Fler inspektörer behövs

Efter de senaste decenniernas bank- och finanskriser har tillsynsmyndigheterna, som samarbetar i den så kallade Baselkommittén, haft skäl att fundera på vad som kan göras för att öka stabiliteten och begränsa kreditriskerna i banksystemet. Ett viktigt steg togs 1988 med kapitaltäckningsreglerna, som fastställde ett lägsta riskvägt solvenskrav. För några år sedan kompletterades systemet med motsvarande regler för marknadsrisker.

Men utvecklingen på finansmarknaden går vidare i rasande fart och nya finansiella instrument får ökad spridning. Med tiden har reglerna från 1988 framstått som ett alltför trubbigt instrument som inte alltid speglar de verkliga riskerna. En arbetsgrupp inom Baselkommittén har under ledning av Claes Norgren, den svenska finansinspektionens chef, arbetat fram ett förslag till ett nytt utvecklat system för kapitaltäckning. Baselkommittén hoppas att de nya reglerna ska kunna införas från år 2004.

En nyhet är att för första gången även operativa risker omfattas av kapitaltäckningsregler, till exempel risken för datahaverier eller bedrägerier. Men huvudsakligen innebär nyordningen ett mer flexibelt system för att mäta riskerna.

Syftet är inte att kapitalkravet på bankerna totalt sett ska öka, men för enskilda institut kan det bli fråga om både lägre och högre kapitalkrav till följd av det nya systemet. En poäng med de föreslagna reglerna är att bankerna själva får möjlighet att utveckla egna system för att mäta kreditriskerna. Här kan man ana en växande marknad för externa kreditvärderingsinstitut som Moody’s och Standard & Poor’s. Det finns klara incitament för en enskild bank att förbättra riskhanteringen, eftersom det kan leda till lägre kapitalkrav på banken. Om, å andra sidan, riskhanteringen anses undermålig kan tillsynsmyndigheten lägga på banken ett större kapitalkrav.

Med ökad uppmärksamhet på riskmätning blir förhoppningsvis också prissättningen på krediter bättre riskanpassad än tidigare. På den punkten har det funnits brister, vilket bland annat visade sig under den svenska bankkrisen för tio år sedan.

Samtidigt är det meningen att genomlysningen ska förbättras så att marknaden får en tydligare bild av risknivån i de enskilda instituten. Det kommer därför att ställas stora krav på bankerna att i bland annat årsredovisningarna redogöra för hur de mäter och hanterar riskerna.

De nya reglerna ger med andra ord stora frihetsgrader för bankerna. Om det ska vara trovärdigt ställer det höga krav på tillsynsmyndigheterna. Arbetsgruppen sticker inte under stol med att det kommer att krävas större resurser om myndigheterna ska kunna övervaka riskerna och ingripa på ett tidigt stadium. Frågan är väl om regeringar och parlament är beredda att låta myndigheterna få anställa de inspektörer som krävs.