En sorglös budget

Visst är det bra att svensk ekonomi har fått fart igen efterkrisåren. Finansminister Bosse Ringholm kallar dem dysterkvistarsom varnar för överhettning. Men självklart är den stora frågani dag hur många år av stark tillväxt som Sverige tål utan attlönekraven blir så höga att inflationen tar fart.Det finns skäl att kalla den nya budgeten passiv. Knappastnågonsin tidigare har en statsbudget innehållit så lite nyheter- även inräknat vad som har avslöjats i förväg. Skatterna sänks,men kanske inte så mycket som en del tror. I själva verket ökarskatterna med 35 miljarder nästa år, men andelen av BNP minskarfrån 52,4 till 51,7 procent – eftersom BNP stiger mer änskatterna.Det nya i budgeten är egentligen att regeringen talar så väl omtillväxten, som är nödvändig inte bara för att sysselsättningenska öka utan också för att tillväxten i ekonomin också äravgörande för de resurser som kan avdelas till offentligautgifter. Det är positivt att finansplanen aviserar fleraåtgärder för att öka konkurrensen.

Lånad skattesänkning

Inkomstskatterna ska nästa år sänkas med 12 miljarder kronor,vilket betyder en höjning av hushållens disponibla inkomster med1,1 procent. Företagen får under två år en tillfällig sänkningav skatterna med 7 miljarder, till följd av nya regler föravsättningar till periodiseringsfond, men det är pengar somsenare ska beskattas, alltså en skattekredit.År 2001 finns inlagt ytterligare en skattesänkning för hushållenmed knappt 4 miljarder. Men detta är bara fråga om att dentillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare skapermanentas. Skatten ska alltså inte höjas, så som tidigareantagits, utan förblir på samma nivå.

Utan sänkning

År 2001 finns därför i budgeten ingen skattesänkning förhushållen. Enligt regeringens prognos stannar överskottet ibudgeten detta år vid 2 procent, och därför finns det ingetutrymme för skattesänkningar, enligt regeringens sätt att räkna.Det är ju bara överskott utöver målet på 2 procent som kanspenderas. Enligt finansdepartementets prognos blir budgetendetta år därför något åtstramande på ekonomin, efter att havarit expansiv 1999 och 2000.

Tveksam prognos

Samtidigt bygger bedömningen för 2001 inte på någon egentligprognos över tillväxten, utan ett antagande om vad som är denlångsiktiga BNP-ökningen när arbetslösheten inte längre sjunker.Tillväxten antas då i huvudalternativet vara 2 procent. Visarsig tillväxten bli högre kan förstås ett budgetutrymme uppståför skattesänkningar.Å andra sidan ökar då risken för överhettning ytterligare,vilket talar emot att skatten kan sänkas. År 2002 uppstår pånytt, beräkningstekniskt, ett budgetutrymme för skattesänkning,men då är man långt förbi en rimlig prognoshorisont.Nu är det inte bara de långsiktiga prognoserna som är mycketosäkra. För någon vecka sedan sade statsminister Göran Perssonatt regeringen tänkte ligga lågt i prognoserna: Vi harkonsekvent legat i underkant och nu när vi talar om tillväxt påomkring 3 procent nästa år så får man väl se hur vi har gjorttidigare och därefter spekulera vad det betyder för deoffentliga finanserna.

Mera utrymme, eller mindre

Innebörden är att regeringen avsiktigt presenterar felaktigaprognoser, som man därefter ska vinna poäng på att överträffa.Men om utvecklingen blir bättre än i regeringens fejkadeprognos, ökar bara risken för överhettning. Regeringen varnarockså flera gånger för att skattesänkningarna förutsätter attlönerna hålls tillbaka. Samtidigt finns det, som sagt, enligtbudgetpropositionen, ändå inget utrymme för skattesänkningar år2001. Logiken är väl inte kristallklar.

Bättre fart, lägre lön

Man vet naturligtvis inte hur det går med löneökningarna. Någotår lär det klara sig, eftersom tre fjärdelar av de nuvarandeavtalen inte går ut förrän 2001. Men förutsättningar förprognosen är att den genomsnittliga höjningen ska gå ned från3,8 procent i fjol till 3,4 procent i år och 3,0 procent år2001. Löneökningarna ska bli lägre och lägre i takt med att ekonominväxer. Nästa år förutses löneglidningen, alltså löneökningarutanför avtalen, gå ned till en halv procent, efter drygt enprocent i år. Det är svårt att tro på.Att löneökningarna har varit låga under den djupa 90-talskriseninnebär inte att kraven ska hållas nere också under en starkhögkonjunktur. Kanske blir, just som regeringen förutspår, 2001ett år av åtstramning.