Frågesport om börsen

Om du planerar att äta hamburgare under hela ditt liv och inte är en nötkreatursproducent, bör du önska högre eller lägre priser på nötkött? Likaså om du då och då ska köpa en ny bil, men inte är en biltillverkare, ska du föredra högre eller lägre bilpriser? Dessa frågor besvarar naturligtvis sig själva.

Men nu för sluttentan: Om du räknar med att vara en nettosparare under de kommande fem åren, bör du hoppas på högre eller lägre börskurser under denna period? Många investerare misstar sig här. Även om de kommer att vara nettoköpare av aktier under många år framöver, blir de glada när aktiekurserna stiger och deppiga när de faller. I själva verket jublar de eftersom priserna på de ”hamburgare” de snart kommer att köpa har stigit. Denna reaktion är inte rationell. Endast de som kommer att vara säljare av aktier inom en snar framtid ska vara glada över att se börsen stiga. Potentiella köpare bör föredra sjunkande aktiekurser.

Tänkvärt, inte sant? Och om det dessutom låter bekant beror det förmodligen på att ni läst Warren Buffetts brev till aktieägarna i Berkshire Hathaway för räkenskapsåret 1997. Styckena ovan är en direkt översättning från det brevet.

Framgångsrika långsiktiga investerare som Warren Buffett, eller mer lokalt Lennart ”Aktie­stinsen” Israelsson, lyfts ofta fram som goda exempel att följa. Förstå vad du köper. Köp och behåll. Ha tålamod. Krångla inte till det. Men hur många agerar på det viset?

Tidigare aktiestrategen James Montier, numera på kapitalförvaltningsfirman GMO, ­konstaterade i den utmärkta boken Value Investing som utkom häromåret att den genomsnittliga innehavstiden för aktier på New York-börsen sedan 1950-talet successivt fallit från åtta år till omkring sex månader i dag.

Det ger bilden av att en större del av aktie­spararna i dag är mer att betrakta som kortsiktiga spekulanter snarare än långsiktiga investerare. En bidragande faktor till detta är troligen det kraftigt ökade informationsflödet och att det aldrig varit enklare och billigare att göra aktieaffärer. Det kräver onekligen viss karaktär att sitta still – oavsett de dagliga fluktuationernas magnitud. Jag drar mig här till minnes en förvaltare jag träffade som sa något i stil med ”långsiktighet är ett av få kvarvarande arbitrage på aktiemarknaden”. Ofta talas om vikten av att vara contrarian på börsen för att nå framgång – och uppenbarligen är det motvalls att vara långsiktig.

Samtidigt finns det naturligtvis framgångsrika spekulanter – eller snara säljare om man så vill. En viktig fråga för dessa att ställa sig är vilken exitstrategi de har. Att sälja före alla andra? Att sälja på toppen? Nej, det där brukar inte fungera. Många spekulanters misstag är att de tenderar att ta hem vinster för tidigt och bli långsiktiga i aktier som utvecklas åt fel håll. I stället för ”Cut your losses and let your profits run” blir devisen ”Cut your profits and let your losses run” – en mindre lyckad strategi.

En annan infallsvinkel på de här frågorna är att börssynen i viss mån kan ses som en generationsfråga. En långsiktig 35-årig nettosparare behöver inte sova dåligt om börsen faller. Det ger ju bara fler attraktiva investeringsmöjligheter. En 65-åring däremot, med planer på att snart sälja av portföljen och flytta till Spanien, håller givetvis tummarna för att börsen stiger lite till. Utifrån det här resonemanget kan man fråga sig vad en börsoptimist egentligen är. En spekulant/snar säljare som vill ha bättre betalt för sina aktier? Eller en långsiktig investerare/nettosparare som vill ha lägre kurser för att kunna köpa sina hamburgare, förlåt aktier, billigare?

Konsumera mera

Tänk vilken stimulans de skadeskjutna ekonomierna ute i Europa skulle kunna få om hushållen fick anamma den svenska (icke)-amorteringskulturen på bostäder (>100 år) i ­stället för 20–40 år.