Från burop till applåder

Utmärkelsen Årets Ledare går i år till Dramatenchefen Ingrid Dahlberg. Hon har fått den konkursmässiga nationalscenen på fötter, inte minst ekonomiskt och organisatoriskt. De inledande buropen har bytts ut mot applåder.

När föreställningen är slut klappar teaterbesökarna händerna med sådan kraft att handflatorna glöder. Ensemblen och teaterchefen kan andas ut. Även den här kvällen.

– Att leda en teater liknar inget annat, säger teaterdirektören Ingrid Dahlberg. Varje dag är något av en latent katastrof. När som helst kan en viktig skådespelare bli sjuk. Om det händer och vi inte kan sätta in någon ersättare får 750 personer vända i dörren, trots att de både kan ha stått i kö i timmar för att få biljetter och haft besvär att skaffa barnvakt.

Bättre publik

Trots otaliga repetitioner och föreställningar kan mycket oförutsett hända på en teater. Föreställningen är inte slut förrän ridån har gått ner. Det ligger nära till hands att säga att samma sak gäller för Ingrid Dahlbergs chefskap. Ett sex år långt åtagande lider mot sitt slut. Den teater som var konkursmässig 1996 har i dag bättre publiktillströmning än någonsin med cirka 300 000 besökare per år och en beläggningsgrad på 91 procent, 10 procent högre än väntat. Det ger ett väl godkänt betyg för en repertoarteater. Förra året var det statliga anslaget 163 miljoner kronor och budgeten hålls med god marginal.

– Eftersom kortsiktiga lösningar kostar för mycket pengar är planering A och O i den här verksamheten. Just nu planerar vi verksamheten för år 2003, trots att jag inte själv finns kvar här då. Men det känns viktigt för mig att göra ett bra sista år. Jag hoppas att den som tar över tar tillvara på teaterns möjligheter, även om det blir en person med helt andra egenskaper än jag har, säger hon.

– En chef ska inte sitta på sin stol för länge. Det leder lätt till stagnation, säger Ingrid Dahlberg, som har gjort sig känd som städerska snarare än förvaltare.

– Jag är bra på att se vad som behöver göras och sedan skrida till verket, men jag gör det inte genom att samla hela personalen i stormöten och peka med hela handen. Det är inte min stil.

Den institution hon tog över var i djup kris med överskridna anslag, akut penningbrist och krav på personalminskning. Att se sin trygga arbetsplats behandlas som krisföretag var svårt för många som levt i teaterns trygga värld. För dem var det ofattbart att något sådant skulle kunna hända Dramaten. När det stormade som värst på teatern 1997 avlöste krismötena varandra och var sjätte anställd fick gå.

Formellt ansvar

Det var inte muntert att komma ensam till en institution i kris, men det föll aldrig Ingrid Dahlberg in att ge upp, särskilt som hon kände att hon hade styrelsens fulla förtroende.

– Chefskap innebär ett formellt ansvar som inte går att glömma bort eller fly ifrån. Jag tror att min syn har med min uppfostran att göra. Det jag en gång har åtagit mig ska jag också utföra. Så enkelt är det, säger Ingrid Dahlberg.

Genom åren har hon visat prov på god simultankapacitet genom att arbeta med administration och organisation med den ena handen samt innehåll och konstnärlig verksamhet med den andra.

– Jag tror att näringslivets styrmetoder i många fall är möjliga att tillämpa även på vår verksamhet, med konkreta mål och uppföljning, säger hon.

Som chef vill hon se resultat snabbt för hon är ingen tålmodig person. Däremot är det inte svårt att delegera, tvärtom.

Bakom framgången finns följaktligen en rad nära medarbetare.

– Jag har lyckats rekrytera bra medarbetare, som inte alls är några ja-sägare. Jag är en krävande chef, men inställsamhet är inte en egenskap som jag uppskattar, säger Ingrid Dahlberg.

Knepiga personalfrågor

Med hårda nypor har hon fått hantera trilskande regissörer. Den geniförklarade regissören Thorsten Flinck fick sparken tidigare i år sedan han vägrat acceptera spelreglerna för en normal arbetsplats, och avböjt möjligheten att genomgå behandling för missbruksproblem. Och han är inte den ende som har haft problem. Rent kriminella handlingar och andra missbruk har kommit upp på teaterdirektörens bord. Hur hanteras dessa ovanligt knepiga personalfrågor?

– Jag försöker göra mitt yttersta, men vara bestämd. Människor som hamnar i missbruk är ofta väldigt känsliga människor. Ofta går det att hjälpa till med hjälp utifrån, och det finns bra behandlingar att ta till. När det går bra kommer det inte till allmänhetens kännedom. De fall ni läser om i tidningen kan vara fall där jag misslyckats.

När Flinck kallar sin förra chef för järnlady och dilettant (dilettant; en person som saknar erforderlig fackkunskap) sammanfattar han den kritik som finns mellan väggarna.

Med stor vånda

På samma sätt som journalister kräver publicistisk erfarenhet av sina chefredaktörer, kräver skådespelare och regissörer fackkunskap av en konstnärlig och administrativ ledare.

– Jag har förståelse för detta, men andra erfarenheter uppväger det faktum att jag inte har teatern i blodet, säger Ingrid Dahlberg, som gick från jobb som journalist, som dokumentärfilmare via tv-dramatik till att bli chef för TV1 Teater, TV1 Fiction och sedermera Kanal 1 Drama.

Där sammanstrålade flera redaktioner under ett tak, ett koncept som sedan har kopierats på andra håll i världen. Det skedde med stor vånda.

– Det var ett entreprenörsjobb, och jag kunde inte säga nej, trots att jag inte hade ambitionen att vara chef.

Som dramachef på tv valde hon att fria till publiken med såpor och breda produktioner för att skapa ekonomiskt utrymme för smalare produktion. Guldpalmen i Cannes 1986 för Ingmar Bergmans “Den goda viljan” gav förstås en rejäl fjäder i hatten.

Medan ekonomer applåderar publiksiffrorna på Dramaten grymtar konstnärer om kvalitet och djup. Ingrid Dahlberg förkastar resonemanget om att den teater som publiken vill se skulle vara sämre än den smalare teater som färre vill se.

– Det är utgångspunkten för ett resonemang som jag inte kan acceptera. Med sex scener ska det finnas möjlighet att spela teater också för dem som inte är så vana teaterbesökare.

Genom att ��ka publiktillströmningen och effektivisera verksamheten, riskerar hon dock att bli av med anslag från staten.

– Det hände nu senast. Efter mycket jobb fick vi hyran för våra lokaler sänkt med 4,6 miljoner kronor. Då drog kulturdepartementet motsvarande summa pengar från vårt anslag. Däremot fick Operan, som har sämre ekonomi, behålla sina anslag.

– Vi klarar det, men det är dålig pedagogik inför institutionerna att klämma åt dem som klarar sin ekonomi, medan de som inte gör det får mer pengar.

Med enkel bakgrund från småländska Vetlanda, framstår hon som urtypen för en klassresenär.

– Jag är den jag är, och står för det. Den som försöker förställa sig, låtsas och leva upp till en roll är illa ute. Förutsättningen för ett gott ledarskap är god självkännedom. Men visst händer det att jag känner mig obekväm i visst sällskap.

– Som kvinna måste jag vara lite smartare än mina manliga kolleger. Jag har inte kunnat gå på som dem, men jag har heller inte avundats dem för att vara män. Kvinnliga chefer behöver mentorer, för självförtroendet skull.

Varuhusets moder

Jag har inget emot kvinnliga nätverk för chefer, men jag har helt enkelt haft så mycket att göra att jag inte prioriterat sådant arbete, säger Ingrid Dahlberg.

Den forne SVT-chefen Sam Nilsson, som också sitter i Dramatens styrelse, har aldrig gjort någon hemlighet av att han gärna hade sett Ingrid Dahlberg som chef för SVT, som i sin tur avböjer att kommentera turerna kring SVT i det här läget.

Vad Årets ledare ska göra härnäst är höljt i dunkel.

– Jag ser mig inte själv som chef för en stor institution men jag ska inte heller börja odla rabarber. Det är inte uteslutet att jag återvänder till mediebranschen, säger Ingrid Dahlberg, som fortfarande har en fot i den genom en styrelsepost i Bonnier.

Nåja, med tanke på hur stora framgångar såpor och dokusåpor har skördat finns det säkert plats för Dahlberg som är svensk såpas urmoder. I ett tidigt skede satsade hon nämligen på Varuhuset och Rederiet. Och vem vet. Kanske det är dags för Teatern?

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.