Här är hoten mot ekonomin

Vad är det som kan putta ner de industrialiserade länderna i en ny recession?

Ingen enskild faktor väger tillräckligt tungt men en olycklig samverkan mellan flera olika faktorer skulle kunna göra det smutsiga jobbet. En sådan negativ faktor är det höga oljepriset. Sett till det svaga konjunkturläget borde oljepriset ligga någonstans kring 20 dollar per fat, i stället för att som nu närmare 30 dollarsnivån.

Så länge hotet om ett storkrig finns kvar kommer oljepriset att ligga kvar på höga nivåer. Om ett krig skulle bryta ut stiger det troligtvis ytterligare, kanske mot 40 dollar per fat. Det här skulle skära djupa hål i plånböckerna hos framför allt de amerikanska konsumenterna.

Börsfallet

Det ihållande fallet på världens börser är en annan riskfaktor. Ju längre tid fallet pågår desto större blir sannolikheten att det kommer att skapa stora effekter på den privata konsumtionen. Hittills har konsumtionen hållits uppe relativt väl, framför allt i USA. Det beror på att stigande löneökningar i kombination med skattesänkningar, har gett hushållen betydande real-inkomstökningar. Nu minskar effekterna av dessa motkrafter samtidigt som börserna har fortsatt nedåt. Det betyder att effekten av börsfallet i högre grad kommer att synas också i konsumenternas beteende.

En annan motverkande faktor har varit bostadspriserna som, stimulerade av den låga räntenivån, har nått nya rekordnivåer i bland annat USA och Storbritannien. Fler och fler befarar nu att den här fastighetsboomen håller på att utvecklas till nästa bubbla i ekonomin. Sant är att de höga fastighetspriserna inte kan ligga kvar på så här höga nivåer om inte de ekonomiska hjulen åter börjar rulla. Om arbetslösheten stiger är det därför sannolikt att luften går ur bostadsmarknaden, något som kan leda till ett prisfall på storleksordningen 20-30 procent. En sådan utveckling skulle i så fall få stora återverkningar på den privata konsumtionen i de påverkade länderna.

Onormal situation

I normala konjunkturcykler skulle ekonomin kunna hjälpas till en återhämtning med finanspolitiska medel. Den här gången är situationen inte normal. I stället tycks det vara så att finanspolitiken riskerar att utvecklas till ytterligare en åtstramande faktor. Bakgrunden är väl känd: många EMU-länder, med Tyskland och Frankrike som de sämsta exemplen, ligger farligt nära budgetunderskott på tre procent av BNP, den undre gränsen som gäller i den europeiska stabilitetspakten. Alla länder, utom Frankrike, har förbundit sig att minska underskotten med en halv procentenhet per år för att uppnå balans i budgetarna senast 2006. Det är med andra ord upplagt för att tuffa sparkrav kommer att bidra till att hålla tillbaka den ekonomiska tillväxten. I Tyskland smids redan planer på skattehöjningar, bland annat med hänvisning till kostnaderna för översvämningskata-stroferna i somras.

I Japan är budgetunderskotten rekordstora. Så länge politiker som premiärminister Kozumi inte orkar ta tag i problemen fortsätter de japanska hushållen att spara pengar för att gardera sig inför kärvare tider. Den privata konsumtionen har exempelvis fallit fem år i rad.

Inget pålitligt draglok

Inte heller det ständiga dragloket, USA, går att lita på längre. För bara något år sedan gjordes det budgetprognoser i USA som visade på att den statliga budgeten skulle gå med gigantiska överskott under de kommande åren.

De här beräkningarna togs som ursäkt för de stora skattesänkningarna under fjolåret. Nu börjar det dessvärre visa sig att de antaganden som prognoserna byggde på var för optimistiska. Den här förändringen kan tvinga fram en betydligt stramare finanspolitik framöver vilket i så fall missgynnar den ekonomiska utvecklingen. Bara en sak är säker i de här sammanhangen: Försvarsutgifterna kommer att fortsätta öka.