Här blåstes kunderna på miljardbelopp

I den röda idylliska stugan i den småländska skogen samlades byggdirektörerna för att göra upp om hur de skulle komma till rätta med PA Berglund. Det lilla uppstickarföretaget hade blivit ett allt större hot mot byggjättarna i sydöstra Sverige. Firman hade skaffat ett eget asfaltsverk och pressat priserna till alldeles för låga nivåer.
Byggherrarna var överens: Problemet PA Berglund måste lösas.

Mötena initierades i början av år 2000 av en NCC-chef som var drivande i kartellfrågor. Chefer från Skanska, Vägverket och Peab var med i stugan som gick under namnet ”Skanskastugan”. Där var de långt borta från insyn och kunde i lugn och ro dela de upp asfaltmarknaden mellan sig i PA Berglunds region.

Den före detta NCC-chefen säger i förhör med Konkurrensverket:

– Diskussionerna gällde övergripande lösningar och strategier för hela området, framför allt en geografisk uppdelning av den aktuella marknaden. Vi drog upp riktlinjer för år 2000 till 2002. På mötena diskuterades inte enskilda projekt, de diskuterades allt eftersom de blev kända.

När byggjättarna var klara åkte NCC-chefen till PA Berglund. Förslaget, som snarare var en order, var att uppstickarfirman tilldelades tre kommuner samt ett antal ton asfalt för Växjö och Tingsryds kommuner. Som motprestation skulle PA Berglund avstå från Vägverksupphandlingar, kommunala upphandlingar och större privata entreprenader i övriga delar av det sydöstra området. Firman skulle lämna ”riggade anbud” på de upphandlingar som skulle vinnas av andra bolag.

För att ställa upp på uppgörelsen krävde PA Berglund i gengälld miljonbelopp i ersättning. Kartellbolagen accepterade. Betalningarna till PA Berglund skedde via luftfakturor.

Historien är hämtad från Konkurrensverkets egen utredning och ger en bild av hur en av Sveriges största kartellskandaler fungerade i verkligheten. Den för drygt ett år sedan så uppmärksammade asfaltskartellen fick nytt bränsle i samband med att Konkurrensverket häromveckan lämnade in sin stämningsansökan till Stockholms tingsrätt.

Totalt stäms elva asfaltsbolag på 1,6 miljarder kronor. I samband med det blev också Konkurrensverkets material offentligt. Affärsvärlden har läst delar av de 129 stycken pärmar med 25 000 dokument som Konkurrensverket samlat på sig.

Fram tonar en bild av tjuv- och rackarspel som vardaglig norm bland byggföretagen i stora delar av södra och mellersta Sverige.

– Kartellen i asfaltsbranschen är inte någon subkultur utan snarare ett regelverk för branschen. Inom byggbranschen som helhet är det en alldaglig verksamhet. Inom asfaltsbranschen var det så accepterat att alla visste varför exempelvis NCC varit entreprenör åt Örebro kommun i 40 år, säger den före detta NCC-chefen i ett av flera förhör.

Kartellarbetet var allmänt känt i branschen men pågick samtidigt i största hemlighet, ofta på andra ställen än på företagens kontor. Vid sidan av den ensliga Skanskastugan var hotell runt om i landet typiska mötesplatser för att kunna arbeta i skymundan.

Det är på dessa ställen som de stora byggföretagen – NCC, Skanska, Peab och Vägverket Produktion – samlades för att dela upp olika regioner och konkreta arbeten mellan sig. Mönstret upprepades hela tiden. När kartellen väl gjorde upp om att ett visst företag skulle få en upphandling från exempelvis en kommun eller Vägverket, så lade sig de andra företagen betydligt högre i pris för att inte ”störa” upphandlingen.

Storföretagen tvingade in de mindre byggföretagen i kartellen. I gengälld fick de ersättning av det vinnande bolaget via luftfakturor. Eller så fick småttingarna som lade sig i stället underentreprenadsarbeten av det vinnande byggföretaget.

– Det var arbetschefen som attesterade fakturan, som sedan skickades till NCC i Stockholm för utbetalning. På så sätt föreföll det som om fakturan avsåg faktiskt utfört arbete, förklarar en annan före detta NCC-chef i förhör.

Kartellhärvan tog sig inte bara uttryck i olagliga uppgörelser och falska fakturor. Byggjättarna var inte alls främmande för att gå hårt åt de mindre och svaga konkurrenterna. På en fråga i
Konkurrensverkets rapporter om hur bolagen agerar när en ny aktör kommer in på marknaden uppger en före detta NCC-chef:

– Det första som händer är att de etablerade bolagen försöker ”ta död” på nykomlingen. Detta sker på olika sätt, exempelvis genom att strypa dennes tillgång till asfaltsverk. Det kan också vara fråga om att man tar ut oskäliga priser för fräsarbeten eller att man vägrar att utföra arbeten. Vidare kan transportkostnaden också sättas till en orimligt hög nivå. Man försöker helt enkelt svälta ut nykomlingen.

– Allt detta är svansreflexer, så gör man mot alla små bolag. När detta inte fungerar och de mindre bolagen fortsätter att ta marknadsandelar försöker man i stället att göra upp med dem.
En uppstickare i branschen som Affärsvärlden har talat med är, efter att ha pressats hårt, mycket rädd för jättarna.

– Jag har blivit hotad och lever ganska farligt. Byggherrarna har sagt att de ska komma åt mig vid något tillfälle. Jag vet inte om de menar att de är ute efter mitt liv eller vill åt mig ekonomiskt. Det får man tolka som man vill. Det är mycket otrevligt, säger han.

En central fråga för granskarna av kartellhärvan är i vilken utsträckning som Skanska har medverkat. Skanska har erkänt att bolaget fram till 1997 varit aktivt i kartellarbetet, men inte därefter. Det förklarade dåvarande vd:n Claes Björk samma år och det är fortfarande Skanskas huvudlinje.

Frågan är dock om Skanskas höga svansföring är att lita på. I de förhör som Affärsvärlden läst pekar den ena personen efter den andra, på konkurrerande företag, ut Skanska som delaktig i kartellerna – även efter att bolaget infört en ny hållning i frågan 1997.

Konkurrensverket pekar på flera punkter i stämningsansökan ut Skanskamedarbetare som delaktiga i kartellen även efter 1997. Några avgörande skriftliga bevis som styrker detta har verket dock inte hittat. De flesta kartellöverenskommelser skedde muntligen.

– Kartellsamarbetet med Skanska har pågått i nästan samma utsträckning även efter 1997, det är vår bestämda uppfattning. Både dokument och vittnesuppgifter stärker det, säger Anders Gerde på Konkurrensverket som lett utredningen av ärendet.

När kartellen avslöjades för drygt ett år sedan lämnade NCC över en internutredning till Konkurrensverket där bolaget redovisade sin inblandning. Den lämnades ut till allmänheten i endast beskuret skick, det gick alltså inte att läsa vilka andra bolag som ingått i kartellen.

Affärsvärlden har nu kommit över rapporten och där visar det sig att NCC pekar ut Skanska, även efter 1997, som en del i kartellen.

Enligt NCC:s rapport var Skanska exempelvis närvarande när affären om PA Berglund gjordes upp i årsskiftet 1999/2000 i Skanskastugan. I en upphandling av Västsverige 2001 säger NCC att Skanska var delaktiga, men endast på ett passivt sätt. Det gjordes möjligt genom att NCC fick prisuppgifter från Skanska genom en personlig kontakt, alltså en ”läcka” på Skanska.
På så sätt kunde de deltagande företagen anpassa sina anbud efter Skanskas priser, utan att Skanskas ledning kände till detta. Skanska har alltså fått den delen av marknaden tilldelad sig, utan vetskap på högsta chefsnivå om att upphandlingen varit riggad, enligt NCC:s rapport.

– Vi kan inte se att aktiviteten från Skanska minskade efter 1997. De var med i stugan även senare. Det är konstigt att de klarar sig undan så lätt, säger en NCC-chef.

– När Skanska gjorde sin internutredning sa de att de inte hittade något som tydde på att de skulle vara med i kartellen efter 1997, men de mörkade hela tiden. De har lagt upp den taktiken. Deras engagemang i kartellverksamheten var lika omfattande efter som före 1997, säger en person inom branschen.

Skanskas tidigare vd Claes Björk har hela tiden hävdat att han inte kände till att det pågick något kartellsamarbete efter 1997. Även denna hållning finns det människor som ifrågasätter.

– Jag är helt övertygad om att även den högsta ledningen kände till vad som hände ända fram till kartellen avslöjades 2001. I och med att han arbetade med att förändra beteendet så kände han till att det pågick. Att tro att det skulle försvinna efter nya internregler är inte rimligt, det var en så gammal och inarbetad kultur. Det går inte att förändra den genom en ordergivning, det är en långsiktig process som inte går att ändra över en natt, säger en person som arbetat i byggbranschen länge.

Tor Krusell, informationschef på Skanska, avfärdar anklagelserna från Konkurrensverket.

– De Skanskaanställda som pekas ut har kraftigt förnekat att de varit närvarande vi olika möten, och vissa av dem har tydliga bevis på att de inte varit med. Nästa steg blir att låta rätten att avgöra vad som är rätt och fel, säger han.
Även Per-Ingemar Persson, f d Sverigechef för Skanska, säger i dag att det är hans tro att de anställda i bolaget följde de orders som han och Claes Björk lagt fram.

– Jag är övertygad om att den absoluta majoriteten av de anställda följde detta, säger Per-Ingemar Persson.

Oavsett vem som visste vad så är en sak klar: byggbranschen fick sig en ordentlig smäll när kartellhärvan exploderade i offentligheten. Priserna på asfalt har rasat med upp till 30 procent under senare år. Tidigare omsatte asfaltsindustrin cirka sex till sju miljarder kronor per år, vilket skulle innebära att byggbolagen tappat två miljarder kronor i intäkter sedan de naturliga marknadskrafterna fått träda in.

– Pendeln har slagit för långt tillbaka, priserna har sjunkit för mycket. Nu är det inte längre lönsamt att arbeta med asfalt. Prisbilden kommer dock att rätta till sig och stiga, säger en person som arbetar inom asfaltsindustrin.

Asfaltsverksamheten inom de stora byggbolagen levde under decennier i en falsk värld där boksluten inte hade mycket med verkligheten att göra. När andra bolag förbättrade sin effektivitet låg jättarna legat på latsidan och litade på sin kartell.

Nu kommer baksmällan vilket resulterar i en betydligt tuffare situation än om bolagen följt marknadens spelregler på ett korrekt sätt. Tillnyktringen är smärtsam och kommer säkert att ta längre tid än de inblandade hoppas.
Och ovanpå det hotas bolagen av böter på 1,6 miljarder kronor. Fortsättning följer.