Fyra fräcka frifräsare

Här sitter Sveriges bästa entreprenörer, årets och förra årets finalister i tävlingen Founders Award. I ett uppriktigt samtal berättar de för Affärsvärlden om vad som krävs för att bygga en riktigt framgångsrik affärsverksamhet.

Titta på bilden på förra sidan. Fyra personer. Varav tre jeansklädda. Inte en enda slips. Stilen bryter med den gängse klädkoden i Affärsvärlden.

Affärsvärlden har samlat fyra personer i en kategori som annars sällan får så stort utrymme i tidningen, entreprenörerna. Och kanske är också deras sätt att uttrycka sig en smula mer egensinnigt och rättframt än de stora börsbolagens vd:ar som ofta väger orden på guldvåg.

Två av egenföretagarna är finalister i årets upplaga av tävlingen Founders Award, och två av dem var finalister i fjol. Founders Award är ett pris som delas ut av entreprenörsföretaget Founders Alliance. Årets utmärkelse delades ut i Stockholms stadshus i går, tisdag. När detta skrivs vet vi alltså inte vem som vann.

I år står kampen mellan:

ª Robert Henrysson, 33, Jadestone, ett onlinespelsföretag med drygt sextio anställda och 28 miljoner kronor i omsättning under 2006.

ª Ola LauritzSon, 33, med GI Viktkoll. Viktminskning på nätet. Nio anställda, omsätttning 13 miljoner.

De två finalisterna 2006 var:

ª Staffan Månsson, 42, Pocketstället, som säljer böcker i dagligvarubutiker. Fyrtio anställda och omsatte 73 miljoner 2006. Vann priset förra året.

ª Marja Witt, 44, driver bolagen Hushållsnära tjänster, Plint (lagerpersonal), Företagsarkivering och ytterligare tre företag. Totalt ungefär 1300 medarbetare, de flesta på timlön. Omsättning totalt drygt 100 miljoner kronor.

Tävlingen innebär att finalisterna får tre minuter var för att presentera sitt företag. Därpå sker en sluten omröstning bland de nära tusen åhörarna i Stadshuset. Förra året vann Staffan Månsson.

– Det skilde visst bara 20 röster. Och det var ett bra resultat, med tanke på att det var gubbklubben som röstade, säger Marja Witt innan vi sätter oss runt bordet i ett konferensrum i Stockholms stadshus, inte långt från den plats där Founders Award kommer att delas ut någon vecka senare.

Ni har alla rätt så unga företag. Pocketstället är äldst i gänget och startade för nio år sedan. GI Viktkoll är yngst och startades för två år sedan.

Staffan: Varumärket och handelsbolaget grundlades 1998, aktiebolaget grundades 2001. Så jag vill nog säga att vi firar tioårsjubileum nästa år. Även om det inte är någon merit att säga att man hållit på så länge.

Robert: Vi slog ihop två olika bolag 2002 och bildade Jadestone Group. Då var vi nio personer. Dagen innan satt vi hemma i någons vardagsrum och sa att: löser det sig inte i morgon så får vi packa ihop. Det var liksom lågkonjunktur… och vi jagade pengar som bara den. Var så stenhårt skuldsatta. Då var det en investerare som sa: Jag går in. Och när en gått in så är det lättare sedan. Det var bara några få miljoner, inga pengar jämfört med vad man bara ett år tidigare tagit in på rena fantasivärderingar.

Marja: Jag startade Vikariepoolen för sju år sedan. Innan var jag själv vikarie som inte blev bjuden på personalfesterna, man hade ingen tillhörighet och kände sig utanför. Jag tänkte att så kan det inte få vara, det var det som fick mig att starta eget. Efter Vikariepoolen har jag startat ytterligare sju företag.

Marja, i förra veckan ingick du avtal med om försäljning av Vikariepoolen till servicekoncernen NGS Group.

Marja: Ja, det var en jättelång process, där vi först tackade nej för det kändes först inte som de hade förstått hur vår personal ville jobba. Nu sålde vi, dels för att kunna gå vidare med andra bolag. Dels är jag ingen bra chef där längre. Jag kände att det hände ingenting, det bara stannade upp. Och det berodde bara på mig.

Ni har en annan sak gemensam också, förutom att ni har rätt jämgamla företag. Era verksamheter är, eller har ansetts vara, lite “fula”. Hushållsnära tjänster, där har vi pigdebatten. Dataspel har kritiserats för alla möjliga saker och har dessutom inte förrän nyligen setts som en lukrativ bransch. Pocketböcker har, åtminstone i vissa kretsar, inte varit riktigt fint eftersom en del menar att de hotar den traditionella bokhandeln.

Robert: Det där är väl ett fenomen för all popkultur. Det var inte fint med romaner heller för hundra år sen. Det är väl det som entreprenörer ska bidra med, gå framför och tänka nytt.

Ola: Det här med fult eller fint, jag kan tycka att det är både och i andras ögon. Hur kan du tjäna pengar på andras olycka? brukar jag få höra från journalister och andra olyckskorpar. De tycker att folk är överviktiga och olyckliga och så tjänar jag pengar på dom. Det är ett märkligt resonemang men det finns faktiskt. En kund skrev så här: “Jag tycker att er tjänst verkar otroligt bra men kommer Ola Lauritzon att tjäna pengar på mig om jag blir medlem? Jag har väldigt svårt att tänka mig att han ska tjäna pengar på mig. Med vänliga hälsningar.”

Marja: Ja, det finns kunder som avstår från att köpa en tjänst just på grund av att vi tjänar pengar på det.

Ola: Och sen det här med att jag pluggade på Handels och håller på med hälsa i dag. Mina gamla kursare tycker att det är bra. Men bland etablerade dietister… Jag har gått på tvären mot vad många anser (genom att fokusera på att skära ned på de “snabba” kolhydraterna i stället för kalorier). Så det är klart att när någon kom in från utsidan och fick så mycket uppmärksamhet i en traditionstyngd bransch… Är man inte överviktsprofessor så har man inte där att göra, menar man.

Du menar Stephan Rössner?

Ola: Det är exakt vad jag menar. Han är en av dem som har väldigt svårt att acceptera min syn.

Marja: Det finns inga företag som blivit så kritiserade som vi, när våra medarbetare till exempel läser läxor med barnen kallas de pigor! Vi får hela tiden försvara oss, det känner jag starkt. Det är så mycket titelfixering. Att vara läkare anses vara mycket finare än att driva ett bemanningsföretag. Vi som inte har de här titlarna eller är jättehögutbildade, men som faktiskt ger många människor möjlighet till jobb, vi får kämpa på ett annat sätt.

Förra veckan skrev Affärsvärlden om nitton svenska entreprenörer vars företag passerat miljardgränsen.

Är det dit ni strävar?

Robert: För mig är inte pengarna så viktiga för att ha dem på ett konto och kunna köpa en båt. Men det är lite grann som monopol för mig. Jag vill bygga hotell på Norrmalmstorg därför att då har man på något sätt vunnit spelet.

Marja: De pengar vi kommer att få för Vikariepoolen ska användas till andra bolag så de växer. Jag tänker inte att just Hushållsnära tjänster ska växa till ett miljardföretag men kanske alla bolagen tillsammans. Jag är stolt över att alla företag har vuxit av egna pengar, vi har aldrig lånat.

Staffan: En miljard är lite svårt att greppa. Min målsättning är lite mer jordnära. Att nå 100 miljoner, det tycker jag är riktigt häftigt i sig. Det kommer vi nå i år. Men det behöver inte stoppa där. Vi har vuxit med 25 till 40 procent varje år.

Ola: Ja, men i mitt fall kan det handla om ett antal företag där man har engagemang. Många aktar sig för att säga att pengar är en drivkraft men det är klart att man vill växa.

Vilka är de viktigaste framgångsfaktorerna?

Marja: Det som jag känner att vi här har gemensamt är att vi tror på det vi gör. Det är som om man ska sälja ett par skor genom att säga att köp de här skorna så springer du snabbare. Tror man inte på det själv så är det svårt.

Ola: Det håller jag verkligen med om. Företagande är inte ett nio-till-fem-jobb. Brinner man inte för det så är det otroligt jobbigt och svårt och det håller inte i längden.

Marja: Just därför är det så svårt att kopiera en affärsidé. Jag har flera tidigare medarbetare som hoppat av från oss och startat eget, och tagit exakt allt det jag skrivit. Det har varit jättejobbigt. Man har ju blivit vansinnig.

Du skrattar när du säger det.

Marja: Nu efteråt kan jag skratta åt det. Men de företagen har ju inte fungerat. Varför? De har inte haft hjärtat med sig. Man kan ha all historik och veta allt i teorin, men är inte hjärtat med, då förstår de inte hur man ska lösa problemen när de kommer. Har man hjärtat med från början så har man lösningen på allting.

Nu har kvinnan i gruppen talat om att hjärtat ska vara med. Och vad säger ni män, hur bygger ni ett framgångsrikt företag?

Robert: Jag använde nyss ett anglosaxiskt uttryck. You got to have balls.

Staffan: Om man inte ska göra det för svårt för sig ska man ha en bra affärsidé som folk begriper sig på. Man ska nog inte ligga för långt fram, då måste man vänta några år innan teknik och allt hinner i kapp. Många gör misstaget att fokusera för mycket på affärsplaner och strategier. De sitter för mycket på kammaren och vågar inte lämna sitt lilla rum. De måste ut på marknaden och sälja. Så gäller det att omge sig med bra medarbetare. Och sedan får man nog ha lite guts. Jag vill inte använda ditt uttryck, Robert, men…

Ola: Är det någon framgångsfaktor jag brukar nämna så är det att sälja. Det handlar om att sälja en produkt till kunderna. Det handlar om att sälja en vision till de anställda och en affärsplan till finansiärer och banken. Men det handlar också om att sälja till sig själv. Därför att det är just när det går nedåt och det är tungt och vardagen är som dystrast som det gäller att sälja till sig själv.

Marja: Och det är viktigt att vara positiv. När andra säger att det här funkar inte. Då gäller det att visa lösningar, säga att då gör vi så här i stället.

När var det så senast?

Marja: I förra veckan, då var det en personal som gick på dagen. Hon hade ansvar för ett helt ansvarsområde. Hon kom från kommunen och kom in på ett privat företag och fick en chock. Vi som är ett privat företag vill ju överleverera. Ge mer än det vi är upphandlade för. Hon menade det var omöjligt, vi har bara en kvart hos varje kund. Det bryr jag mig inte om, även om kunden är Agda, 90 år, så ska hon vara nöjd, sa jag. Då tog hon sitt pick och pack och gick på dagen. Alla sa att det här kommer inte att gå.

Staffan: Men då var det ju jättebra att hon slutade.

Marja: Jag frågade: vem har en gammal mamma som man tagit ansvaret för, okej, du tar ansvaret här. Jag åker och fixar en ny person, allting fixar sig. Det finns ju ingenting som är omöjligt. Det är bara en fråga om hur man presenterar det. Och tack vare mina otroligt kompetenta och ansvarstagande medarbetare så gick det utmärkt att ha en tillfällig lösning under ett par dagar.

Har ni haft några entreprenörsförebilder?

Marja: Min pappa som var målare med eget företag och superkommunist. Han tog ut lägst lön fast han var direktör.

Ola: Jag fick som sjuttonåring ett stipendium av Anders Wall, han har varit förebild men också varit min mentor (dessutom har Ola varit vd i ett av hans bolag, reds anm). Men jag har även andra entreprenörer som förebilder. Ni här vid bordet på många sätt. Det kan också vara allt från sportstjärnor till författare som har ett enormt driv och får saker att hända. Senast var det Camilla Läckberg som sa upp sig för att skriva deckare. Och tänk på hur det är att vara författare i dag, Läckberg och Martina Haag är lysande exempel. Tidigare hade vi nåt Hemingwayideal. Sitta på en strand och skriva med linneskjortan fladdrande. Så är det inte alls i dag, det är pr-apparaten och tevesoffor.

Marja: Jag håller med. Och se på våra duktiga musiker. Det gäller att lyfta fram att de är skickliga entreprenörer också, som Petter. Han och andra är oerhört viktiga entreprenörsinspiratörer för ungdomar, man måste plocka fram dem mer.

Staffan: Jag har lite svårt att hitta någon enstaka förebild. Men vi entreprenörer är nog rätt receptiva, man kan sitta på en middag och träffa en person som man kan bli otroligt inspirerad av. Sedan finns det ju fantastiska personer på mitt arbete och i bekantskapskretsen. Så man kan väl säga att alla människor på något sätt är förebilder. Det där lät ju fint!

Robert: För att ta en svulstig förebild så måste jag säga Nelson Mandela. Av den enkla anledningen att han genomfört det största förändringsarbetet man kan tänka sig. Han satt i fängelse i 27 år. Och snacka om försäljningskraft, att bara genom sina värderingar kunna påverka andra. Han var en god människa i fängelset, till och med hans fångvaktare lärde sig av honom. Jag läste hans bok i somras och fick många aha-upplevelser.

Staffan: Jag läste nyss Berts (Karlsson) bok om sig själv. Och säga vad man vill om honom men han var inte rädd av sig. Alltså, herregud, man behöver ju lite fotbollar som entreprenör.

Marja: Eller vara lite korkad.

Att skapa fler förebilder är viktigt, säger ni. Borde inte ni ikläda er minkpälsar, bo flott och visa upp er mer just därför?

Staffan: På mitt företag har vi kanske inte behov av att visa upp oss. Vissa entreprenörer är fantastiska, som han som har det här jeansmärket… Greger Hagelin. Jag menar ju inte att han klär sig i minkpäls men hans framträdanden… Det är ju underhållning. Som Stenbeck på sin tid. Men som sagt, alla har inte behov av det. Vi på Pocketstället har behov av att bygga företag.

Robert: Vi sitter här i dag och snart ska jag stå i en sal och gaffla i tre minuter. Det är ett val man gör. Men sedan springer jag inte omkring så. Vi kan få frågan om vi inte ska sitta med i den här styrelsen eller komma till den här skolan. Då säger jag till mina medarbetare, men har du ett eget företag att sköta, eller… I’m sorry, men först på 25:e plats eller så kommer det generella läget i Sverige och hur vi kan hjälpa till och skapa mer företagande. Mitt uppdrag är att driva ett företag. En halv procent kan jag ägna åt sådant som ligger omkring.

Marja: Jag tänker inte så. Jag har visserligen ett uppdrag att driva alla mina företag. Men jag tycker också att det känns så fel att barn uppfostras till att bli anställda. Jag känner att det är en stor uppgift. Det känns jättebra nu när jag sålt ett bolag för jag kan lägga ner mer tid på det. För mina företag är det viktigt, det ligger i affärsidén. Vi samarbetar med RFSU och Friends. Vi tjänar inte en krona på det direkt, men vi tjänar på det långsiktigt.

Nu är vi inne på socialt ansvarstagande, vad tycker ni andra om det?

Ola: En personal tyckte att vi skulle sponsra barn i Tibet och det är ju jättefint. Vi gav en liten slant och sedan skulle man få vara fadder. Men jag kände att nej, det är inte vårt företags uppgift. Jag önskar kanske att det var lite mer så, men för mig är det lyx idag även om jag hoppas att vi kan göra det mer i framtiden.

Robert: Apropå det där målet om en miljard. Vid sidan om det har jag många fler saker som jag skulle vilja ägna mig åt, som är nästan lika stora. Att mitt företagande ger mig möjlighet att så småningom få prata om saker som är viktiga, och att förändra. Jag tycker att Percy Barnevik har lyckats. Han har byggt upp nåt som gör att han kan ägna sig åt saker som han tycker är viktiga.

Ska vi gå från de här högre värdena till de krassa pengafrågorna. Om man kollar på listor över vilka som tjänar mest i USA så är det många entreprenörer. Så är det inte här. Är det för svårt att tjäna pengar i Sverige?

Staffan: Tja, klimatet är väl okej. Det är nog svårare att vara löneanställd och få någonting över.

Ola: Jag gillar egentligen inte att prata om skattetryck, för mig har det aldrig varit en hämsko. Men visst… Jag tänker på mina böcker, en royalty som kommer in i bolaget och sen så skattats det bort, och så ska jag ta ut det som lön. Då står det klart att det inte skulle gå att försörja sig på att vara en av Sveriges mest sålda fackboksförfattare, klart att det är knasigt.

Marja: Det har skett en del förbättringar. Det är en enorm skillnad efter lättnaderna för arbetsgivaravgifterna för folk under 25 och med nystartsjobben. För tjänsteföretag är det lättare att anställa och växa. Riskerna blir inte lika stora. Men samtidigt tycker jag att det är för svårt att tjäna pengar i Sverige som småföretagare i och med anställningsförhållandena och sjuklönerna. Jag kan inte förstå varför jag ska betala 14 dagars sjukskrivning när någon ska förstora sina bröst. Eller för någon som cyklar downhill på sin fritid och bryter benen hela tiden. Det borde finnas en försäkring på fritiden och en för det som händer på jobbet samt när de är förkylda eller liknande.

Staffan: Politiken som förts av socialdemokraterna, där har man inte alls brytt sig om entreprenörskap. Men de stora företagen har fått skattelättnader. I tjänsteföretag är det stora problemet den svarta marknaden. Det finns inga privatpersoner som har råd att betala en företagare med sin surt förvärvade och skattade lön.

Ola: Sjukskrivningarna är tuffa. Om du tagit första steget och anställt två personer och en blir sjukskriven är du helt maktlös.

Staffan: Eller om folk inte fungerar på jobbet.

Robert: När man har rekryterat fel, det blir ju grisdyrt, ojoj. En anställd kan missköta sig så gruvligt på jobbet, man får göra precis vad som helst.

Marja: Det är nästan så att folk måste avlida…. Det eller arbetsbrist, det är de enda giltiga skälen som avslutar en anställning.

Robert: Ja, lite känner man att man skulle vilja ha det som på teve i USA. You’re fired. Men så gör man ju inte direkt.

Här sitter vi i Stadshuset. Har entreprenören kommit in i finrummet?

Staffan: Det har alltid varit så. Man får väldigt mycket uppskattning. Från folk som har väldigt höga positioner som lyckats bra i näringslivet men säger att det måste vara roligast att ha eget.

Marja: Jag håller inte alls med. Den enda beröm vi fått är från män. Är man kvinna och företagare så är det mycket tuffare. Andra kvinnor säger: Hur hinner du med dina barn, stackars dom! Och: Ska du tjäna pengar på skolan och förskolan? Har inte de dåligt som de redan har det, och så kommer du med ditt bemanningsföretag och ska snylta ännu mer när de behöver vikarier. Så låter det.

Staffan: Man får välja sina vänner.

Marja: Män är mycket bättre på att ge beröm och lyckönska till framgång. Jag har mist jättemånga av mina kvinnliga vänner, ju bättre det går, desto jobbigare är det. Om de inte själva är framgångsrika. Också har jag ju “kvinnliga” företag. Min man sa när vi startade Vikariepoolen att nu orkar jag inte mysa, pysa och förstå, utan han ville jobba och tjäna pengar. Och det är ett problem, tycker jag. Mina anställda är väldigt kvalitetsmedvetna, men kan ha svårt att förstå att man måste ju gå runt också. Om jag säger till dem på kontoret att vi förlorar, rent affärsmässigt, på att välja ett visst alternativ. Vaddå, tänker du på pengar? säger de till mig då. Ja, vi måste ju faktiskt göra det. För ni vill väl ha löneökningar och vi ska ha personalresor, då måste vi få pengar till det. Det är min uppgift att visa för folk att så här mycket kostar du i lön och det motsvarar så här många timmar ute hos kund.

Vad har ni lärt er sedan ni startade era företag?

Staffan: Det har ju gått väldigt bra men i backspegeln ser jag att jag hade kunnat gasa mer. Jag har inte så hög riskprofil, alla entreprenörer har faktiskt inte det… Satsa ännu mer på marknad sälj, expansion. Utomlands eller vad som helst. Jag tror ju att man ska ha en väldigt stark hemmamarknad. Förvisso vet jag att det finns hur många exempel som helst på att det går åt pipan när man ska börja expandera utomlands, med andra kulturer och så.

Vad säger du, Marja, som har bolag i Estland?

Marja: Vi har två företag i Estland, lite på halvfart. Det går runt men inte mer. Precis som du säger, Staffan, det är en annan kultur. Allting är annorlunda.

Vad var det svåraste där?

Marja: Vi tycker att vi har mycket byråkrati här. Det har vi inte. Verkligen inte.

Robert: Det stora för Jadestone är att vi försökte starta som ett produktföretag, men sedan snabbt tvingades av marknaden att bli en utvecklare, mer eller mindre ett konsultbolag som tar betalt per timme. Sen har vi arbetat år efter år för att bli ett produktföretag. Förra året gick det. Vi säljer nu tjänster och produkter tillsammans med medieföretag som Aftonbladet. Det betyder att jag kan gå och lägga mig och det genereras fortfarande pengar medan jag sover. Och det är en ganska härlig känsla.

Staffan: Det är precis det som är bra. Som för Pocketstället, det säljer medan man sover om det är nattöppet. Det är ju fantastiskt.

Vad kollar du på för att kunna sova bra, Marja?

Marja: Att varenda person som inte är ute hos kund ska motsvaras av ett visst antal personer som är ute hos kund och jobbar. Och alltid när det är över den gränsen så är jag glad. Medan min man säger att vi gått back. För mig är det att gå back när man går minus. För honom är det när man går plus fast det är mindre än förra året.

Marja pratar mycket om sin man som också jobbar i företagen. Har ni andra samarbete med era partners?

Staffan: I’m divorced.

Ola: Nej, men jag har stort utbyte av mina vänner, dem diskuterar jag mycket med.

Robert: Nej, samspelet oss emellan blir en extrem stöttning. Som i går. Hon hade massor med planer i går, men jag var tvungen att sitta och jobba från tre till elva för att klara av en massa grejer. Då hjälper hon till och pusslar. Då får hon sin kväll någon annan kväll. Jag fattar ju att jag ska vara tacksam och jag försöker kompensera det vid ett annat tillfälle. Men det är ständigt så att det är något annat som ligger och prioriterar vår vardag. Så tror jag att andra familjer inte har det. Här ringer det plötsligt en söndagskväll och “Kan du komma på ett möte?”. Då får jag säga att jag är ledsen, jag måste ställa upp och hon står där och är tapper.

Era första företag?

Robert: Jag var 17 år och startade spelbutik i Örebro. Det gick rätt bra, tyckte vi: Det står plus på slutet och vi ska skatta nu men vi har inga pengar kvar, konstigt. Det var jättekorkat men vi hade köpt upp ett jättestort lager för alla pengar.

Marja: Jag tycker egentligen att jag startade företag när jag var åtta, nio år. Jag samlade in saker från grannarna och sålde. Och så samlade jag märken från Älvsjömässan och sålde dem för behövande barn. Tills någon frågade: Vilka behövande barn? Jag får ingen veckopeng, sa jag. Men första riktiga företaget var ett café på en ponton på Djurgården, bredvid u-båten. Jag lyckades övertala alla företag att sponsra med kaffeapparat med mera. Det gick jättebra tills jag skulle anställa. Min anställda skulle ju inte få kvar något alls av lönen, så jag ringde skattemyndigheten. Men det är ju inte på hennes lön arbetsgivaravgiften ska dras, den ska du betala, sa de. Det kändes som ett straff för att jag anställde. Det var min första chock som företagare.

Staffan: Jag har väl haft dockteater där man tog lite betalt, men sedan 20-årsåldern har jag haft några handelsbolag, som en reklambyrå och ett bolag som gjorde riskanalyser på småbolagsmarknaden. Ja, det finns hur många exempel som helst.

Ola: Jag sålde jultidningar och majblommor och tubsockor. Så upptäckte jag att jag inte tjänade så mycket på det så jag började trycka upp aktiebrev, Burken AB hette det. Det var pantburkar det gällde. Breven kostade fem kronor styck och det fanns A- och B-aktier. Då var jag nio.

Staffan: Det är sådant som kallas att vara lillgammal.

Ola: Och vi hade bolagsstämma hemma i köket. Men senare startade jag företag i verklig bemärkelse, när jag var sjutton och importerade regnponchos från Kina. En lärdom var att man måste lära känna sina företagspartners. För bara varannan leverans kom fram.

Nu är tiden ute. Vi kör handuppräckning på sista frågan. Hur många har föräldrar som är egenföretagare?

Ola: Ja, i liten skala. Mina farföräldrar däremot var egenföretagare.

Staffan: Inte mina föräldrar, men både mina far och morföräldrar.

Robert: Samma här.

Marja: Min pappa var målare i egen firma. Och alla mina sex syskon är egenföretagare, men ingen är kommunist.

Tack för att ni kom!

Staffan: Det gick ju bra det här. Man är ju van vid att man får ta lite plats när man sitter i en grupp, men i det här gänget vill alla ta plats. Vi är ju rätt pratsamma hela gänget.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.