Exportmaskinen

I stort sett varenda svenskt industriföretag som redogör för sin syn på framtiden upprepar samma mantra: »Den avmattning som vi nu ser i USA ska kompenseras med en förstärkning av våra positioner i Europa och Asien«.

Att svenska företag helt skulle kunna klara sig undan den avmattning i världskonjunkturen som vi ser nu är kanske en alltför from förhoppning. Däremot finns goda möjligheter att exportföretagen kan överträffa de pessimistiska spådomar som idag förs fram.

Sveriges ekonomi är på många sätt väl rustad för att möta en internationell konjunkturavmattning tack vare kraftigt stigande reallöner, stabila statsfinanser, låg ränta och låg arbetslöshet.

Men om det ser rätt stabilt ut på den inhemska marknaden är det betydligt mer osäkert hur omvärlden utvecklas. Sveriges ekonomi är trots allt en av de mest exportberoende i världen – exportandelen av BNP uppgår numera till närmare 40 procent att jämföra med de cirka 25 procent som gällde innan krisåren i början av 1990-talet.

Om man väljer att se den nuvarande globala nedgången ur ett mer normalt konjunkturperspektiv ligger det nära till hands att jämföra med ett annat besvärligt år, nämligen 1995. Även då utvecklades världens BNP relativt svagt. Detta år steg svensk varuexport likväl med drygt 14 procent. Att svenska företag lyckades så bra kan främst tillskrivas den undervärderade kronan. Mätt med ett handelsvägt index låg kronkursen som lägst på 136, vilket endast är obetydligt svagare än dagens nivå på 134.

Plus sju procent

Att den svenska exportindustrin ska klara sig bra även denna gång är en syn som även delas av exempelvis konjunkturinstitutet (KI) och riksbanken. Exempelvis räknar KI med att den svenska varuexporten ökar med närmare sju procent i år. Det är förvisso betydligt lägre än förra årets 10,7 procent, men ur ett längre historiskt perspektiv måste det ändå ses som en anmärkningsvärt stark siffra. Dessutom räknar inte KI med att svensk industri ska lyckas kapa åt sig några större marknadsandelar utan ligger på modesta 0,3 procent i andelstillväxt. Detta kan jämföras med marknadsandelstillväxten 1995 som var 4,7 procent på de viktigaste exportmarknaderna. Så ur den aspekten kan det sägas att det finns en betryggande säkerhetsmarginal i KI-prognosen. Som ett räkneexempel kan motsvarande andelstillväxt läggas på nuvarande prognos, och då hamnar exportuppgången på 11,3 procent, vilket till och med är högre än i fjol.

Nu kan inte ett år utan vidare jämföras med ett annat. Förutsättningarna skiljer sig åt i flera avseenden. Det handlar till exempel om hur företagen prioriterar mellan att ta marknadsandelar eller höja vinsten, men också om hur en svagare kronkurs slår på kostnadssidan. Många företag har en stor andel importvaror i sin produktion, så nettoeffekten av en kronförsvagning kan för deras del bli försumbar. För industrin som helhet är det dock självklart att nettot blir positivt. Vi importerar ju knappast varor för att sedan sälja dessa vidare till ett lägre pris.

Svaga kronan jackpot

Hur ser då möjligheterna ut för exportsektorn att klara en real tillväxt på sju procent eller däröver? I det stora hela måste möjligheterna bedömas som ljusa, även om vissa delbranscher kommer att ha betydligt större svårigheter än andra.

Det mesta talar för att svensk basindustri borde klara den nuvarande nedgången relativt bra. Än så länge är det bara i USA som efterfrågan på stål sjunkit dramatiskt och för massa- och pappersindustrin är den svaga kronan något av en jackpot. Råvaran är till stora delar inhemsk medan avsalupriserna oftast är satta i dollar. Priset på massa har förvisso sjunkit kraftigt under senare tid och ligger nu på cirka 620 dollar per ton, men samtidigt ligger »break-even« för produktionen under 400 dollar för de svenska massaproducenterna. För pappersindustrin ser efterfråge- och prisbilden mer stabil ut. Inplanerade produktionsstopp för att hålla uppe prisnivåerna är också något som svenska företag har lättare att klara med sina feta marginaler.

Under i stort sett hela 1990-talet har Ericsson legat bakom en stor del av tillväxten i verkstadsindustrin, inte bara genom att vara en formidabel exportmotor utan också genom att generera en omfattande inhemsk efterfrågan. Tyvärr ter det sig i dagsläget omöjligt att göra en meningsfull prognos över Ericssons verksamhet. Men även Ericssonledningen – som av uppenbara skäl strävar efter att hålla nere förväntningarna – räknar med en tillväxt på infrastruktursidan på cirka tio procent i år. Om Ericsson skulle lyckas försvara sin marknadsandel betyder det givetvis att tillväxten hamnar på samma nivå som marknaden.

För att återigen dra parallellen till 1995 så låg dessutom de flesta andra verkstadsbranscher betydligt över tio procents tillväxt när siffrorna för detta år summerades. En brasklapp måste dock läggas in för fordonsindustrins möjligheter att kopiera bedriften, då man efter några goda år har upplevt kraftiga nedgångar i både USA och Västeuropa.

För konsumtionsvaruindustrin är läget delvis annorlunda. Dels är verksamheterna ofta betydligt mer hemmamarknadsorienterade; dels är efterfrågan inte så styrd av konjunkturen som i många andra näringar. Läkemedelssektorn är en typisk bransch som inte påverkas så mycket av tillfälliga konjunktursvängningar. Även livsmedelsindustrin har hållit emot bra i den senaste tidens turbulens, ett skäl kan givetvis vara djursjukdomarna som grasserar ute i Europa.

Dessvärre är det inte helt enkelt att översätta en positiv exportutveckling till stigande börskurser. Många av de dominerande svenska bolagen har mycket av sin produktion utanför Sveriges gränser och kan av naturliga skäl inte dra full fördel av en svagare krona. Ett typiskt exempel på detta är Electrolux som endast har drygt nio procent av sin produktion i Sverige.

Finns det då ingen risk för en kollaps på exportmarknaden? Visst kan man resonera i den riktningen. Faktum är att kronan länge varit undervärderad. Trots detta har orderingången i de flesta branscher sjunkit under senare tid. Om det skulle visa sig att tendensen håller i sig så blir den självklara slutsatsen inte att svensk industri förlorar marknadsandelar, utan att den internationella konjunkturen befinner sig i ett betydligt sämre skick än även den mest pessimistiske prognosmakare i dagsläget dristar sig till att förutskicka. I så fall – men först då – är det läge att skruva ner förväntningarna ordentligt.