Ensam kvar på tronen

Kinneviksfärens huvudägare Cristina Stenbeck måste ha en kaffe latte för att komma i gång på morgnarna. Innan hon fått den är hon lite virrig. Vakten på Kinneviks huvudkontor på Skeppsbron i Stockholm brukar få köpa en åt henne när hon är där.

I dessa tider kan hon behöva en extra stor latte. Hon står nu inför sin största utmaning sedan de turbulenta månaderna efter hennes fars hastiga bortgång i augusti 2002.

Cristina Stenbeck har tre stora områden att ägna sig åt. Reformera ledningsstrukturen efter att många av pappas “gubbar” nu har lämnat. Hantera den egna familjen, med både barn och stökiga syskon. Som om det inte räckte håller kreditkrisen på att pressa flera av gruppens bolag. Vi har granskat dessa tre problemområden och tagit pulsen på Sveriges kanske mest mytomspunna imperieledare.

DIREKTÖRERNA

“Only the paranoid survive”, ett citat av förre chefen för amerikanska datachipsbolaget Intel, Andrew S. Grove, satt på väggen på Jan Stenbecks toalett. Andy Grove menade att devisen gällde i affärslivet, men den svenske industrimannen sägs, åtminstone tidvis, ha varit paranoid på riktigt och bland annat talat om att den ökända israeliska säkerhetspolisen Mossad förföljde honom. Det var inte konstigt att han anlitade en före detta Mossadagent som styrelseledamot för ett välgörenhetsprojekt.

Jan Stenbeck sägs ha lärt Cristina att alltid dubbelkolla saker, inte ta något för givet. Kanske är det därför hon tycker att det är viktigt att själv rekrytera nya människor och inte sörjer toppcheferna som nu lämnar sfären. Men även om Cristina är lika noggrann som sin far omger hon sig med en annan sorts människor.

Jan Stenbeck skapade en ledningsgrupp som liknade en amerikansk studentförening. Ett antal män som gärna festade loss med champagne, ostron, kaviar, därtill obegränsade mängder sprit och råa grabbskämt.

När han dog ärvde Cristina Stenbeck direktörerna:

Vigo Carlund i investmentbolaget Kinnevik och callcenter- och inkassobolaget Transcom.

Hans-Holger Albrecht i mediebolaget MTG.

Lars-Johan Jarnheimer i mobiltelefonioperatören Tele 2.

Marc Beuls i mobiltelefonioperatören Millicom.

Pelle Törnberg i gratistidningskoncernen Metro.

Thomas Jönsson i dåvarande holdingbolaget Invik.

Per Lindberg i skogsbolaget Korsnäs.

Bruce Grant i de onoterade bolagen Xsource och Applied value.

Efter att Marc Beuls blev ombedd att avgå häromveckan, finns bara MTG-chefen Hans-Holger Albrecht kvar. Och han började sitt jobb samma månad som Jan Stenbeck gick bort, så han tillhörde egentligen aldrig Jan Stenbecks grabbgäng.

Cristina Stenbeck har i praktiken jagat bort den sista demonen av sin fars direktörer, även om ett antal män från hennes fars tid fortfarande finns med i styrelserna. Hon har tillsatt alla sfärens toppchefer, och hennes makt är därmed beseglad.

Någonting som inte alls var självklart de där dagarna i augusti år 2002 efter att hennes pappa gått bort på ett sjukhus i Paris. Den sorgliga presskonferensen strax efteråt på Scandic vid Slussen med alla direktörerna i svart slips var samtidigt en maktdemonstration. Här fanns ledningskraft, trots att Husse var borta. Visserligen hade Jan Stenbeck lanserat sin dotter som efterträdare, men det var inte meningen att hon skulle ta över så tidigt. Vad klarade egentligen den där knappt 25-åriga tjejen?

Kulturen i grabbgänget var så stark, och gänget satt i varandras styrelser, att vissa trodde att grabbarna skulle ta över – eller att sfären skulle splittras.

I det läget kontaktade gamle Volvochefen Pehr G Gyllenhammar Cristina Stenbeck och erbjöd sina tjänster. Hon nappade och år 2004 tillsatte hon honom — mot direktörernas vilja — som ordförande för investmentbolaget Kinnevik i sfärens centrum. Med stöd av Pehr G Gyllenhammar satte hon sedan successivt in externt folk i styrelserna.

Att hon som så ung klarade att ta över väcker i dag beundran i näringslivet.

– Det är alldeles enastående. Jag kan inte tänka mig någon som är i närheten av det. Melker Schörlings och Fredrik Lundbergs döttrar skulle inte klara det. Och Marcus och Jacob Wallenberg ses ju fortfarande som påläggskalvar fast de är i 50-årsåldern, Pirre (Peter Wallenberg, reds anm) bestämmer fortfarande, säger en av Affärsvärldens källor.

Det är i dag mycket annorlunda direktörer som styr bolagen. De kännetecknas av två saker, de är antingen inte svenska. Eller inte män.

Hans-Holger Albrecht är tysk. Tele 2 leds av en frikyrklig finsk nykterist – Harri Koponen. Nye Millicomchefen Mikael Grahne är också från Finland, och en intern rekrytering. Metrochefen Per Mikael Jensen är en dansk före detta tv-chef. Transcoms färske chef Pablo Sanchez-Lozano är spanjor.

Det internationella inslaget går igen även hos de personer som Cristina Stenbeck använder som rådgivare och som hon har placerat i styrelserna. Intressant är att flera av styrelseledamöterna har investment bank-bakgrund, som David Marcus, Henry Guy, John Hepburn, Donna Cordner, John Shakeshaft, Kent Atkinson, Allen Sangines-Krause och Nigel Cooper.

Bankirinslaget är pikant. Några av dem äger inte aktier i bolagen, eller inte särskilt många aktier, vilket kan tyda på ett begränsat engagemang. De är också rekryterade av Cristina Stenbeck och representerar därför inte direkt minoriteten. Dessutom är investment bankers kända för att göra affärer hit och dit. Kritikerna pekar till exempel på att Tele 2 har ändrat strategi flera gånger. Hanteringen av den eventuella försäljningen av Millicom år 2006 var en annan process som luktade investmentbankirer lång väg. Jan Stenbeck, som jobbat på Morgan Stanley, levde i en värld av investment bankers, men släppte inte in dem i styrelserna.

Särskilt uppseendeväckande är beslutet att tillsätta John Hepburn från Morgan Stanley i Tele 2:s styrelse, eftersom han länge varit konsult i Wallenbergsfären som äger Tele 2:s konkurrent 3. John Hepburn sitter även i en av Wallenbergarnas styrelser, Grand Hotels styrelse, och har bott så mycket på Grand Hotel i Stockholm att han fått en egen maträtt där, en sorts caesarsallad kallad Mr Hepburn sallad. En gång i tiden jobbade han under Jan Stenbeck på investmentbanken Morgan Stanley.

Den av bankirerna som Cristina Stenbeck sägs lyssna mest på är förre Goldman Sachs-direktören Allen Sangines-Krause. Han har lång erfarenhet av att göra affärer i Ryssland, Östeuropa och Latinamerika.

Cristina Stenbeck sägs också ha stort förtroende för Donna Cordner, som är chef för Tele 2 i Ryssland och sitter i Millicoms styrelse. Cordner är också exempel på den andra stora trenden: kvinnor.

Rekryteringen av kvinnor, främst Mia Brunell Livfors som vd för Kinnevik och styrelseledamot i flera sfärbolag samt Torun Litzén som informationsdirektör och styrelseledamot i Transcom, har gjort att det bland de äldre direktörerna i sfären muttrats om “Kvinnevik”. Cristina Stenbeck sägs dock vara meritokrat, högst kompetens vinner, oavsett om den finns hos en kvinna eller en man.

Det dagliga arbetet i Kinnevik sköts i dag av vd Mia Brunell Livfors, ekonomidirektören Mikael Larsson och Christer Simrén, tillika vd i Korsnäs. De tre jobbar tätt ihop, men det är främst Mia Brunell som är bolagets ansikte utåt. Hon träffar analytiker och ägare. Hennes främsta uppgift sägs vara att försvara Cristina Stenbeck, att vara hennes förlängda arm och grindvakt.

Några av de gamla namnen är fortfarande kvar i sfären. Skogsmästaren och säteriägaren Wilhelm Klingspor, vars familj har varit med Stenbecks i decennier, ska ha Cristina Stenbecks öra. Han får alltid höga poäng på utvärderingarna i Kinneviks och Korsnäs styrelser.

En annan av pappans vapendragare som Cristina Stenbeck tagit tillbaka till sfären är Stig Nordin, som nu sitter i styrelsen för Kinnevik och Korsnäs.

I utkanten av sfären är är också Kinneviks förre vd Vigo Carlund kvar. Den ständigt solbrände göteborgaren har varit ett stort stöd för Cristina Stenbeck, men hon sägs samtidigt ha varit lättad när hon kunde rekrytera Mia Brunell Livfors som efterträdare 2006. Vigo Carlund har känt henne sedan hon var liten, han har yviga åsikter om det mesta och han vill bestämma. Han kunde säga saker i stil med “så här har vi alltid gjort” eller “så här skulle Jan ha gjort.” I längden blev det jobbigt att jämföras med sin ytterst specielle far som lyckades knäcka Sveriges tele- och tv-monopol.

Carlund är dock kvar som styrelseledamot i Kinnevik och som ordförande i Tele 2 och Korsnäs. Skogsbolaget sägs Cristina Stenbeck inte kunna så bra och där har Vigo Carlund, som tidigare Korsnäsdirektör, auktoriteten.

Men klassiska Stenbeckdirektörer som Lars-Johan Jarnheimer, Pelle Törnberg och Marc Beuls är nu borta. Cristina Stenbeck sägs inte ha försökt stoppa dem från att lämna sina poster.

Cristina Stenbeck har alltså lyckats ersätta sin fars gamla direktörer med sina egna vapendragare, som är lojala mot henne, inte mot hennes far, mot hans grabbgäng eller mot hennes syskon. Styrelserna är mer som hennes anställda organisationer i stället för representanter för de olika aktieägarna. Det märks att hon är tränad av sin paranoide far. Hur duktiga nykomlingarna är får tiden utvisa, än är de oprövade.

Helt klart är dock att sfären nu är Cristina Stenbecks – inte Jan Stenbecks. Och, ska vi visa, inte heller hennes syskons.

FAMILJEN

I mitten av december 2008 bråkade Hugo Stenbeck med vakterna på Linköping Hockey Clubs hemmaarena och hamnade i fyllecell. Cristina Stenbecks bror lär ha sponsrat klubben med tio miljoner kronor. År 2007 bråkade han i Stockholm två gånger, på Riche respektive Sturecompagniet. Han är också åtalad för att ha använt rastistiska tillmälen mot en mörkhyad vakt vid ett av de tillfällena. Rättegång väntar.

Cristina Stenbeck uppges ha isiga relationer till brodern. När han gifte sig i Sydafrika häromåret ska inget av de tre Stenbecksyskonen ha varit där. Bröderna Hugo och Max var dock i Stockholm tillsammans i november 2008 då Hugo Stenbeck blev intervjuad av DI Weekend.

Syskonrelationer i familjen Stenbeck kan tyckas höra till skvallerfacket men är en högst central fråga för makten över hela bolagssfären. Historien förskräcker. I början på 1980-talet kuppade pappa Jan Stenbeck bort sina systrar Margaretha af Ugglas och Elisabeth Silfverstolpe från makten i sfären. Och om det nu skulle uppstå fiendskap mellan syskonen i denna generation kan det innebära en hel del turbulens.

Jan Stenbeck hade, som nämnts, bestämt att Cristina Stenbeck skulle ta över efter honom. Den förstfödda dottern ska ha varit faderns ögonsten.

Cristina Mayville Stenbeck föddes den 27 september 1977 i New York (mamma Merrill McLeod gick bort 2006). Cristina växte upp på gården Mayville Farm på Long Island (som också gett henne hennes mellannamn). Hon fick göra sfärdebut redan 1996 som 19-åring, då hon valdes in som styrelsesuppleant i familjens dåvarande maktbolag Invik.

Cristina Stenbeck var knappt 25 år, arbetade som marknadsförare på modeföretaget Polo Ralph Lauren i New York och hade funderingar på att ta en MBA vid Insead i Frankrike, då hon fick meddelandet om pappans hjärttack. Vid sidan av maktövertagandet i Kinnevik och de andra noterade bolagen, tog Cristina Stenbeck också kontrollen över de onoterade bolag och stiftelser som var basen i familjens ägande.

I december 2002 tog hon över som ny ordförande i ägarbolaget Emesco AB. Det bolaget kontrolleras i sin tur av en hemlighetsfull trust i Liechtenstein, Sapere Aude, som tillhör de fyra barnen och är ett arv från deras farmor, Märtha. Vid övertagandet valdes också lillebror Hugo, född 1979, och lillasyster Sophie in som suppleanter i Emesco. Tre år senare lämnade Hugo styrelsen, medan Sophie avancerade till ordinarie medlem.

När Cristina Stenbeck tog över gjorde hon snabbt klart för undrande utomstående att Hugo aldrig skulle få någon ledande position i sfären. Han kunde på sin höjd få ta hand om pappas bilar och båtar. Så har han också skött det seglingsprojekt, Victory Challenge, som hans far startade för att vinna tävlingen Americas Cup. Hugo Stenbeck har aldrig fått komma in i något av sfärens bolag. Frågan är vilket intresse han har för att engagera sig i bolagen och om han är beredd att ta strid med sin storasyster.

Vad gälller Sophie Stenbeck så sysslar hon med välgörenhet, bland annat via World Childhood Foundation och Glocal Forum. År 2007 startade hon den egna välgörenhetsfonden Remedee i sin nuvarande hemstad Los Angeles – ett annat tecken på hennes distans till sfären och Cristina Stenbecks roll som mak havare över familjeförmögenheten. Även om Sophie Stenbeck alltså har en formell plats i ägarbolaget, och ett tag hade en post på Metro, stod det tidigt klart att hon inte skulle passera nålsögat.

En särskilt intressant fråga skulle vara om Hugo eller Sophie vill få tillgång till kapital och agerar för att på något sätt lösa upp stiftelsen. Något som talar emot det är de stora summor som barnen får när pappans arv till slut skiftas, uppemot 350 miljoner per barn enligt Affärsvärldens beräkningar för några år sedan.

Syskonens kapitaltörst lär bli en förhandlingsfråga. Att Cristina Stenbeck klarar av även den typen av intrikata lägen visar de problem hon tvingades hantera när det avslöjades att pappan haft ett femte, utomäktenskapligt barn – en son född 1997. Exakt vad som har skett bakom kulisserna med det femte barnet har inte framgått, men av allt att döma har han blivit utköpt från alla Stenbeckintressen. Ett tecken på att arvskiftet i praktiken är klart är att Cristina Stenbeck nu har städat upp bland ägarbolagen runt Emesco och också låtit bolaget börja köpa aktier för första gången sedan hon tog över.

Trots att Hugo och Sophie nu är avhängda talar mycket för att Cristina Stenbeck faktiskt kommer att få sällskap av ett syskon i ledningen av sfären. Redan när hon tog över ansåg hon att lillebror Max hade potential, och enligt Affärsvärldens källor väntas han skolas in i sfären när han pluggat klart. Han är alltså det enda av hennes syskon som klarat hennes hårda krav.

Och helt fel kan det inte vara att få en till ur släkten att lita till. Cristina Stenbeck har nämligen de senaste åren bildat en egen familj som kräver en del tid, även om familjen har full service med barnflickor och städhjälp. I juni i fjol kom hennes första barn, en dotter. Pappa är den brittiske miljonärssonen Alexander Fitzgibbons som driver eventföretaget Fait Accomplit. Paret gifte sig 2005 och Cristina Stenbeck har pratat sig varm om fler barn.

Sammantaget är dock relationen med syskonen Stenbeck relativt stabil och Cristina Stenbeck kan få stöd av Max när det gäller att mota eventuella oönskade förslag från Hugo eller Sophie.

Då är problemen desto större i själva bolagen.

BOLAGEN

Cristina Stenbeck stod nyligen leende och delade ut gratistidningen Metro på Sergels torg i Stockholm tillsammans med tidningskoncernens styrelse, för att uppleva hur det var. Troligen kände stockholmarna inte igen Londonbon, ingen knäppte i alla fall någon bild på henne. När Metro började ges ut i New York år 2004 delade hon även ut tidningen där. Nu drabbas många av hennes bolag av finanskrisen, inklusive älsklingen Metro.

Men låt oss ta det från början. När Jan Stenbeck dog var sfären illa ute. It-bubblan hade brustit i mars år 2000 och den 11 september 2001 flög terroristerna rakt in i World Trade Center i New York.

MTG och Metro knäade under den usla annonskonjunkturen, den tidigare kassakon Korsnäs led av den dåliga skogsmarknaden, Tele 2 hade fast telefoni i Frankrike och Spanien som gick knackigt, och det absolut största innehavet, Millicom, stod i princip vid konkursens rand. De flesta bolagen i gruppen var mer eller mindre glada nykomlingar som inte hade någon större finansiell styrka.

Sfärens dåvarande starke man Vigo Carlund, vd för Kinnevik, förbättrade kassaflöden, stängde ner förlustverksamheter, löste upp korsägande och drog ner på äventyrliga investeringar som portföljbolagen gjort. Millicom omfinansierades, Korsnäs sålde delar av skogen, de dåvarande två investmentbolagen Kinnevik och Invik slogs ihop, ägandet i Millicom och Tele 2 ökade.

Risken drogs ned och balansräkningarna stärktes. Bolagen står därmed mycket starkare nu än i förra krisen.

Vissa applåderar Cristina Stenbecks drag, medan andra anser att sfärandan, att vara expansiv och göra många affärer (gör man fel så gör man om i efterhand) hämmats. Hon anklagas också för att ha varit alltför passiv de senaste åren och Kinneviks substansrabatt (skillnaden mellan värdet på ett investmentbolags investeringar och dess aktiekurs) är runt 30 procent.

Hon gjorde dock inte så mycket åt Metro, som var vildvuxet och hade stora kostnader, bland annat för huvudkontoret som delvis låg i dyra London, där vd Pelle Törnberg bodde. Metros Nordamerikadel blödde och borde ha sålts eller stängts, men ingenting hände. Sfären kunde inte hitta någon köpare och det skulle bli dyrt för Kinnevik att lägga ned, eftersom Metro satt fast i långa kontrakt för lokaler, tryckerier med mera.

Men Cristina Stenbeck fick faktiskt för 1,5 år sedan en propå från norska mediekoncernen Schibstedt om att sälja hela Metrokoncernen, enligt uppgift var det tänka budet värt 10-11 kronor per aktie. Uppenbarligen kunde hon inte skiljas från pappas skapelse. Nu står aktien i cirka 75 öre och Kinnevik utvärderar ett nytt “preliminärt indikativt intresse” från en potentiell köpare.

Lösningen på Metros akuta problem aviserades nyligen: ett kapitaltillskott på 550 miljoner kronor i ett komplicerat upplägg med ett förlagslån och långa köpoptioner, så kallade warrants. Men Metro behöver mer pengar och fortsättning lär följa.

Samtidigt utgör Metro också en försvinnande liten del av Kinneviks portfölj. Cristina Stenbeck sägs ha lagt oproportionerligt mycket tid på bolaget eftersom hon gillar medie- och telekombolagen mest.

Ett betydligt större problem än Metro är att flera av sfärens bolag är aktiva i det skakiga Östeuropa, inklusive Ryssland och Baltikum. Det gäller MTG, Tele 2 samt i viss mån Metro och Transcom.

Även flera av de mindre bolagen har affärer där: det ryska jordbruksbolaget Black Earth Farming, det polska jordbruksbolaget Rolnyvik, det lettiska pelletsföretaget Sia Latgran och det ryska investmentbolaget Kontakt East.

Just nu jobbar Cristina Stenbeck för att klara av situationen i öst och på nya marknader i Latinamerika, Afrika och Asien. Redan tidigare har hon ägnat mycket tid åt resor österut, och till Afrika, för att agera dörröppnare. Hon flyger ekonomiklass eftersom hon är kostnadsmedveten när det gäller bolagen.

Hon har till och med avsagt sig styrelseplatser, bland annat i Transcom, för att få mer tid till dörröppning. Hon håller reda på vilka politiker och tjänstemän som drar i vilka trådar, vilka som är inne och vilka som är ute. Hon har förstått att i många länder görs affärer endast via högsta hönset. På så sätt verkar hon precis som Wallenbergarna, som sedan lång tid tillbaka har ett stort internationellt nätverk.

Och även om hon har dragit ner risken i sfären så kan det komma en del affärer. Korsnäs köpte till exempel lilla Rockhammars bruk förra veckan och Tele 2:s nye vd Harri Koponen är en expansiv frifräsare som kan tänkas köra hårt österut.

MTG gjorde för övrigt en skarpt kritiserad affär när bolaget köpte bulgariska Nova tv dyrt, för nästan 6 miljarder kronor, sommaren 2008, precis innan krisen exploderade. I ett slag förvandlades MTG:s nettokassa på 2,8 miljarder till en nettoskuld på 3,6 miljarder.

Desto mer beröm har Cristina

Stenbeck fått för en annan affär, försäljningen av finansbolaget Invik till isländska Milestone i juni 2007 före finanskrisen.

PERSONEN

Att Cristina Stenbeck gillar medier kan tyckas märkligt, eftersom hon i pressen ofta beskrivs som medieskygg. Hon älskar dock att läsa om sig själv i artiklar där hon beskrivs som duktig och en entreprenör, men blir jättesur när det skrivs något negativt, enligt en av Affärsvärldens källor.

Hon tycker också att det är olustigt med de fotografer, både svenska och brittiska, som tidvis hängt hela dagarna utanför hennes hem i en fashionabel del av London. Att hon är så eftertraktad beror inte bara på att Kinneviks bolag är kända utomlands, familjen har också ett antal bolag i USA där Jan Stenbeck byggde upp ett Mini-Kinnevik.

Hennes inställning till medier fick dock en förklaring när Metro firade tioårsjubileum år 2005. Då fick hon i en intervju frågan om vilket jobb på Metro hon skulle välja: journalist, säljare eller administratör.

– Va, har vi administratörer? Det måste jag tala med Pelle (Törnberg, reds anm) om. Allvarligt talat är det ett lätt val. Jag skulle bli säljare, hela vår grupp handlar om att sälja, sade hon.

På så sätt är hon lik sin far som var sårad över att kallas mediemagnat och såg medieproduktion, journalistisk och publicistik som medel, inte mål, enligt tidningen Journalisten.

I ljuset av det blir det logiskt att sfärens anställda inte får uttala sig om ägarna i medier. Flera som Affärsvärlden fått prata med kollar noga att de inte ska bli citerade, eftersom Cristina Stenbeck inte vill att de pratar om henne. Ingen vill heller säga något negativt, alla väger sina ord noggrant och funderar på vad de kan berätta och inte.

Den bild som träder fram är ändå av en seriös och mycket noggrann ledare. När Cristina Stenbeck träffar svenskar pratar hon bra svenska, men med amerikansk brytning och facktermer på engelska. Men hon pratar sällan svenska i officiella sammanhang, som bolagsstämmor, för att inte göra bort sig.

Flera vittnar också om en hennes naturliga auktoritet. När Cristina Stenbeck sveper in på styrelsemöten i nyshoppade dyra märkeskläder vet alla att det är hon som ytterst har makten. Hon sägs vara kontrollerad, fokuserad och ytterst väl påläst. På mötena lyssnar hon alltid noga på vad alla styrelseledamöter, inklusive fackrepresentanter, har att säga.

I styrelser där hon är ordförande, Kinnevik (där hon tog klubban från Pehr G Gyllenhammar våren 2007) och familjens ägarbolag Emesco, tar hon störst plats och kan bli otålig och driva på om hon tycker att en fråga tuggas för länge. Däremot håller hon en rätt låg profil i de styrelser där hon är ledamot.

Privat skämtar och skrattar Cristina Stenbeck gärna, men hon kan också ha ett häftigt humör. Hon är uppvuxen i lyx och hon är van att få sin vilja igenom även om hon beskrivs som trevlig utan rikemanslater.

Trots att hon är långt mer korrekt än sin far bangar hon inte för att spexa ibland. Hon hade en roll i skämtfilmen om ett sjörövarslag, inspirerad av filmen Pirates of the Caribbean, som MTG visade på stämman 2006.

Dessutom hade hon planer på att ställa upp i en reklamfilm för MTG som inspirerats av thrillern Basic Instinct där Sharon Stone uppträder utan trosor. Själv hade hon dock tänkt ha underbyxorna på. Men vd Hans-Holger Albrecht stoppade projektet. Allt enligt boken Dynastin Stenbeck av Stellan Björk.

Cristina Stenbeck sägs över huvud taget vara rätt lik sin far, även om hon inte har hans faiblesse för excesser, till exempel när det gäller galna upptåg, alkohol och matvanor. Jan Stenbeck åt och drack i princip ihjäl sig.

Cristina driver också sfären på ett helt annat sätt än sin far. Jan Stenbeck agerade operativt och kunde lägga sig i varenda detalj. Han klarade det eftersom han själv hade varit med om att bygga upp företagen, kunde dem utan och innan och visste vilket syfte de tjänade i den större sfärbilden. Cristina Stenbeck agerar i stället i kulisserna via normalt styrelsearbete. Därmed är hon en mer traditionell ägare.

____________________________________________________________________

Cristina Mayville Stenbeck

Född: 27 september 1977 i New York.

Bor: I London

Familj: Mannen Alexander Fitzgibbons och dotter på nio månader.

Utbildning: Privatskolan Green Vale på Long Island. Ekonomexamen från Georgetown University i Washington. Studier i franska på Sorbonne och svenska i Lund

Position: Ordförande Emesco, Kinnevik, styrelsemedlem i flera sfärbolag.

____________________________________________________________________

Noterade kärninnehav

Millicom: Mobiltelefonoperatör i Latinamerika, Afrika och Asien. Ägs till nästan 35 procent.

Tele 2: Mobiltelefonoperatör och bredbandsleverantör som vill expandera österut. Kinnevik äger nästan 46 procent av rösterna och nästan 29 av kapitalet.

MTG: Tv-operatör i Norden och Baltikum genom helägda Viasat, samt största ägare i det ryska noterade tv-bolaget CTC Media. Kinnevik äger knappt 48 procent av rösterna och drygt 15 av kapitalet.

Metro: Gratistidningsbolag aktivt i 20 länder. Kinnevik äger drygt 39 procent av rösterna och drygt 44 av kapitalet i Metro.

Transcom: Callcenter- och inkassoföretag, verksamt i 29 länder. Kinnevik äger nästan 35 procent av rösterna och drygt 17 procent av kapitalet.

Black Earth Farming: Driver jordbruk i Svarta jorden-regionen i sydvästra Ryssland. Handlas på First North. Ägs till 19,5 procent. Den andra storägaren är familjen Lundins Vostok Nafta.

Onoterade innehav

Korsnäs: Skogbolag.

Mellersta Sveriges Lantbruks AB:

Helägt. Här ingår: Rolnyvik som driver två bondgårdar ekologiskt i Polen. Ägs till 100 procent.

Sia Latgran: Tillverkar pellets i Lettland på råvara från Korsnäs. Ägs till

51 procent.

Relevant Traffic: Sysslar med digital försäljning och marknadsföring på internet. Ägs till 97 procent.

Kontakt East: Investerar i internetrelaterade bolag i Ryssland och dess närområde. Just nu består det av ett företag som publicerar tryckta kataloger och sysslar med söktjänster på internet samt ett företag som sysslar med e-handel. Ägs till 49 procent, resten ägs av familjen Lundins Vostok Nafta.

Bayport: Ett afrikanskt mikrokreditföretag där Kinnevik äger en konvertibel.

Familjen har också bolag i USA som ligger utanför Kinnevik. Jan Stenbeck byggde upp ett Mini-Kinnevik i USA.