Hårda placerare investerar i stål

Stål är väl snarare en insatsvara än en råvara. Men utvecklingen har icke desto mindre varit rekordartad de senaste åren. Efterfrågan har skjutit i höjden som en följd av urbaniseringen i Kina och andra tillväxtekonomier. Inte minst stora investeringar i infrastruktur har lett till att stålbolag och gruvbolag, som producerar råvarorna för stål, har njutit av goda tider, vilket också återspeglats i kurserna för dessa aktier.

Men samtidigt är kurserna för såväl stål- som gruvbolag mer korrelerade med börsutvecklingen som helhet än den underliggande varan. För den som vill ha en ren exponering mot just stålpriset öppnar sig snart en ny möjlighet. Basmetallbörsen London Metall Exchange, LME, har redan smyglanserat sitt första stålkontrakt och i slutet av april är det dags för stål att äntra ringen på riktigt.

På LME sker handeln sedan urminnes tider genom handlare som sitter i en ring och handlar varje metall fem minuter i taget. Stål ska handlas vid tre tillfällen, ett pass på förmiddagen, ett vid 13-tiden och ett på eftermiddagen. I en värld där alltmer börshandel datoriseras är ringhandeln en ganska udda – och spektakulär – företeelse. Förutom basmetaller som aluminium, koppar, zink och bly, handlas bland annat två typer av plast på LME. Och snart alltså även stål.

Det som handlas är ett kontrakt som avser 65 ton stålämnen, så kallade billets. Det är stränggjutna fyrkantsstänger som är sex eller tolv meter långa. Inget att lagra i vardagsrummet sålunda, men å andra sidan är det färre än 2 procent av LME-kontrakten som går till leverans.

– Inledningsvis handlar det om ett få i gång en fungerande handel, där aktörer som stålbolag, grossister och inköpare av stål använder sig av börsen som prissättningsbas för fysiska kontrakt vilket även möjliggör prissäkring av framtida flöden. Men så småningom tror jag att stål blir ett attraktivt instrument även för investerare, säger Johan Sillén, på Handelsbankens Råvarudesk.

– Stål har potential att gå förbi både koppar och aluminium, som är de största kontrakten i dag, men det tar nog ett år eller två innan marknaden mognat och accepterats av industrin, säger han.

De viktigaste råvarorna för ståltillverkning är järnmalm och stenkol. Och priserna skenar för båda dessa. Järnmalmsavtalen för 2008/2009 innebär prishöjningar på 65 procent. Orsaken är att de senaste årens kraftiga ökning av efterfrågan från Kina och andra utvecklingsländer inte möts av motsvarande investeringar i järnvägar, last- och terminalkapacitet. Till bilden hör också att förra årets avtal var för lågt prissatt i förhållande till spotmarknaden, något som gruvbolagen nu vill kompensera sig för.

För stenkol är prisuppgången än större, upp till 240 procent för vissa kvaliteter. Ett redan begränsat utbud har störts ytterligare av massiva regn i Australien i januari, där vissa delar av gruvtäta Queensland fick upp emot 550 millimeter regn på tre dagar. Det förvandlade gruvor till vattenfyllda hål och omöjliggjorde brytning. Först nu börjar produktionen återhämta sig.

Även för kol är terminalkapaciteten otillräcklig och marknaden är fortsatt starkt beroende av Australien för ny produktion av högkvalitativt kol. Energikolet har också skjutit i höjden efter produktionsstörningar och en närmast omättlig efterfrågan i Kina, som under förra året byggde nästan ett nytt kolkraftverk i veckan. Totalt sett går bara 13 procent av jordens kolproduktion till stålindustrin, större delen avsätts på energimarknaden.

Ytterligare komponenter i stålpriset är kostnader för skrot, frakt, energi och tillsatsämnen, så kallade ferrolegeringar. Alla pekar uppåt.

Vad betyder det för stålpriset på sikt? Hittills tycks stålbolagen klara av att kompensera sig för prisuppgångarna, eftersom efterfrågan är så stark.

– Stålindustrin har genomgått en stor strukturförändring de senaste fem åren, från en fragmenterad till en mer konsoliderad sektor med större fokus på marginaler och avkastning. Det innebär att produktionen nu styrs mer efter efterfrågan och priser. Det har, och kommer att ha, en begränsande effekt på lagernivåerna och bibehålla priserna på högre nivåer än historiskt, säger Johan Sillén.

Han räknar med global konsumtionsökning på ca 25 procent de närmaste fyra åren. Detta innebär en produktionsökning med närmare 300 miljoner ton och fortsatt stabilisering av stålpriser och underliggande råvaror.

– Jag ser en stabil utveckling för stålpriset under 2008. Men priset har kommit upp till höga nivåer, och det finns en risk att det kan ha gått lite för fort och att vi därför får se en viss avmattning framåt slutet av året, säger Johan Sillén.

En period av lägre priser och minskad efterfrågan kan bli ett fördröjt resultat av den allmäna kreditoron.

– Det är svårt att se hur stålmarknaden kan klara sig helt från det som nu händer, men jag tror ändå att effekten på Kina och Asien blir begränsad. Även om vi går in i en sämre cykel blir effekterna inte så stora, som de var vid Asienkrisen, exempelvis, säger han.

Något som kan påverka stålpriset, på både kort och lång sikt, är energibrist och miljöproblem i Kina. Landet har redan infört exportbegränsningar för stål och andra energiintensiva produkter, i syfte att minska energianvändningen. I kombination med ökade kostnader för insatsvaror begränsar det nedsidan på stålpriset, enligt Johan Sillén.

Andra marknader att hålla ögonen på för den som är intresserad av stålprisets utveckling är Indien och Brasilien.

________________________

Så här bettar du på stålpriset:

Stålterminer: Den 28 april börjar ringhandeln på LME för stål. Sannolikt dröjer det dock innan handeln är tillräckligt likvid för finansiella placerare.

Stålaktier: Det finns många börsnoterade stålbolag. Närmast till hands ligger SSAB, Sandvik, Outokumpu, Rautaruukki och stålgrossister som BE-Group i Norden. Världens största stålbolag Arcelor Mittal handlas på en mängd börser, bland annat i New York och Paris. Andra stora är Thyssen Krupp (Frankfurt) och Nucor (Nyse).

Gruvaktier: Vale (São Paulo), Rio Tinto (London), BHP Billiton (London)

Fonder: Råvarufonderna investerar än så länge främst i basmetaller, ädelmetaller eller jordbruksprodukter.