”Det var krig”

Den 10 april i år sparkades Maks Grinfeld plötsligt från vd-posten i det svensk-ryska oljebolaget Petrogrand. Silkessnöret överlämnades utan ceremonier vid det First North-noterade bolagets extrastämma på hotell Scandic Anglais, vid Stureplan i Stockholm.

– Det var krig, säger Grinfeld en månad senare hemma i Kullavik söder om Göteborg, när han för första gången uttalar sig om vad som hände.

Han verkar lättad över att ha lämnat Petrogrand bakom sig. Visst ska han arbeta med olja och gas även framöver, men på frågan om han kan göra comeback hos sin forna arbetsgivare blir svaret ett reservationslöst nej.

– Sex år räcker. Jag har lärt mig mycket, positivt och negativt, men de sista åren var inte affärer. Jag är intresserad av att göra affärer och inte att slåss med andra börs­bolag, säger Grinfeld som menar att aktie­ägarna i både Petrogrand och Shelton Petroleum har tagit skada av vad som har hänt.

– Jag tror inte att det är syftet med ett börsnoterat bolag att ligga i strid, säger Grinfeld som i augusti 2014 flyttade tillbaka till Sverige från Moskva.

De senaste åren har Petrogrand, vid sidan av att ha bränt hundratals miljoner kronor på att borra ”torra” hål i sibiriska Tomsk, gjort sig ett namn som ständig oroskälla på börsen.

***

Minnesgoda och börsintresserade investerare erinrar sig Petrogrand i dess förra skepnad. Under 2008 och 2009 rådde fullt krig, inbördeskrig den gången, i Malka Oil. På ena sidan stod ryska intressen som sa sig inte ha fått betalt för uppdrag de hade utfört som underleverantör åt Malka. På den andra sidan stod svenska intressen anförda av dåvarande ordföranden Mats Gabrielsson som avvisade de ryska kraven. Inbördeskriget sammanföll med en svår finansiell kris i bolaget. Kontroversen eskalerade till en dramatisk luftlandsättning av beväpnade män vid en av bolagets oljebrunnar i Sibirien.

Det blev droppen för vd:n Fredrik Svinhufvud som kastade in handduken sommaren 2009. Till ny vd utsågs den alldeles nyvalde styrelseledamoten Maks Grinfeld som alltså ledde verksamheten till helt nyligen.

Petrogrand verkar i oljebranschens gärdsgårdsserie. Inkomsterna har varit noll de senaste åren. Kollegan Shelton Petroleum, som är noterat på Stockholmsbörsen, är lite men inte mycket bättre. Bolaget med verksamhet i Ryssland och det krigshärjade Ukraina hade intäkter på drygt 100 miljoner kronor 2014. Petrogrand och Shelton har snärjt in sig i en väv av snårigt korsägande med motsättningar mellan ägargrupperingar som uppfyller också högt ställda krav på dramatik i en finansiell thriller. I händelsernas centrum finns Petrogrands kassa som på några år har krympt med en halv miljard kronor till 311 miljoner i januari i år. Av förra veckans kvartalsrapport framgår att kassan i slutet av mars, inklusive övriga finansiella tillgångar, uppgick till 326 miljoner kronor. Det är de pengarna som ledningarna krigar om.

– Shelton har deklarerat att de vill komma över Petrogrand för att komma åt Petrogrands kassa. Det har de sagt i två och ett halvt år, säger Maks Grinfeld.

***

Bråket började med ett fredligt avtal hösten 2013 där Petrogrand lånade ut delar av kassan till Shelton i en konvertibelemission. Samtidigt satte sig Maks Grinfeld och Mats Jansson i Sheltons styrelse. Janson har shippingbakgrund, var en gång i tiden vd för rederiet Argonaut och sitter fortfarande i Concordia Maritimes styrelse. Snart förgiftades emellertid umgängestonen. Relationerna nådde fryspunkten när bolagen försökte ta över varandra och ett korsägande uppstod. Shelton är Petrogrands största ägare med 29 procent av rösterna efter ett bud i januari 2014. Budet sockrades två gånger men övertagandet misslyckades. Shelton behöll ändå de aktier som bolaget fick in.

Petrogrand gjorde i slutet av mars 2014 sitt motdrag och lade bud på Shelton. När stridsdammet lagt sig förra sommaren var Petrogrand huvudägare i kontrahenten men fick aldrig in mer än 19 procent av rösterna.

– Jag tycker att båda styrelserna är värda frän kritik, säger Åsa Wesshagen, chef för bolagsbevakningen vid föreningen Aktiespararna, som har följt dramatiken mellan de två oljebolagen de senaste två åren.

– I Sheltons fall var beslutet att fullfölja budet ett stort misstag. Budet lyckades inte, ett misslyckande för både Petrogrand och Shelton. Petrogrand, dessutom, har två förlorade år bakom sig, delar av 2013 och 2014, eftersom bolaget aldrig lyckades skaka av sig huvudägaren.

Aktiemarknadsnämnden, som avgör vad som är god sed i börsföretag, tvingades hantera nio ärenden på 14 veckor från de två bolagen under våren och sommaren 2014. Nämnden fick även ta på sig en medlarroll, vilket normalt inte ingår i uppgifterna.

I det åttonde beskedet, den 29 maj 2014, skriver nämnden resignerat:

”Aktiemarknadsnämnden har tidigare /…/ meddelat sju uttalanden med anledning av Sheltons aktiebud på Petrogrand och Petrogrands kontantbud på Shelton. Uttalandena har präglats av de starka motsättningar som råder mellan parterna och Aktiemarknadsnämnden har i ett brev av den 20 maj 2014 bett Shelton och Petrogrand att upplysa nämnden om det finns någon uppgörelse i sikte som innebär att konflikten kan lösas. Som ett led däri har Shelton utarbetat ett förslag som innebär att Sheltons och Petrogrands korsägande i varandra upplöses.”

Förslaget blev embryot till en ickeaggressionspakt som varade i sju månader, till den 26 januari i år då båda bolagen höll extrastämmor – samma dag – för att godkänna förslaget till en upplösning av korsägandet. Ledningarna kom överens om att inte rösta på varandras stämmor.

– Man hade ett ”stand still” från sommaren 2014 och under hela hösten men inget hände. Men de kom fram till att det kanske inte var någon bra idé att utöva ägarmakt på bolagsstämmor när man är bittra fiender, säger Åsa Wesshagen.

Men det skulle visa sig att det kan löna sig att bryta en uppgörelse.

***

Planerna på ett dubbelbeslut vid stämmorna i januari utvecklades till ett praktikfall av det spelteoretiska exemplet Fångarnas dilemma. Både Petrogrand och Shelton hade antagligen tjänat på att avsluta fientligheterna men då röstade Sheltons ägare för att behålla korsägandet. Eftersom bolagets största ägare Petrogrand inte deltog kunde nyblivna ägaren Rosenqvist Gruppen från Hudiksvall nobba förslaget i egenskap av störste närvarande aktieägare med egen majoritet på stämman.

De fåtaliga Petrograndägarna som samlades klockan 11 på förmiddagen samma dag accepterade i stället förslaget. Flera av de institutionella ägarna lade ner sina röster. Och efter stämman sålde Länsförsäkringar, som ägt aktier i många år, omedelbart sina Petrograndaktier.

Men eftersom Shelton inte tänkte genomföra sin del av affären gick hela överenskommelsen mellan bolagen i stöpet och status quo rådde.

Petrogrand presenterade kort därefter, i mars i år, en investering på 21,5 miljoner dollar i ryska oljerättigheter, totalt 26 brun­nar som beräknades ge 1 600 fat olja per dag. Brunnarna samägs med ett annat bolag hemmahörande på Brittiska Jungfruöarna och troligen ryskkontrollerat. Därmed markerade bolagsledningen viss självständighet gentemot huvudägaren Shelton. Men allt var ändå inte frid och fröjd. Långt ifrån.

***

I februari i år, dagarna efter de dubbla bolagsstämmorna, uppenbarade sig en ny aktör på scenen: Mysteel Managemenet Ltd. Enligt egen uppgift är bolaget hemmahörigt i Nicosia på Cypern med en Efpraxia Lazarou som firmatecknare. Mysteel hade övertagit Länsförsäkringars aktier i Petrogrand och krävde en ny extrastämma.

Den avhölls den 10 april och hade inte mer än börjat innan Maks Grinfeld förstod vartåt det barkade. Hans och Petrogrand-styrelsens förslag till stämmoordförande, den välrenommerade advokaten Axel Calissendorff, röstades bort. I stället valde stämmans majoritet på förslag av Sheltons vd Robert Karlsson att låta klubban gå till Svante Johansson, adjungerad professor i associationsrätt vid Stockholms universitet. Därmed bröt Shelton slutligen icke­angreppspakten som hade hållit sedan juni året före.

Mysteel Management Ltd med 15 procent av Petrogrand-aktierna bytte därefter, med Sheltons goda minne, under kuppartade former ut styrelsen i Petrogrand, trots småaktieägarnas protester.

Storägaren Mysteel hade inte som brukligt presenterat den nya styrelsen i förväg. I stället presenterade Mysteels ombud, den brittiska juristen Richard Cowie och den svenske advokaten Tor Dunér, de nya namnen på stämman. Aktieägarna fick bara några minuter att läsa in sig före omröstningen. Någon aktie­ägare ville ajournera stämman men fick nej.

Den gamla styrelsetrion, bestående av Maks Grinfeld, ryssen Timur Rodionov och britten James Smith, ersattes av en kvintett bestående av advokaten Cheddi Liljeström samt ryssen Dimitrij Zubatjuk, den svenske råvaruräven Torbjörn Ranta, Sven-Eric Zachrisson, som satt i styrelsen redan 2009 samt britten David Sturt. Cheddi Liljeström utsågs till ordförande, och ny vd efter Maks Grinfeld blev Dimitrij Zubatjuk.

Men vem eller vilka som står bakom Mysteel fick de mindre aktieägarna aldrig veta:

– Det är inte något jag kan säga, säger Richard Cowie på telefon till Affärsvärlden.

– Jag har inget intresse av att tala med dig, säger Tor Dunér innan han lägger på luren.

Bolagets nye ordförande Cheddi Liljeström säger sig inte veta vem eller vilka som kontrollerar Mysteel eller vem Efpraxia Lazarou är. Småaktieägarna får alltså tills vidare låta sig nöja med uppgiften, som finns i begäran om en ny stämma, att My­steel har lång erfarenhet av olje- och gasbranschen.

Den nyvalda styrelsen förefaller vara hastigt sammankallad. Affärsvärlden talade med Torbjörn Ranta samma dag som han valdes in i styrelsen. Han befann sig då i fjällen på påskledighet och sa att han inte visste just någonting om den tidigare händelseutvecklingen i bolaget och att han planerade att sitta i styrelsen fram till den ordinarie stämman som hålls i juni. Cheddi Liljeström valdes också in i sin frånvaro då han befann sig utomlands. Men det tycks ändå finnas kopplingar mellan Mysteel och Shelton. Petrogrands nyvalde ordförande Cheddi Liljeström sitter i Sheltons valberedning. Han är utsedd av Appointed Board Ltd som den 26 januari i år flaggade för att ha över 23 procent av rösterna i Shelton. Och Liljeström, liksom valberedningens tre andra medlemmar, föreslog nyligen sig själva till Sheltons styrelse. Vid den ordinarie bolagsstämman den 21 maj valdes kvartetten också in.

Vid Sheltons extrastämma i januari företrädde Liljeström företaget Rosenqvist Gruppen i Hudiksvall, det som med egen majoritet stoppade upplösningen av kors­ägandet med Petrogrand.

– Vi har sålt vår post, säger vd Anders Rosenqvist i dag till Affärsvärlden.

Under de senaste veckorna har Dimitrij Zubatjuk och Sven-Eric Zachrisson, som inte bara är nyvalda styrelseledamöter utan också vd och vice vd i Petrogrand, gått igenom bolaget.

När Affärsvärlden träffar vd Zubatjuk och ordförande Liljeström är de dock tysta om vad de ska göra med bolaget. Zubatjuk, som inledde sin karriär på en amerikansk revisionsbyrå i Ryssland, säger att de bland annat ska gå igenom de avtal som Petrogrand tecknade veckorna innan Maks Grinfeld fick sparken.

Väntar ni er att finna oegentligheter?

– Vi har ingen aning om vad vi ska hitta, säger Cheddi Liljeström.

***

Petrogrands kassa på drygt 300 miljoner kronor är som nämnts central i striden, även om den har minskat med en halv miljard under de senaste årens tumult. I dag värderas aktien till 4 kronor på First North-listan. Det motsvarar ungefär halva kassan på knappt 8 kronor per aktie.

Men de aktieägare som hoppats på att kassan ska delas ut kan nog sluta med det. Huvudägaren Shelton behöver kapital för att öppna nya oljebrunnar i närheten av de existerande. Shelton pressas av att produktionen sjunker dag för dag allteftersom oljekällorna töms. Bolaget plågas också av att Ukraina är på krigsfot, vilket har fått till följd att landet brandskattar oljebolagens produktion.

En möjlighet för Shelton är att sälja sin knappa tredjedel i Petrogrand. Det skulle inbringa cirka 50 miljoner kronor att investera i nya brunnar. Men då tillgodo­- gör sig bolaget inte hela substansen i aktierna. Alternativet är förstås att bolagen slår sina påsar ihop. Shelton har i dag, till­sammans med Mysteel, en betryggande majoritet i Petrogrand och kontroll över styrelsen.

Det officiella budskapet är att bolagen ska lösa upp korsägandet.

”En god dialog finns upprättad med Shelton Petroleum, och styrelsen bedömer att en lösning (på korsägandet, reds anm) kommer att kunna presenteras på sikt”, skrev den nya Petrograndstyrelsen i ett pressmeddelande den 27 april.

– När vi står här om ett år tror jag att korsägandet är upplöst, sa Robert Karlsson på Sheltons årsstämma häromveckan.

Och han får medhåll av Petrogrands nye vd Dimitrij Zubatjuk.

– Det är bättre att inte ha ett korsägande, säger han.

Men en fråga återstår förstås: Hur?