Flygskam räcker inte långt

Tänk om var och en av oss kunde få en klar och tydlig handlingsplan på hur vi ska prioritera och agera för att skapa ett hållbart samhälle och rädda miljön globalt. En lista över vad vi ska sluta med och en över vad vi ska ersätta eller börja med istället. Så enkelt och skönt det hade varit. Jag är dessutom övertygad om att majoriteten av svenska folket skulle anstränga sig för att göra rätt.

Tyvärr är det inte enkelt. Utan tvärtom mycket komplext. Det är dessutom så att det som vi som konsumenter kan göra själva inte får särskilt stor effekt. Nu vet jag att jag provocerar och att det är en hel del läsare som blir upprörda. Jag har pratat och skrivit om hur vi ska agera tidigare och får då alltid reaktioner från besvikna och arga personer eller till och med från dem som hotar mig. Det är en mycket känslig fråga och jag uppfattar det som att de som är argast är de som är allra mest ambitiösa och absolut vill göra rätt.

Det är bra att människor är engagerade och självklart ska var och en av oss göra allt vi kan för att bidra på bästa sätt. Men vi kommer tyvärr inte tillrätta med de globala utmaningarna för klimatet genom att ändra svenska folkets konsumtionsbeteende. Inte heller genom att skapa rädsla och panikåtgärder. Det behövs mycket mer, vilket jag skrivit om här tidigare. En bra jämförelse är att om man ska lyckas i orientering är det klokt att lägga lite tid på att läsa kartan inledningsvis. Att irra omkring i panik leder ofta till felinvesterad tid och till slöseri med kraft och energi. Detsamma gäller klimatet. Att redan från början välja rätt prioriteringar är mycket viktigt då tiden utmanar oss. Att göra saker som ger oss själva sinnesfrid för att vi på pappret kan stämpla oss som hållbara för att vi till exempel inte flyger, inte äter kött eller för att vi sparar grönt kan vara direkt kontraproduktivt om vi nöjer oss med det när det finns andra åtgärder som får större effekt. Att flyga för att övertyga de som har makt att till exempel rädda regnskogarna, stoppa kolanvändandet eller att skapa tillväxt för att ha råd med teknik som räddar klimatet är sannolikt både klokt och nödvändigt.

För kunna prioritera rätt så behöver vi konsumenter vägledning. Här har politikerna ett stort ansvar att hjälpa till. Skatter och avgifter på det som ska bort och subventioner till det som är rätt. Men tyvärr är inte heller det här särskilt enkelt. För många symboliserar elbilen något som är klimaträtt och det är med stor sannolikhet framtiden. Men det tar många år innan elbilen är klimatneutral då tillverkningen av batteriet inte är bra för miljön. Här behövs det ny forskning och teknik för att hitta ännu bättre lösningar och här bör Sverige kunna bidra med vår kompetens. Det är dessutom så att om vi ska börja använda el till mycket mer och i större skala ökar behovet. Då är risken att smutsig energi används i större bemärkelse än vad som hade behövts om vi drivit på tekniken ännu hårdare för bättre lösningar. Fossilfritt är många gånger rätt, men det finns ekonomisk forskning som visar att till exempel olja och gas kan användas men på ett klokare sätt. Det vi vet med säkerhet är däremot att kolet inte ska göra det och mycket stort fokus bör därför läggas på att minska det globala kolanvändandet.

Politiken måste vara klok och noga genomtänkt. Min norska kollega berättade att i Norge subventioneras elbilar så mycket att det lockar hushåll till att köpa två bilar och då är inte mycket vunnit. Men det är inte bara politikerna som har ett stort ansvar utan även alla som deltar i debatten. Om vi hotar de som har andra lösningar än de konventionella blir jag rädd. Då är förutsättningarna för att vi ska prioritera rätt mycket små. Vi har helt enkelt inte råd att irra omkring och ge oss själva sinnesfrid som klimatsmarta om det finns andra områden där Sverige och svensk teknik kan bidra bättre.

PS Flygskam räcker inte långt. Inte ens med extrema konsumtionsförändringar kommer vi i närheten av de globala miljömålen. Utfasning av fossila bränslen krävs och teknik blir vårt viktigaste medel.