Gräsrotskongress

När statsminister Göran Persson invigningstalade vid partikongressen såg han ovanligt nöjd ut. Han trivs i talarstolen och verkade samtidigt ha greppet om sitt parti. Att kongressens majoritet röstade igenom många krav på högre statsutgifter kom inte särskilt oväntat för partiledningen. Med den fortsatt stora oenighet om EMU som finns inom socialdemokratin hade ledningen nog också räknat med att kongressen skulle binda partiet vid en folkomröstning.

Alla utgiftsökningarna som slopad karensdag, ökat bistånd och höjda nivåer i socialförsäkringssystemen angav färdriktningar utan bindande tidpunkter. Alla de 40 sidor riktlinjer som kongressen skulle ta ställning till var från början något av en önskekatalog, något att sikta mot (och drömma om). Avsikten har hela tiden varit att markera för både aktiva socialdemokrater och väljare att nedskärningstiderna är slut. Nu skulle man känna igen socialdemokratin som en reformrörelse.

Gräsrotskongress

För att åstadkomma ändringar i riktlinjerna var ombuden tvungna att lämna in skriftliga yrkanden men de valde också att muntligen argumentera. Sällan har det varit så många ombud som velat tala på en socialdemokratisk partikongress. Det ledde snabbt till ransonering. Tidsbegränsningen blev en minut. Hundratals ändringsyrkanden kom in. Ibland gällde det bara ordval, ibland kom stora nya krav. Ungefär hälften av de 350 ombuden var på partikongress för första gången. Ytterligare 60 ombud hade varit med en gång tidigare. Det var alltså något av en gräsrotskongress. Genomsnittsåldern var 46år. Nästan hälften kvinnor. 25 procent av ombuden jobbar med politik på heltid och 55 procent tillhör något LO-förbund. Få ombud hade varit med särskilt många kongresser. Undantaget var Maj Britt Theorin som varit med på hela 15 kongresser.

Generationsväxling

Det var tydligt att Göran Persson ville markera att en yngre generation, född i slutet av 1950-talet eller under 1960-talet, nu tagit över inom den socialdemokratiska ledningen. Redan när partistyrelsen presenterade riktlinjerna för några veckor sedan satt utrikesminister Anna Lindh, utbildningsminister Thomas Östros och partisekreterare Lars Stjernkvist och höll presskonferens utan partiordföranden. Detta upprepades när kongressen avslutats men då var statsrådet Ulrica Messing och den medelålders finansministern Bosse Ringholm också med. Det var också dessa som ledde arbetet under kongressen och man kan säkert dra slutsatsen att här finns de viktigaste namnen i den socialdemokratiska ledningen under de närmaste åren. På pensionärsbänken kunde man bland annat se Ingvar Carlsson, Kjell-Olof Feldt och Sten Andersson.

När partikongressen gått efter de uppgjorda planerna är det dags för de avgörande besluten inför vårbudgeten den 13 april, som på numera sedvanligt sätt ska presenteras av statsråden landet runt. Enligt finansministern finns det dubbelt så stort reformutrymme nästa år jämfört med i år: 25 miljarder kr men en del är intecknat. Det blir hårda förhandlingar internt men också med vänsterpartiet och miljöpartiet. Bosse Ringholm verkade mycket glad över att 206 mot 119 av ombuden inte vill gå med på någon översyn av utgiftstaket.

Till hösten kommer så den färdiga budgeten för nästa år. Sedan kommer det verkliga kraftprovet för regeringen Persson: ordförandeskapet i EU. “Det kommer att ta det mesta av min tid”, säger Göran Persson till Affärsvärlden och tillägger: “För att klara det hoppas jag vi får borgfred här hemma.”