Fondföretag: LF Wasa bäst även 1999

Affärsvärlden har granskat hur de nio största svenska fondföretagen lyckades totalt sett förra året. Vi har studerat deras fonder i de tio vanligaste kategorierna och rankat dem mot varandra i respektive kategori.

Tabellen nedan visar resultatet. “1(2)” längst upp till vänster betyder till exempel att snittet för Bancos Sverigefonder var bäst i branschen 1999 och näst bäst 1998.

Bäst totalt sett 1999 är LF Wasa med 33 poäng och sämst är Banco med 62 poäng. Bland de fyra storbankerna är det förra året Föreningssparbankens förvaltare Robur som har lyckats bäst, medan Nordbanken var sämst.

Etta i Europa

Det är främst frånvaron av dåliga prestationer som gjort att LF Wasa totalt sett lyckats bäst. Det är bara i Europa som LF Wasa är etta, men samtidigt är det bara i Asien som LF Wasa är sämre än snittet. Det är alltså det stora antalet andra-, tredje- och fjärdeplatser som givit seger. Även 1998 var LF Wasa bäst i Affärsvärldens granskning.

Banco var alltså sämst totalt sett 1999, men samtidigt bäst när det gäller Sverigefonder och även svenska småbolag. Det som skämmer totalresultatet är främst dåliga prestationer i Norden, USA, Japan samt räntefonderna.

Ett år är för kort mätperiod för att hitta framtida vinnare skrev Affärsvärlden förra året (se “Ett år räcker inte” i nummer 1-2/1999). Då var det många förvaltare som var bäst 1997 och sämst 1998, eller tvärt om.

Omsvängningar

Även 1999 skedde många omsvängningar. Till exempel var Skandia bäst 1998 när det gäller långa räntefonder, men förra året var Skandia sämst. Det omvända gäller Robur, som dessutom bytt från sämst till bäst när det gäller korta räntefonder.

Även när det gäller Japan är omsvängningarna mellan förvaltarna dramatiska. Banco var sämst 1999, men bäst året före. Och Carlson och FS-banken har bytt plats när det gäller näst bäst och näst sämst. Riktigt hoppigt är det bland Nordenfonderna, där var Handelsbanken bäst 1997, sämst 1998 och bäst 1999.

Det är alltså absolut ingen garanti att man får en bra avkastning bara för att man väljer den fond som lyckades bäst föregående år. Det är bättre att studera längre tidsperioder.

I USA rekommenderar många att man i första hand ska studera de senaste fem och tio åren när man väljer fond. Problemet med detta ur svensk synvinkel är dock att så många fonder byter förvaltare (se “Fortsatt hög fart” i nummer 38/1999), vilket gör historiken svårtolkad.

Inte jämförbara

Slutligen bör nämnas att alla beskrivningar av vilka fonder som har lyckats bäst och sämst är opålitliga. Fondernas andelskurser, som alla beräkningar av deras avkastning bygger på, är tyvärr inte helt jämförbara. Det beror på att de aktiekurser och växelkurser som används vid beräkningen av andelskurserna tas vid olika tidpunkter (se “Ruttna andelskurser” i nummer 19/1999).

Dessutom har Banco inte rapporterat andelskurser per 30 december 1999, så beräkningarna för Banco är baserade på andelskurserna den 29 december.