EMU: Konjunkturen avgör tidtabellen

Under det stora avstämningsåret 1997 skall EU-länderna visa attde kvalificerar sig för att delta i den monetära unionen frånstarten 1999. Även om vi redan har kommit en bit in på 1997 ärdet fortfarande ganska osäkert vilka som kommer med från början.Egentligen är det bara Grekland som helt säkert kan uteslutas.Att Italien skulle klara kraven verkar mycket osannolikt, detskulle i så fall vara med tvivelaktiga bokföringsmetoder ochliknande tricksande. Det mesta talar också för attStorbritannien och Danmark utnyttjar rätten att stå utanför. Ensak är dock säker: om EMU skall starta som planerat måste bådeTyskland och Frankrike vara med från början. Eftersom detfortfarande inte alls är säkert att Tyskland och Frankrikeklarar konvergenskraven kan man inte utesluta att EMU bliruppskjutet. Om förväntningarna på en starkare konjunktur infriasgår det förmodligen bra, men om utvecklingen blir svagare blirdet betydligt svårare.

Det är konvergenskravet om budgetunderskott på högst tre procentav BNP som skapar störst problem. Många länder har visserligenstatsskulder betydligt över sextio procent av BNP, men detkravet är inte lika strikt som det för budgetunderskottet.Inflationen har redan pressats ner. Enligt OECD:sdecemberprognos för prisökningarna 1997 hamnar alla EU-länder(utom Grekland) under referensvärdet. Den låga inflationen,tillsammans med tron på att EMU faktiskt blir av, har dessutominneburit att de långa räntorna har fallit i tidigarehögränteländer. För närvarande klarar faktiskt samtliga länder,återigen förutom Grekland, även kriteriet för de långa räntorna.Växelkurserna kan möjligen ställa till problem för en del länder.Om den svenska kronan fortsätter de senaste månadernas jojo-färdär det tveksamt om man kommer att kunna hävda att den har varittillräckligt stabil. Det irländska pundet och den finska markenhar snarast blivit för starka. Valutorna i Nederländerna,Österrike och Belgien har däremot varit mycket stabila.

Flertalet länder menar att valutan inte bara måste ha varitstabil, utan även formellt ha deltagit i det europeiskaväxelkurssamarbetet, ERM. Det gör redan flertalet länder, det ärbara Storbritannien, Grekland och Sverige som står utanför. Mankan dock inte säga att ERM-deltagande är någon garanti för enstabil växelkurs, den officiella bandbredden i ERM är ju/femton procent. Inofficiellt anses de tidigare, snävare,gränserna på +/- 2,25 procents vara ett bättre mått på omvalutan har varit tillräckligt stabil.

När det gäller kriteriet för budgetunderskottet ser detbetydligt mörkare ut. Enligt OECD:s decemberprognos var det baraIrland, Luxemburg och Nederländerna som hade ettbudgetunderskott under tre procent av BNP förra året. BådeTyskland och Frankrike hade underskott på drygt fyra procent avBNP. Att nå ner till tre procent i år kräver alltså en rejälåtstramning av finanspolitiken i Europa.

I Tyskland meddelade regeringen för en dryg vecka sedan attunderskottet till följd av den höga arbetslösheten troligenskulle hamna på 2,9 procent, i stället för på 2,5 procent somman trodde tidigare. Man ligger alltså mycket nära gränsen.Enligt OECD:s prognos från i december klarar Tyskland att kommaner till tre procent om alla de besparingsåtgärder som förelogsi våras genomförs.

I tabellen på sid 22 ligger prognosen på 3,4 procent eftersom endel av förslagen ännu inte hade godtagits av det tyska överhuset.Men Tyskland har inte mycket marginal. OECD varnar för attprognoserna för bland annat utgifter för hälso- och sjukvårdofta har visat sig för optimistiska och mycket väl kan vara detnu också. OECD:s prognos bygger på att tillväxten i den tyskaekonomin blir drygt två procent. Det är ungefär i linje medandra bedömare.

Under den senaste tiden har det dock kommit en del tecken på attden tyska konjunkturen oväntat försvagades i slutet av förraåret. Den så kallade IFO-barometern, som ger en indikation omvart den tyska industrikonjunkturen är på väg, föll både inovember och december. Detaljhandeln utvecklades också svagt motslutet av året.

Frankrike lär få ännu svårare att pressa ner budgetunderskottettill tre procent. OECD:s prognos för det franska underskottet är3,2 procent, vilket förmodligen skulle vara acceptabelt. Men detfinns ingen som helst marginal och dessutom är OECD:s prognosför den franska tillväxten i år 2,5 procent.

Det är i överkant, jämfört med andra bedömare. Enligt tidningenEconomists sammanställning ligger den genomsnittliga prognosenför BNP-tillväxten på 2,1 procent i år. Den mest pessimistiskabedömaren låg i januari på 1,7 procent och den mest optimistiskajust på 2,5 procent.

Förra årets tillväxt uppskattas till strax över en procent, ochdet finns en hel del som talar för att tillväxten bör blistarkare i år. De korta räntorna sänktes rejält både under 1995och 1996 och dessutom har francen försvagats. Om konjunkturen iomvärlden dessutom blir litet starkare bör exporten kunna fålitet bättre fart. Enligt OECD ökade den förra året med drygttvå procent, medan den i år bedöms öka med sex procent.

När det gäller den privata konsumtionen ser det inte likahoppfullt ut. Olika stimulansåtgärder var en viktig orsak tillatt den privata konsumtionen ökade med nästan fyra procent underförsta halvåret. Risken är därför att det nu blir ett bakslag.Konsumtionen fortsatte att öka under tredje kvartalet, menenligt den senaste statistiken minskade den i slutet av förraåret. Eftersom hushållen redan har dragit ner på sparandet finnsdet risk för bakslag. OECD:s bedömning är dock att den privatakonsumtionen fortsätter att öka, men att uppgången blir litetmindre än förra året.

Under 1997 träder första steget i en skattereform med blandannat lägre marginalskattesatser i kraft. Under 1997 bedömsreformen minska skatteinkomsterna med 25 miljarder francs. Redanunder hösten presenterades åtgärder för att hålla underskotten isocialförsäkringssektorn nere.

Inkomsterna från privatiseringen av France Télécom bidrar tillatt hålla underskottet nere i år. OECD varnar dock för att deofficiella prognoserna för budgetunderskottet är väloptimistiska. Samtidigt görs bedömningen att det inte ärorimligt att med ytterligare besparingar klaratreprocentsgränsen.

Just nu ser det ut som om även Spanien och Portugal har en godchans att pressa ner sina underskott till tre procent. Denamerikanska investmentbanken Salomon Brothers gör i en analysbedömningen att chansen att de deltar i EMU redan från start äröver femtio procent. Den politiska viljan är uppenbarligen ocksåstark och både Spanien och Portugal har redan gjort enanmärkningsvärd omsvängning.

Så sent som i början av 1990-talet låg inflationen i Spanienrunt sex procent och i Portugal på över tio procent. I november1996 hade både Spanien och Portugal haft prisstegringar påungefär tre procent under det senaste året.

Budgetunderskotten nådde en topp på sex-sju procent i botten avlågkonjunkturen 1993. Förra året uppskattas Portugals underskottha legat på knappt fyra procent och Spaniens på knappt femprocent. Det är alltså en bit kvar till tre procent. OECD:sbedömning är dock att det portugisiska underskottet till och medhamnar litet under tre procent. Bedömningen är attskatteinkomsterna överskattas i regeringens bedömning, men detmotverkas av att OECD räknar med lägre ränteutgifter. Detspanska underskottet bedöms hamna något över treprocentsgränsen.Men man kan inte utesluta att även Spanien klarar att pressa nerunderskottet ytterligare. Regeringen har deklarerat att den ärberedd att göra i stort sett vad som helst för att klara det ochdet är ju inte så långt kvar. Hittills har nedskärningarnafrämst drabbat offentliga investeringar.

Skatterna på alkohol och tobak har höjts och en del andraförändringar i skatteförmåner har också gjorts.

Trots nedskärningarna var tillväxten förra året över två procenti både Spanien och Portugal. Den strama finanspolitiken harmotverkats av att både korta och långa räntor har fallitkraftigt. OECD bedömer att tillväxten i år blir 2,6 respektive 2,7 procent i Portugal och Spanien. Det är helt i linje med andrabedömare.

Utsikterna att även Italien skall lyckas pressa nerbudgetunderskottet till tre procent verkar betydligt mindre.Under 1995 och 1996 låg underskottet på ungefär sju procent ochändå var tillväxten betydligt svagare än i t.ex. Spanien ochPortugal. Förra året växte Italiens BNP, enligt OECD:s skattning,med knappt en procent och tillväxten i år bedöms bli 1,2 procent.

Budgetunderskottet blir enligt OECD:s bedömning 3,7 procent. Dåär alla besparingar som presenterades i budgeten i septembermedräknade, även den så kallade euroskatten som kan liknas vidnågot slags tvångssparande. Sedan dess har dock en delytterligare besparingar presenterats. Det verkar dock interimligt att man skall kunna komma ner till tre procent redan iår.

Det innebär dock inte att det finns anledning att vänta sigbakslag i form av stigande italienska räntor. Om Italien intekommer med i första omgången betyder inte det att italienarna äruträknade för lång tid framöver. De flesta verkar i ställeträkna med att det kanske bara dröjer några få år.

Just nu är det alltså fullt möjligt att EMU blir ganska stortredan från början eller i varje fall efter ett par år. Frågan ärdock om det är riktigt klokt av länder som Spanien, Italien ochPortugal att ha så bråttom in i EMU. Framgångarna iinflationsbekämpningen är nyvunna och det kan mycket väl kommabakslag.

Det är enorm skillnad mellan å ena sidan länderna runt Tyskland,som pressade ner inflationen redan under början av 1980-taletoch dessutom i övrigt har mycket mer gemensamt med den tyskaekonomin, och å andra sidan Italien, Spanien och Portugal.Liksom i Sverige är dessutom arbetslösheten i Spanien ochItalien mycket hög.

Att förbinda sig att ha samma valuta och samma penningpolitiksom Tyskland med omnejd verkar ytterst riskfyllt. Både förländerna själva och för euron.

FAKTARUTA: KONVERGENSKRITERIERNA

PRISSTABILITET: Inflationen får, under en period av ett år föregranskningen,vara högst 1,5 procentenheter högre än i de högsttre medlemsstaterna med lägst inflation.

LÅNGA RÄNTOR: De långa räntorna får, under en period av ett årföre granskningen, ligga högst 2,0 procentenheter över de långaräntorna i de högst tre medlemsstaterna med lägst inflation.

OFFENTLIGA FINANSER: Underskottet i de offentliga finanserna fårvara högst tre procent av BNP. Skuldsättningen i den offentligasektorn får vara högst sextio procent av BNP.

VÄXELKURSSTABILITET: Kursrörelserna skall ha legat inom detnormala fluktuationsutrymmet enligt europeiska monetära systemetsväxelkursmekanism (ERM) under minst de senaste två åren föregranskningen.