Finnkamp i styrelserummen

”Jag trodde jag sysslade med business, istället hamnade jag i svensk politik.”

Tapio Hintikka skrädde inte orden när han för några veckor sedan abrupt fick sparken från ordförandeposten i Telia Sonera.

På den svenska sidan var man lika oförsonlig:

– Han agerar som en general som leder en armé. Det har varit en ohållbar situation med en ordförande som inte är lyhörd, som inte förstår att beslut måste förankras och som inte lett arbetet demokratiskt, dundrade Berith Westman, facklig representant i Telia Soneras styrelse.

Svenska styrelseledamöter vittnade om bristande underlag inför beslut, lågt i tak och hur Tapio Hintikka mer meddelade olika beslut än diskusterade dem. I Finland var tongångarna upprörda över Hintikkas avpollettering. ”Finland-Sverige landskampen i Telia Sonera går mot svensk utklassningsseger. Den svenska staten tacklade mot överenskommelsen ut styrelsens toppman Tapio Hintikka”, skrev den finska kvällstidningen Ilta-Sanomat.

Den finska frustrationen blev nyligen tydlig även under styrelseturerna i Skandia. Den krisande sparjätten lyckades trots hårt tryck utifrån inte enas om en ny ordförande. När Sampos vd Björn Wahlroos tvingades lämna ordförandestolen i nomineringskommittén ironiserade han om den svenska samförståndskulturen.

– I Sverige måste man tydligen prata med en enorm massa människor som ska vara eniga för att man ska kunna nominera någon till en styrelse.

Bilden av konflikterna tyder på något som kan beskrivas som en klassisk kulturkrock mellan svenskt och finskt management. Och bland de företagsledare, styrelseproffs och industrimän som varit med i många år – både på den svenska och finska sidan – skriver många under på att det finns skillnader.

– Det är inte så mycket givande och tagande på ett finskt styrelsemöte utan mer ”nu gör vi så här”. Svenskar gillar inte den stilen. Här tycker vi:

”Låt oss ta en kopp kaffe till och ett wienerbröd så löser vi det här”, säger Jacob Palmstierna, en av arkitekterna bakom sammanslagningen av Nordbanken och Merita och tidigare styrelseledamot i finsk-svenska Avesta Polarit.

– Finnar skapar problem med sin auktoritära stil och svenskar skapar frustration på den finska sidan genom att prata mycket och handla lite, så är det, det märkte vi i Nordea.

Den finska auktoritära traditionen ställs mot den svenska konsensusmodellen där samförståndet står i centrum. Om 9 av 10 i en svensk ledningsgrupp tycker likadant, läggs mycket tid på att övertyga den tionde. I Finland är det chefen som bestämmer.

Där är det viktiga att inte tveka eller dra ut på beslutet.

– Beslut i Sverige är en grupprocess där det i efterhand är svårt att veta vem som har ansvaret för beslutet. Snabbhet, tydlighet och prestation är målen i finskt beslutsfattande, medan motivering och förankring är nyckelorden i Sverige, säger Matti Lehti, vd i it-konsulten Tieto Enator.

Förklaringarna till de kulturella skillnaderna är många. En är historien; det finska näringslivet har präglats av kriser som ligger ganska nära i tiden, som kriget och den mycket djupa lågkonjunkturen i början av 90-talet. Att det finska näringslivet fortfarande är ganska slutet är en annan. En tredje är språket.

– Svenskan är mer anpassad för långa utläggningar, medan finskan är mer sparsmakad, säger Hans Dalborg, ordförande i Nordea som själv lärt sig finska men som dock tycker att den finska bilden av svensk velighet är lite överdriven.

– I en finsk tv-intervju sa reportern: Ni svenskar bara pratar och pratar. Då sa jag, visst, vi har pratat ihop ett Asea, Astra, Ericsson, Electrolux, Volvo och så vidare.

Men, det faktum att det existerar skillnader mellan kulturerna ska egentligen inte behöva ha någon betydelse. Det hävdar en av Finlands mest erfarna industriledare, Georg Ehrnrooth, ordförande i Assa Abloy, en av de svensk-finska fusioner som ses som lyckade, och som har många års erfarenhet av styrelsearbete i Sverige.

– Jag har sett väldigt mycket av den här typen av skriverier nu senast efter Telia Sonera men jag är inte benägen att instämma i pessimistkören. Jag är förvånad över att man tillmäter de kulturella skillnaderna så stor vikt. Det är att förenkla problemet.

I stället, menar han, ligger problemen ofta på en helt annan nivå.

– I många fall har de misslyckanden vi sett berott på att ägare och huvudgrupper inte har gått igenom och gjort klart för sig vad man vill göra med företaget, hur det ska utvecklas och åt vilket håll man är på väg. I sådana lägen blir ledamöterna i styrelsen partsrepresentanter i stället för att verka för det som är bäst för företaget. Det säger sig självt att det ökar risken för att man gör dåliga affärer. Kulturkrockar säger mer om bolagen där de uppstår än om själva de nationella kulturerna.

Mot den bakgrunden är det också lätt att se att det är i ”skarpa lägen” skillnaderna går från just skillnader till problem. Att det hettat till i toppen på just Telia Sonera och Skandia är inte konstigt. Skandia befinner sig i djup kris och Telia Sonera står inför vägvalet att bli en kassako eller gå vidare med nya stora företagsköp. Och då ställs skillnaderna på sin spets.

– Det svenska sättet att fatta beslut passar bäst i medgång, medan i kristider eller vid stora avgöranden måste man gå snabbt fram. Annars riskerar man att tappa möjligheter eller i värsta fall äventyra hela bolaget, säger Matti Lehti.

– Ju större fråga, desto längre tid tar den svenska modellen. Problemet är att man i de lägena har som störst tidspress, säger Matti Lehti och menar att de största slitningarna i Tieto Enator uppstod när bolaget tvingades dra ner under lågkonjunkturen.
Claes Dahlbäck, ordförande i Stora Enso, håller delvis med.

– Finnar skjuter mer från höften medan svenskar kanske analyserar mer. Men det svenska sättet att förankra gör också att genomförandet går snabbare eftersom alla är med, så slutresultatet blir nog det samma.

Han tycker att den snabbare stilen är bra när man ska göra affärer:

– På 20 procent av tiden fattar man ofta 80 procent av besluten. Marginalnyttan att ta det där extra varvet är ofta ganska liten, säger han.

Sedan sammanslagningen av Nordea och Merita har affärerna över svensk-finska gränsen avlöst varandra, fusionen mellan Stora och Enso, Parteks köp av Kalmar, sammanslagningen av Cloetta och Fazer, Telia och Sonera, bildandet av If och nu senast börsaffären mellan OM och HEX. Det har inte alltid gått smärtfritt och när flera av dessa bolag nu står inför stora beslut lär kulturskillnaderna ställas på sin spets – och risken för konflikter bli uppenbar.

Både i fallet Stora Enso och Telia Sonera hänger besluten i luften om huruvida bolagen ska ut på nya förvärvsturnéer. I det känsligaste läget befinner sig kanske OM Hex där två olika kulturer ska smälta samman. Att finnen Jukka Ruuska blev chef över de sammanslagna börserna lär inte ha setts med blida ögon i den svenska organisationen.

Och framtiden då? Läge för vild panik bland de andra ägarna så fort en finländsk ägare gör entré i ett svenskt bolag? Eller att alla svensk-finska fusioner eller förvärv döms ut redan efter första pressmeddelandet? Nej, mycket talar för att de problem som funnits kommer att slipas bort med tiden.

– I takt med att företagen blir större och mer internationella konvergerar de nordiska stilarna mer och mer, vilket vi märkt i Nordea. I dag tror jag att svårigheter att förstå varandra beror mer på individer än kulturella skillnader, säger Hans Dalborg.

Ragnhild Wiborg, förvaltare på Odin Fonder med utblick över hela Norden, tycker sig ha sett en förändring till det bättre bara under de senaste två tre åren.

– Jag tror att skillnaderna kommer minska gradvis, bland annat på grund av att det finska näringslivet, som i dag generellt har en högre genomsnittsålder än det svenska, förnyas rent personmässigt.

Hon får medhåll från Bernt Magnusson, ordförande i Skandia, som har stor erfarenhet av svensk-finska samarbeten efter bland annat 14 år i styrelsen för Nordea.

– Alla delar av näringslivet – språk, praxis, juridiska bestämmelser – går mot harmonisering. I de styrelser jag sitter tänker jag inte längre på nationaliteten. Det här är en utveckling som går fort nu. Jag har svårt att se att den klockan skulle vridas tillbaka.

Och även om svenskar och finnar ibland ryker ihop så ska det ställas i relation till att det kanske är det framgångsrikaste gränsöverskridande samarbetet i Norden.

– Generellt sett jobbar finnar och svenskar väldigt bra ihop. Svenska företags affärer med Finland är i regel succéer. Värre är det med Danmark och Norge. Hårdraget kan man säga att danskarna oftast lurar oss medan norrmän inte gillar svenskar, säger Jacob Palmstierna.

Debatten ska även relateras till att både Sverige och Finland är för små länder, med för små hemmamarknader, för att bråka med varandra.

– Man kan vända på det och säga att den här debatten om kulturskillnader är farligare än själva skillnaderna, säger Georg Ehrnrooth.

– Om man förstorar dem, och därmed skapar en bild av att inte ens Sverige och Finland kan samarbeta, hur ska det då gå för oss att samarbeta med andra ute i den stora världen? Det ligger ett stort ansvar på företagens ledningar, styrelser och ägare att se till att de ändå ganska små skillnader som finns inte tillåts utvecklas till stora kulturskillnader.

_______________________

SVERIGE MÖTTE FINLAND
2004 Sampo – If: Sampo köper resterande del av If från Skandia och norska Storebrands skadeförsäkringsverksamheter.
Bolaget bildades 1999, Sampo delägare 2002.

2003 OM – HEX: OM, som äger Stockholmsbörsen, slås samman med Helsingforsbörsens ägare HEX.

2003 Boliden – Outokumpu: Boliden köper Outokumpus gruv- och smältverksenheter och säljer verksamheterna Fabrication och Teknikförsäljning till Outokumpu 2003.

2002 Telia – Sonera: Telia slås samman med Sonera, tar namnet Telia Sonera.

2001 Avesta Sheffield – Outokumpu:
Avesta Sheffield går samman med Outokumpu 2001, tar namnet Avesta Polarit.

2001 Fortum: Stockholms stad säljer Birka Energi till Fortum.

2000 Cloetta – Fazer: Sötsaksbolaget Cloetta slås samman med konkurrenten Fazer.

1999 Tieto – Enator: It-konsulten Enator går samman med Tieto.

1998 Stora – Enso: Skogsbolagen Stora Kopparberg och Enso går samman.

1997 Nordbanken – Meritabanken: Meritabanken slås samman med Nordbanken, tar namnet Nordea år 2000.

1994 Assa – Abloy: Låsbolaget Assa, avknoppat från Securitas, fusioneras med finska Abloy.