Farliga snabbväxare

Affärsvärlden har tidigare skrivit att placerare bör se upp med Östeuropafonder (se ”Östeuropa ny bubbla”). Risken är att fondsparare gör samma misstag som med Asienfonder för några år sedan, köper på toppen.

Asienfonder har ända sedan hösten 1993 varit den typ av utlandsfond som svenska folket placerar mest pengar i. Mest extrem var situationen i december 1993. Då stod Asienfonderna för 28 procent av kapitalet i de svenska fondföretagens utlandsfonder. Och trots att värdeutvecklingen de senaste tre åren har varit en besvikelse har fondspararna inte misströstat. Andelen har minskat till 21 procent, men fortfarande finns över tio miljarder kronor i Asienfonderna (se tabell i den tryckta tidningen, nummer 11/1997 sidan PP 3).

En detaljerad genomgång av hur pengarna fördelar sig mellan de svenska fondföretagens 21 Asienfonder finns i förra veckans »Tema 500 fonder« i Affärsvärlden. Där finns också uppgifter om hur mycket fondförmögenheten ändrats de senaste två och fyra åren.

Även andra fondtyper har vuxit extremt i storlek de senaste åren. Störst är förändringen för Nordenfonder. För fyra år sedan hade de svenska fondföretagen 16 Nordenfonder, men de innehöll tillsammans bara 283 miljoner kronor. Vid årsskiftet hade kapitalet vuxit till drygt åtta miljarder.

Troligen har många fondsparare som för första gången investerar utanför Sverige valt att börja med våra nordiska grannländer. Kanske spelar det också in att många svenska fondföretag lyckats bra jämfört med index med sina Nordenfonder.

En annan delförklaring är att fondförmögenheten både påverkas av insättningar och av värdeutvecklingen på innehaven. De nordiska börserna har haft större värdeökningar än de flesta andra börser de senaste fyra åren, i snitt +139 procent. Förutom att innehaven därmed ökat ovanligt mycket i värde, är det många fondsparare som väljer fonder med bra historisk utveckling.

En annan förklaring är att Nordbanken bytte inriktning på sin gamla Aktiesparfond och i mars 1994 slog ihop den med sin Nordenfond. Det tillförde drygt två miljarder kronor. Men även med hänsyn till detta har Nordenfonderna tjugofaldigat sin samlade fondförmögenhet på fyra år.

En fondtyp som vuxit nästan lika snabbt är småbolagsfonder som investerar i Sverige. På fyra år har det förvaltade kapitalet ökat från 295 miljoner kronor till nästan sex miljarder. Störst är fortfarande S-E-Bankens Småbolagsfond, som ökat från 216 miljoner till drygt tre miljarder kronor. Fortfarande dominerar dock de normala Sverigefonderna helt, de innehöll vid årsskiftet över 120 miljarder kronor.

Den näst största fondtypen är numera 1/3-fonderna (blandfonder som investerar jämt fördelat mellan svenska aktier, utländska aktier och räntebärande). De har ökat från 1,7 miljarder kronor till 18 miljarder kronor på fyra år.

Att en fondtyp ökar volymen kraftigt är dock inte alls bra för kunderna. Enkel matematik visar att det blir svårare för förvaltaren att lyckas bra och detta styrks nu alltså av USA-statistik från Morningstar som visar att de mest populära fonderna nästan alltid får stryk av de minst populära (se ”Välj de minst populära fonderna”).