Fortsatt hett utan inflation

Säg råvaror och associationerna går till Kina, vars efterfrågesug under 2004 drog upp stålpriset med 50 procent. Under slutet av året skapade det sådan brist på material att ett par japanska bilfabriker tvingades stänga, med uteblivna intäkter i miljardklassen som följd. För erfarna ekonomer klämtar varningsklockorna. En sådan exempellös expansion kan inte hålla i sig länge. Eller? Också i Sverige får råvarurusningen negativa effekter:
– Jag tror inte på några prisfall i alla fall. Snarare tvärtom. Jag har till exempel aldrig haft så små egna lager av stål för produktionen, säger Anders Brask, vd vid Frosts knivfabrik i Mora med cirka 50 anställda. Han beskriver en situation där stålleverantörerna inte längre kan lova leverans en viss dag:
– Det är inte brist, men något slags kvoteringssystem. Jag kan tänka mig att nya leverantörer har svårt att få tilldelning.
Men först grundförutsättningarna: Efterfrågeökningarna på råvaror – allt från bränsle till mat och metaller i Kina och Indien antas allmänt gå mot en avmattning nästa år. Och detta just när stålproduktionen, inte minst på hemmaplan i Kina, ökar i rasande takt: 22 procent hittills i år. På marknaden fanns tidigare i år farhågor om att landet skulle gå mot en snabb avmattning – med följd att kinesiska produkter kom ut på på världsmarknaden, något som skulle sänka priserna. Sannolikheten för att det ska ske under 2005 bedöms emellertid som liten.
Bland analytiker är bilden tvärtom denna: Efterfrågan, och därmed priserna, på både metaller och råolja kommer att hålla sig stabila nästa år, eller till och med öka.
– Den allmänna inställningen till marknaderna från industrin är att den fundamentala situationen är väldigt stark, konstaterar Pär Melander, chef vid Svenska Metallbörsen.
Sådana signaler kommer också från metallbolag som LKAB och Boliden. Bolagen hänvisar i första hand till att efterfrågan på koppar och järnmalm håller i sig, samtidigt som utbytet inte kan öka i snabb takt förrän om tidigast några år, när nya gruvor runt om i världen kan öppnas.
För bolag som använder metaller i sin produktion och vill försäkra sig om leveranser nästa år rekommenderar Pär Melander att utnyttja tillfälliga prissvackor.
– Sannolikheten är större för en stark prisbild under i alla fall det första halvåret nästa år, säger Pär Melander.
Jörgen Kennemar, råvarubedömare vid Föreningssparbanken, håller med: .
– Visst svänger råvarupriser rejält, men trenden har varit uppåtriktad under en längre period.
Någon påverkan på inflationen har prisstegringarna inte fått. Det beror bland annat på att företagen effektiviserar i ännu högre takt och att råvaror står för en mycket liten del av kostnaderna i produktionen. Inte ens råoljeprisökningarna har satt avtryck i inflationen. Dessutom är prishöjningarna mätta i svenska kronor eller i euro inte alls lika dramatisk. De kraftiga råvaruprishöjningarna kan faktiskt delvis ses som ett sätt av producenterna att skydda sig mot den fallande dollarn. Ett exempel är guld, där priset i dollar har ökat med 50 procent på ett drygt år. I kronor däremot är priset ungefär som tidigare, 100 kronor per gram.
Calle Froste
calle.froste@affarsvarlden.seråvaror
tips till metallköpare: Se
till att utnyttja tillfälliga prissvackor.
Säg råvaror och associationerna går till Kina, vars efterfrågesug under 2004 drog upp stålpriset med 50 procent. Under slutet av året skapade det sådan brist på material att ett par japanska bilfabriker tvingades stänga, med uteblivna intäkter i miljardklassen som följd. För erfarna ekonomer klämtar varningsklockorna. En sådan exempellös expansion kan inte hålla i sig länge. Eller? Också i Sverige får råvarurusningen negativa effekter:
– Jag tror inte på några prisfall i alla fall. Snarare tvärtom. Jag har till exempel aldrig haft så små egna lager av stål för produktionen, säger Anders Brask, vd vid Frosts knivfabrik i Mora med cirka 50 anställda. Han beskriver en situation där stålleverantörerna inte längre kan lova leverans en viss dag:
– Det är inte brist, men något slags kvoteringssystem. Jag kan tänka mig att nya leverantörer har svårt att få tilldelning.
Men först grundförutsättningarna: Efterfrågeökningarna på råvaror – allt från bränsle till mat och metaller i Kina och Indien antas allmänt gå mot en avmattning nästa år. Och detta just när stålproduktionen, inte minst på hemmaplan i Kina, ökar i rasande takt: 22 procent hittills i år. På marknaden fanns tidigare i år farhågor om att landet skulle gå mot en snabb avmattning – med följd att kinesiska produkter kom ut på på världsmarknaden, något som skulle sänka priserna. Sannolikheten för att det ska ske under 2005 bedöms emellertid som liten.
Bland analytiker är bilden tvärtom denna: Efterfrågan, och därmed priserna, på både metaller och råolja kommer att hålla sig stabila nästa år, eller till och med öka.
– Den allmänna inställningen till marknaderna från industrin är att den fundamentala situationen är väldigt stark, konstaterar Pär Melander, chef vid Svenska Metallbörsen.
Sådana signaler kommer också från metallbolag som LKAB och Boliden. Bolagen hänvisar i första hand till att efterfrågan på koppar och järnmalm håller i sig, samtidigt som utbytet inte kan öka i snabb takt förrän om tidigast några år, när nya gruvor runt om i världen kan öppnas.
För bolag som använder metaller i sin produktion och vill försäkra sig om leveranser nästa år rekommenderar Pär Melander att utnyttja tillfälliga prissvackor.
– Sannolikheten är större för en stark prisbild under i alla fall det första halvåret nästa år, säger Pär Melander.
Jörgen Kennemar, råvarubedömare vid Föreningssparbanken, håller med: .
– Visst svänger råvarupriser rejält, men trenden har varit uppåtriktad under en längre period.
Någon påverkan på inflationen har prisstegringarna inte fått. Det beror bland annat på att företagen effektiviserar i ännu högre takt och att råvaror står för en mycket liten del av kostnaderna i produktionen. Inte ens råoljeprisökningarna har satt avtryck i inflationen. Dessutom är prishöjningarna mätta i svenska kronor eller i euro inte alls lika dramatisk. De kraftiga råvaruprishöjningarna kan faktiskt delvis ses som ett sätt av producenterna att skydda sig mot den fallande dollarn. Ett exempel är guld, där priset i dollar har ökat med 50 procent på ett drygt år. I kronor däremot är priset ungefär som tidigare, 100 kronor per gram.