEB när fondchefen Patrik Tigerschiöld lämnade skutan för att bli börs-vd i Skanditek.

På fem år har SEB:s Sverigefond tappat 19,4 procent, fem procentenheter sämre än index. Absolut sämst bland bankerna är dock Nordea.

Ännu sämre framstår bankernas förvaltning när de ställs mot de resultat som ett antal mindre, fristående fonder lyckats prestera. Didner & Gerge, Aktie-Ansvar, HQ och Odin är några exempel.

Avgifterna i de nämnda fonderna skiljer sig dessutom inte från bankernas avgifter. I vissa fall är de till och med lägre. Utmanarna tar marknadsandelar men storbankerna har fortfarande bortåt 80 procent av den svenska fondmarknaden.

Det är också de som tjänat de stora pengarna på svenskarnas exploderande fondintresse. Samtidigt som spararna förlorat 400 miljarder från årsskiftet 2000 fram till i dag har de stora bankerna dragit in nästan 8 miljarder i vinst på sin fondförvaltning. För hela fondbranschen handlar det om bortåt 10 miljarder i kassakistan.

Fondbolagen kan visa upp vinstmarginaler som knappt återfinns någon annan bransch. Jätten Robur hade under perioden en genomsnittlig rörelsemarginal på 57,8 procent.

Mer än varannan krona i förvaltningsavgifter var alltså vinst.

De dåliga prestationerna har nu fått bankerna att vakna. Gunnar Carleson har sitt recept klart för sig.

– Jag skulle samla förvaltarna och förklara att är sötebrödsdagarna är över. Framförallt skulle jag ändra bonussystemen, i det ögonblick förvaltarna förstår att de inte får bonus om resultatet är dåligt skulle det hända saker.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.