”H&M och Lindex bara toppen på ett isberg”

Återigen riktas skarpa anklagelser mot att klädföretag bryter mot de mänskliga rättigheterna vid tillverkning i låglöneländer – denna gång vid ett antal fabriker i Kambodja.

Ändå ligger just den delen av tillverkningsindustrin i framkant jämfört med andra svenska industriföretag som bedriver verksamhet i låglöneländer.

“Hennes & Mauritz och Lindex utgör bara toppen på ett isberg. Kläder och leksaker är de branscher där problemen är allvarligast i bemärkelsen mest konkreta. Det är väldigt lätt att identifiera orsak och verkan på fabriker som tillverkar så konkreta produkter. De företagen är de som hittills kommit ut i ljuset och har därför hunnit ta fram åtgärdsplaner och uppförandekoder. Men frågan är mycket större och berör alla företag som har någon slags verksamhet i u-länder”, säger Kristina Bjurling, ordförande i organisationen Fair Trade.

Under den senaste tiden har organisationen undersökt förhållandena i Ericssons, Astra Zenecas och Volvos verksamheter i låglöneländer och funnit att ramarna för deras respektive verksamheter innehåller ”brister”.

”Deras regler för hur de mänskliga rättigheterna efterlevs är väldigt diffusa och innehåller svepande formuleringar som att de ’stödjer’ FN:s konventioner och sånt. Uppföljningen är om möjligt ännu sämre eftersom de inte har några riktigt mätbara kriterier att gå efter”, säger Kristina Bjurling.

Av de granskade företagen är det Ericsson som har mest gemensamt med de hittills drabbade industrierna, menar hon.

“Också där handlar det om tillverkning, till exempel av komponenter till mobiltelefoner, med vidhängande problem som låga löner, långa arbetstider, diskriminering och trakasserier av anställda på de aktuella företagen. Problemen lär bli alltmer synliga framöver i och med att deras tillverkning i allt större utsträckning förläggs till låglöneländer.”

När det gäller Volvo och Astra Zeneca är problematiken mer abstrakt.

“Den är svårare att komma åt i, men inte desto mindre viktig. Läkemedel handlar ju om kemikalier vilket i sig innebär stor risk för miljöförstöring. Dessutom skyms läkemedelföretagens tillverkning i tredje världen av det faktum att preparaten ofta sätts samman i i-länder. Men råvarorna framställs likväl ofta i u-länderna med allt vad det kan innebära”, säger Kristina Bjurling.

På Fair Trade står man i begrepp att dra igång projektet ”Swedewatch” i syftet att kontrollera svenskrelaterade storföretags verksamheter i låglöneländer. Förhoppningsvis kan arbetet vara igång redan inom ett halvår.

“Arbetssättet blir att åka ner och göra förstahandsgranskningar av bolagens verksamheter, och sedan visa upp det vi hittar i medierna. Att företag inte längre har råd med att liken dras fram i medierna är en maktfaktor man kan utnyttja i den här frågan. Tillsammans med konsumenter och aktieägare måste medierna ställa tydliga krav på bolagen och kräva svar, förtydliganden och åtgärder. Hade inte H&M fått ögonen på sig tidigt hade det troligtvis inte skett några förbättringar alls vid det här laget.”