En explosiv blandning

Grekland är för mig ett mindre finansiellt problem ur ett globalt perspektiv – men som väckarklocka för uppmärksamheten på de globala statsfinansiella underskotten har Grekland gjort ett bra jobb. Spanien, till exempel, är ungefär fyra gånger större än Grekland såväl till folkmängd och yta som till BNP. Det blir betydligt värre när krisen kommer dit. Och sedan har vi England, Frankrike, Japan och USA … Där är underskotten riktigt stora. OECD räknar med att de 31 anslutna medlemsstaterna ska låna upp 16 000 miljarder dollar i år – en ökning med 30 procent på två år. Redan i dag lever flera länder farligt nära att få ett försämrat kreditbetyg med högre räntor och dyrare upplåningskostnad som följd. Och får ett land betala en högre ränta, ja då får också företag i det landet betala högre räntor för sina lån. Det kallas för “crowding-out”-effekt och fungerar som grus i det ekonomiska maskineriet.

Det andra problemet är de förändrade regelverk för banker som kommer att införas. Som det verkar kommer bankerna att tvingas ha högre kapitaltäckning, det vill säga en bättre relation mellan skulder och eget kapital än vad de har haft historiskt. Ännu mer förenklat: de ska ha mer pengar i kassan och får låna ut mindre. Bankerna har tagit för stora risker och man vill inte att det händer igen. Men att strypa utlåningen i ett läge där alla skriker efter pengar kommer inte att gagna företagen och tillväxten.

Slutligen har vi förskjutningen i ålderspyramiden, eller “köttberget” som Pär Nuder sa.

Det är ingalunda enbart ett svenskt fenomen. Mellan 1995 och 2025 kommer andelen människor i Europa som är äldre än 65 år att ha ökat med nästan 50 procent. Fler äldre människor kostar pengar i form av sjuk- och äldrevård och pensionärer sparar mindre än människor i arbetslivet. Arbetslösheten kommer i och för sig att minska men det beror tyvärr inte på att företagen kommer att anställa fler utan på att arbetskraften blir mindre.

Som lök på laxen har många länder inte ens pengar att betala de utlovade pensionerna till pensionärerna som bara blir fler och fler.

Den svenska börsen uppvisar en jämn och modest avkastning, med vissa avbrott, under hela 1900-talet fram till mitten på 1980-talet. Ett sådant avbrott var för Kreuger-kraschen. Sedan kom kreditavregleringen 1985 där utlåning till allmänhet och företag exploderade och börsen tog fart rejält. Vi fick med tiden både en fastighetskrasch 1990 och två rejäla börskrascher (1999 och 2008). Jag vill tro att den största anledningen var den lättsamma kreditexpansionen.

Om de problem jag beskrivit ovan inträffar och sammanfaller så finns det all anledning att betrakta både börs och andra tillgångar med stor skepsis det närmaste decenniet. Det kommer nämligen att bli mycket dyrare för alla att låna pengar – på grund av ett mindre sparande, en mer reglerad utlåning och fler som vill låna. Om kreditexpansion skapar bubblor så borde väl en kreditkontraktion punktera bubblor, eller?

Tack och lov ser den statsfinansiella situationen i Sverige mycket bättre ut än i många andra länder. Men bankregleringar och köttberg kommer vi inte undan. Och även om inte svartkrutet briserar någon annanstans än hemma hos oss så lär vi känna tryckvågen.