Efter Oscar fattas bara Nobelpriset

I sitt uttryck är han skrämmande lik ­Stephen Hawking som jag minns honom från en intervju i Stockholm år 2003. Inte så konstigt då att skådespelaren Eddie Redmaynes tolkning av Stephen Hawking i filmen The Theory of Everything – Teorin om allting – belönades med priset för bästa manliga skådespelarprestation vid Oscarsgalan i februari 2015.

Filmen handlar om den brittiske rullstolsburne fysikern Stephen Hawking och hans liv. Den innehåller väldigt lite fysik, men desto mer privatliv. Vi får se hur det gick till när han kom in på sin akademiska bana och började forska om kosmologi och svarta hål, hur han träffade sin blivande fru, hur han diagnosticerades med den obotliga nervsjukdomen ALS, hamnade i rullstol, trots detta slog igenom både som forskare och populärvetenskaplig författare och hur han sedan skilde sig från sin fru och gifte om sig med sin sköterska.

Det är en tårdrypande och vacker saga om mannen som vägrar att böja sig för den obotliga sjukdomen som obönhörligt tar alltmer ifrån honom.

Men när jag sitter i biosalongen kan jag inte begripa varför Hawking har gett denna film om hans liv sin välsignelse. Detta med tanke på hur han rasade för femton år sedan när en brittisk dramatiker vid namn Robin Hawdon hade skrivit en pjäs om precis samma sak. Pjäsen hette God and Stephen Hawking och handlade både om Hawkings privatliv och de filo­sofiska ­implikationerna av ett universum där Gud inte längre behövs – inte ens som den kraft som sätter i gång själva skapelse­processen.

Kanske kom Hawkings ilska av att pjäsen till viss del byggde på uppgifter från Hawkings tidigare fru Jane, som i en bok med titeln Music to Move the Stars beskrev sin exmake som en självupptagen tyrann.

Pjäsen gick en tid på en privatteater i Oxford, men blev ingen större succé. Detta trots att den var både småkul och tog upp djupa filosofiska ämnen.

Som 21-årig doktorand i Cambridge diagnostiserades Stephen Hawking med nervsjukdomen ALS – amyotrofisk lateralskleros, en obotlig nervsjukdom som drabbar någon eller några per 100 000 individer. Sjukdomen gör att muskelnerverna degenererar men lämnar själsförmögenheterna intakta. Förloppet är vanligtvis mycket snabbt. På några år sprider sig sjukdomen till allt fler muskelgrupper, och till sist upphör förmågan att andas.

Två år att leva

År 1963 gav läkarna Stephen Hawking två år att leva. Det var för över femtio år sedan. Till en början blev Hawking snabbt sämre, han blev rullstolsburen och hans tal blev allt sluddrigare. Men sedan verkade hans tillstånd stabiliseras.

I samband med en lunginflammation år 1985 tvingades läkarna utföra en trakeotomi, öppna ett hål i luftstrupen, vilket gjorde att Hawking förlorade sin röst. Han kommunicerar sedan dess med hjälp av en dator med röstsyntes. Tidigare styrde han datorn via ett pekdon med det finger han ännu kunde röra. Sedan en tid kan han inte längre röra det heller, utan datorn styrs av blinkningar och ögonrörelser.

Stephen Hawkings stora bidrag till veten­skapen är hans arbeten om svarta hål, som han visat inte alls är så svarta som man trott. Ett svart hål är en singularitet där gravitationen är så stark att inte ens ljuset kan slippa ut. Men Hawking har visat att svarta hål tack vare kvantfysikaliska effekter faktiskt strålar ut stora mängder energi och materia.

Virtuella partikelpar

Kvantfysiken säger, hävdar Hawking (och det är experimentellt bevisat), att det hela tiden dyker upp virtuella partikelpar – exempelvis en elektron och en positron – ur ingenting. Partikelparen lånar energi ur tomma intet – vakuumfältet – vilken sedan betalas tillbaka när partiklarna annihileras. Men om ett sådant partikelpar bildas vid kanten av ett svart hål kan det bli så att den ena partikeln, exempelvis positronen, försvinner ner i det svarta hålet medan den andra, elektronen, sticker iväg åt motsatt håll. Resultatet kommer att ses som att det svarta hålet har spottat ut en elektron, ett fenomen som har döpts till Hawking-strålning.

Enligt Hawking kan det fortfarande finnas kvar små svarta hål från universums födelse som svettas Hawking-strålning tills de exploderar med en jätteknall.

År 1988 kom hans stora genombrott som populärvetenskaplig författare. Hans bok A Brief History of Time blev en knallsuccé, och parkerade sig i ett halvår högst upp på bästsäljarlistorna världen över. Hawking blev inte bara världsberömd, han blev också ekonomiskt oberoende.

ALS tillhör tillsammans med bland annat galna ko-sjukan, alzheimer, parkinson och creutz-jacob en grupp ­nervsjukdomar som forskarna anser beror på felveckade proteiner.

På 1950-talet upptäckte amerikanska läkare att dödsfall i parkinson- och ALS-liknande sjukdomar var vanliga bland urbefolkningen chamorros på stillahavsön Guam. Undersökningar visade att de döda hade höga halter av en aminosyra vid namn BMAA (beta-N-metylamino-L-alanin) i hjärnan.

Alla proteiner i våra kroppar är uppbyggda av kedjor av tjugo olika aminosyror. BMMA är en tjugoförsta aminosyra. Den liknar adenin, och verkar kunna ersätta adenin i vissa proteiner, men med resultatet att proteinerna veckas fel.

En forskare vid namn Paul Cox kunde visa att chamorros drabbats av sjukdomarna sedan de ätit kokta flygande hundar som innehöll höga halter BMAA. De flygande hundarna lever på frukterna från kottepalmer på Guam, och man fann att dessa innehöll BMAA. Men ämnet kom ursprungligen inte från kottepalmerna själva, utan från cyanobakterier som växte i symbios med kottepalmernas rötter.

Cyanobakterier finns inte bara på Guam, utan både här och där i världen. Exempelvis blommar de på sommaren i Östersjön. Anrikas BMAA sedan i Östersjöns fiskar och skaldjur till farliga nivåer?

I ett forskningsprojekt vid Stockholms universitet har man funnit låga halter BMAA i piggvar, nors, sik, hornsimpa, gös, sill, blåmusslor och ostron. Det har visat sig att det finns mer BMAA i bottenlevande organismer än i fiskar som rör sig närmare ytan. Det visar sig också att det bildas BMAA även i kiselalger, diatoméer.

– Om någon vecka kommer en ny forskningsrapport att publiceras, säger Ulla Rasmussen vid Stockholms universitet, som lett studien.

Skulle östersjöfisk klassas som farlig vore det ett hårt slag mot fisket.