Ett börsår från dur till moll

När detta skrivs i början av december står Stockholmsbörsen på minus 6 procent hittills i år. Det låter inte särskilt dramatiskt. Mellanår kommer då och då, och 2007 skulle kunna vara ett av dem. Men den beskrivningen stämmer inte riktigt. Det här året har varit kaotiskt. I november noterades rekord i antalet aktietransaktioner på OMX och den genomsnittliga dagliga handeln uppgick till 48 miljarder kronor.

I ett avseende har det här året liknat 2000 eftersom det markerat kulmen på en flerårig och utomordentligt stark uppgång på börsen. När index stagnerade och sedan vände neråt under mars-april 2000 var det ju ett påtagligt trendbrott från det sena 1990-talets goda tider. Läget i dag är dock annorlunda. Börsbolagen – i Sverige och utomlands – är inte alls lika högt värderade som de var då. Vi har haft en bubbelekonomi även denna gång, men den har i huvudsak funnits på kreditmarknaden och inte på aktiemarknaden.

Året började i stor stil. Oron över den amerikanska bostadslånemarknaden fanns med i bilden redan då, men skeendet sågs inte som så allvarligt. Det överskuggades i stället av den starka framtidstron i världsekonomin, de skyhöga råvarupriserna och de väldiga vinster som redovisades av mäklarföretag, private equity-bolag, fondförvaltare och andra finansiella aktörer. I ett sådant klimat kunde till exempel ett oväntat starkt, men knappast spektakulärt, bokslut från Electrolux leda till att aktiekursen steg 20 procent under en och samma dag (den 14 februari).

Under mars började de mörka molnen hopa sig. Dåliga nyheter när det gällde bolånen i USA gjorde att börserna skakade till. På försommaren återupptogs så marschen uppåt.

Även om index skulle fortsätta stiga under juni och större delen av juli är det lätt att se SSAB:s besked den 3 maj om förvärvet av det kanadensiska Ipsco som toppunkten på de senaste årens börsuppgång. Affären var exceptionell i främst två avseenden.

För det första markerade köpet att den försiktighet och teknikfokusering som varit SSAB:s

kännemärke under två decennier ersatts av en offensiv attityd när det gällde att ta affärsrisker.

För det andra visade förvärvet att även ett av börsens finansiellt mest konservativa bolag tagit steget från att vara överkapitaliserat till att få en mer normal balansräkning.

Även om merparten av de 55 miljarder kronor som Ipsco kostade kom ur SSAB:s egna rymliga fickor, genomförde bolaget också en nyemission. 10 miljarder togs in från marknaden i en transaktion som stängde i slutet av augusti, vilket var i grevens tid. Under augusti präglades finansmarknaderna runt om i världen av lätt panik. Likviditeten frös ihop och centralbankerna fick gå in och stabilisera läget. Förskräckta placerare drog ner sitt risktagande och gick ur positioner där man alltjämt kunde realisera vinster. Sedan i somras har SSAB-aktien, som då kostade cirka 260 kronor, blivit en hundralapp billigare.

Under hösten har ju kreditoron fortsatt, förstärkt med en successiv avmattning även i den reala ekonomin. En viss stabilisering märktes i september-oktober. Ericssons chockartade vinstvarning den 16 oktober, som gjorde att en femtedel av bolagets börsvärde försvann över en dag, bidrog till att pessimismen återkom.

Aktiemarknader på andra håll i världen har haft en i de flesta fall klart bättre utveckling än här hemma. New York-börsen står alltjämt på plus, stärkt av den allt svagare dollarn. Även marknader i hårdvalutaländer, som till exempel Londonbörsen, har visat sig vara långt stabilare än Stockholm. Kontrasten kommer inte som någon överraskning för den som kan sin svenska börshistoria. Den svenska aktiemarknaden är en ”hög-beta-marknad”, alltså en marknad som tenderar att svänga mer både uppåt och neråt än andra börser.

Orsakerna är flera. Vi har en stor andel utländska institutioner som ägare till börsbolagen och för dem är Sverige sällan en kärnmarknad utan en del av den finansiella periferin, som placerarna går in i och ut ur med rätt korta intervaller. Det stora inslaget av företag i cykliska branscher gör också att konjunktursvängningarna får större genomslag i Stockholm än på andra håll.

Slutsatsen blir att man inte kan utmåla 2007 som ett svart börsår. Turbulent har det varit, men knappast genommörkt. Undantaget är vissa sektorer, framför allt banker och andra finansföretag. Där har kursfallen varit dramatiska i både Sverige och utomlands.

Ett viktigt skäl till att de internationella börserna förblivit stabila är att tillväxtmarknaderna visat sig vara så starka. Under 2007 har den internationella diversifiering av portföljerna som många svenska placerare – allt från småsparare till AP-fonder – genomfört på senare år till slut givit utdelning. Detta hänger nära samman med att balansen i världsekonomin skiftar snabbt. I slutet av 1990-talet svarade Asien för 30 procent av det globala produktionsvärdet. I år är siffran 37 procent.

En konsekvens av lågkostnadsländernas ökade vikt i den globala ekonomin är att vinstandelen växer på bekostnad av lönerna. I USA har till exempel vinsternas andel av BNP inte varit så hög som den är nu sedan i slutet av 1960-talet. Förädlingsvärdet flyttas alltså successivt över från löntagarna till näringslivet, vilket bidrar till att börsbolagen får en fortsatt god utveckling.

Samtidigt ska sägas att lönsamheten i vissa av de svenska noterade bolagen började stagnera under hösten. Inbromsningen skedde dock från en mycket hög nivå och värderingarna är, som sagts, inte särskilt höga.

Om man anlägger ett aktiemarknadshistoriskt perspektiv och tittar tio år tillbaka leder det här till att 2007 faktiskt ändå får betraktas som ett mellanår. Det är ju inte rimligt att jämföra året med 2000 då en skyhögt värderad börs föll med över 10 procent. 2007 har inte heller kännetecknats av en tydlig trend som var rådande under åren 1996, 1997, 1999, 2002, 2003, 2005 och 2006. Under alla dessa år steg eller sjönk Stockholmsbörsen med 20 procent eller mer.

I stället är 1998 det år som påminner mest om 2007. Då stängde börsen på plus tio procent efter en höstlig kalabalik med Asienkris och statsbankrutt i Ryssland. Det är en intressant tillfällighet att det är just börserna i dessa regioner som har uppvisat den största stabiliteten under 2007.