Europas nya stjärnskott

För 20 år sedan var Wien en liten gråtrist avkrok i Västeuropa med ryggen mot järnridån. Den stolta staden som hade byggts för att vara det habsburgska kejsardömets huvudstad var för stor för det lilla landet som blivit kvar. Straussmusik och den lättsamma charmen är nostalgiska förbindelselänkar till glansdagarna.

Då kunde man nästan vänta sig att se svartabörshajen Harry Lime, den tredje mannen, hoppa av en spårvagn och försvinna in i skuggorna. (Gammal cittramusik skulle i så fall sippra ur ett öppet fönster.)

Nu lyser Wien. Det är inte bara den strålande brittsommarsolen som värmer österrikarna i dessa dagar. Den ekonomiska utvecklingen har fullkomligt exploderat. Numera är Österrike EU:s fjärde rikaste land räknat i köpkraftsparitet, 29 procent över snittet för de 27 nuvarande länderna 2006. Sverige var sjua på 21 procent. Arbetslösheten ligger på låga 4,3 procent.

Rikedomen bländar ögonen när man vandrar på stadens gator. Lyxbilar glider runt och extremt exklusiva takvåningar byggs mitt i staden.

Norr om Donaufloden har en helt ny kontorsstadsdel växt upp från ingenting på 15 år, Donaucity. Bostäder byggs i rasande takt. Inflyttningen går så snabbt att det saknas skolor och barnen får nu bussas till andra stadsdelar.

Österrike är den största vinnaren på Berlinmurens fall bland västländerna, enligt österriska industriförbundet Industriellenvereinigung, IV. Från 1992 fram till EU:s stora utvidgning med åtta östeuropeiska länder 2004 ökade Österrikes BNP med 0,2 procentenheter extra varje år tack vare öppnandet av marknaderna i öst, enligt forskningsinstitutet Wifo i Wien.

Länderna i öst växte kraftigt under övergången till marknadsekonomi inför EU-inträdet, men har ökat takten sedan de blev fullvärdiga medlemmar. Uppväxlingen beror inte bara på högkonjunkturen. Utvecklingen i före detta Jugoslavien försenades av kriget där, men kommer nu starkt. (Slovenien, som undvek kriget, är undantaget.)

Men österrikarna har varit misstänksamma mot utvidgningen och har trott att det skulle innebära massinvandring från öst. Österrike är ett av fem EU-länder i väst som fortfarande har kvar övergångsregler som hindrar arbetskraftsinvandring från de nya länderna.

Därför har industriförbundet IV beräknat att den positiva effekten av EU-utvidgningen motsvarar 655 euro per år för varje medborgare, från spädbarn till pensionärer. Betydelsen för Österrikes ekonomi av handeln med 19 central- och östeuropeiska grannar har ökat från 5 procent av BNP 1991 till 13 procent 2005.

Den gamla huvudstaden Wien är den naturliga centralpunkten i regionen. Det geografiska läget är en fördel. Bra kommunikationer är en annan. Men nästan viktigare är de historiska och kulturella banden. Ta en titt i Wiens telefonkatalog. Många namn är slaviska eller ungerska. Kanske kom de nyligen eller också har de bott i Wien i generationer. Under kejsartiden drog huvudstaden naturligt till sig folk från provinserna. En riktig wienare ska alltid ha böhmiska farföräldrar och ungerska morföräldrar, sägs det.

Arvet från den habsburgska eran ger en samhörighetskänsla. Det är goda minnen bortom kommunistiska och nazistiska diktaturer, när länderna vill återinträda i Europa. (Att de vill kallas Centraleuropa och inte Östeuropa är en viktig markering.)

Österrike fanns där som fungerande västekonomi, redo när grannarna skulle omvandlas. Man hade goda kunskaper om regionen som kunde användas.

Österrikiska banker var mycket snabba med att bygga upp ett kontorsnät i öst, som sedan fanns på plats när företagen kom. Erste Bank köpte tio banker på tio år. Bank Austria-Creditanstalt, som nu ingår i Uni Credit, är största bank i Bosnien-Herzegovina, Bulgarien, Kroatien och Polen, och bland de fem största i Tjeckien, Rumänien, Serbien, Slovakien och Slovenien.

Österrikiska företag som Telekom Austria och byggföretagen Strabag och Alpine Mayreder tillhör de största investerarna i regionen. Trots att Tyskland är tio gånger så stort som Österrike, ligger österrikarna oftast i topp. Österrikiska företag visar rekordvinster, till stor del tack vare enorma investeringar utomlands, särskilt i österled.

Kontakterna är numera mycket intensiva. Om man sätter sig ett slag på ett av Wiens berömda kaféer och spejar ut på trafiken ser man att det vimlar av bilar med registreringsnummer från Tjeckien, Ungern, Slovakien och Polen. Bratislava ligger 60 kilometer bort. Wienarna går till tandläkaren i Ungern, där de är mycket billigare.

Mer än tusen utländska företag samordnar sin verksamhet för Central- och Östeuropa från Österrike. Det är företag som IBM, Coca-Cola, Henkel och Siemens, men även många små. Wien har också blivit basen för regionens stora internationella konsulter, finansmän och advokater. En välmående expat-koloni växer allt mer. Kinesiska staten börjar nästa år bygga en teknologipark i Wien.

Men det är alls inte för sent för svenska företag. Vid ett besök på Exportrådets kontor på centralt belägna Wipplingerstrasse är handelssekreteraren Mats Bergman mycket entusiastisk över möjligheterna. Just nu lanserar Exportrådet Österrike som knutpunkt för Balkan, inklusive kungabesök och näringslivsdelegation i november. Det är bråda tider på kontoret med förberedelserna.

– Man ska se det som en region, med Wien som naturlig utgångspunkt. Staden är det ekonomiska centrumet med en väl fungerande ekonomisk struktur och bekväm bas att utgå från. De andra länderna är mindre utvecklade men med mycket god tillväxt att satsa på, säger Mats Bergman. Han nämner belysningsföretaget Fagerhult som ett exempel på en sådan strategi.

– De är tillväxtländer med stor potential. Vissa har hunnit längre. I Kroatien finns fortfarande stora marknadsluckor. Kommer man dit och sätter sig så har man marknaden.

Lite avundsjukt påpekar han att andra länders företagare, som danskar, har varit kvickare än svenskar på Balkan. Men det kan man ta igen.

Att skaffa sig en adress i Wien och referenser från den österrikiska marknaden är en bra väg till andra marknader. Det är en bra väg in i den centraleuropeiska affärskulturen också.

Som svensk ska man nog utrusta sig med tålamod, diplomatisk takt och mer formella kontrakt än ett handslag. Österrike är konservativare och mer hierarkiskt. Titlar är viktiga och man ska använda “Herr Professor Doktor”. Byråkratin är fortfarande mycket tung. Det var ju den habsburgska byråkratin vid försäkringskassan i Prag som inspirerade Franz Kafka till hans surrealistiska mardröm.

Korporatismen har gamla rötter i Österrike. Näringslivet är mer politiserat. Kontakter och nätverk är mycket viktiga. Som svensk får man hålla reda på politiska färger på organisationer och företag, om de är röda, svarta eller av annan färg, men inte blanda sig i som utlänning, råder Mats Bergman.

– Vi svenskar ska sälja på bra kvalitet, starka varumärken och bra marknadsföring.

Bland fördelarna med korporatismen är att företag och fack har kunnat se till att lönerna har ökat under produktivitetsförbättringarna. Eftersom produktiviteten har ökat ännu mer har Österrike stärkt sin internationella konkurrenskraft.

Man hinner knappt lämna Wien innan man är framme i grannländerna, påpekar Mats Bergman. Det är bara att välja huvudstad på vägskyltarna. Det tar 40 minuter till Bratislava, två timmar till både Budapest och Ljubljana, tre och en halv till Prag och fyra timmar till Zagreb.

BENGT LJUNG