Dubbelsmyg mot EMU

En av EMU-minorna för socialdemokratin ärsedelutgivningsmonopolet. Den håller s-strategerna nu på attdesarmera. Tricket är att ändra åsikt.

I ett tidigare PM har tre av kanslihusets rättschefer i etttungt inlägg hävdat att man borde ta bort den paragraf iregeringsformen – kap 9, paragraf 13 – som ger den svenskariksbanken monopol på att ge ut sedlar i Sverige. Vid ett EMU–inträde överlåter ju Sverige rätten att ge ut eurosedlar tillden Europeiska Centralbanken, ECB.

För en sådan grundlagsändring krävs – som bekant – beslut av tvåriksdagar med mellanliggande val. Det krävs alltså ett förstabeslut redan före valet i höst för att Sverige skall kunna gåmed i EMU från starten 1999. Om det tåget missas, kan Sverigeinte gå med i EMU förrän år 2003 – det vill säga efter valet år2002.

Nu har det dykt upp ett ny PM i frågan omsedelutgivningsmonopolet. Den kommer från ett departementsråd påfinansdepartementet, som hävdar att Sverige redan har överlämnatbeslutskompetensen i fråga om sedelutgivningen – det skedde isamband med att vi blev medlem i EU och därmed blev skyldiga attfölja EU:s lagar. Detta innebär att det därefter inte krävsytterligare beslut för Sveriges inträde i valutaunionen.Resonemangen landar alltså i den lämpliga slutsatsen att detinte behövs någon ändring av regeringsformen. Skulle ett EMU–medlemskap bli aktuellt, börjar Maastrichtfördragetsbestämmelser om ECB:s monopol på utgivning av eurosedlarautomatiskt att gälla för Sverige. Den tar över till och med våregen grundlag, som automatiskt blir obsolet. Visst är detlämpligt att ta bort den trettonde paragrafen. Men nödvändigt ärdet inte.

Det här resonemanget anknyter till vad flera jurister påpekat.Men det intressanta är att regeringen nu ansluter sig. Det kaninte tydas på annat sätt än att regeringen till varje pris villhålla dörren öppen till EMU. Att behålla handlingsfriheten i ettEMU-negativt stämningsläge i en komplicerad politisk situationdet är regeringens strategi. Att det blir ett nej till att gåmed i EMU från start är klart sedan länge.

Som vi skrev i förra numret handlar regeringens överväganden omhur nejet nu skall motiveras. Inte bara de egna gräsrötternaskall hållas nöjda, utan också Göran Perssons och Erik Åsbrinkskollegor i EU:s ministerråd, samt helst också centern, den alltmer desperata politiske partnern.

Nytolkningen om sedelutgivningsrätten signalerar att regeringenhellre tar strid med centern än med de andra intressenterna.Centern har hotat med folkomröstning om regeringen smyger inSverige i EMU genom att avskaffa sedelutgivningsmonopolet. Attinte bry sig om grundlagsproblematiken är ett sätt att vrida ettvapen ur centerns hand.

Men ur centerns perspektiv är det förstås ännu värre att heltförbigå grundlagsfrågan; det är ett sätt att dubbelsmyga inSverige i EMU.

Det finns risker med regeringens minröjning. Meddepartementspromemorians logik försvinner också rätten förSveriges riksdag att fatta det slutgiltiga beslutet om huruvidaSverige skall gå med i EMU. Den rätten har vi redan överlämnattill EU i och med att vi accepterade Maastrichtfördraget. Så härsvarar departementsrådet Håkan Klahr på finansdepartementetställd inför sin egen logik i Dagens Industri: Enligt EU-rättenär det så, ja. I princip kan ministerrådet rösta in oss i EMUmot riksdagens vilja. Samtidigt bör man komma ihåg att det härstyrs av politiska realiteter.